fredag 27 mars 2015

KÅBERGER TILL VATTENFALLS STYRELSE

Tomas Kåberger, professor på Chalmers tekniska högskolawww.svt.se











En tidningsnotis berättar att Tomas Kåberger föreslagits som styrelsemedlem i Vattenfall. Under tre år var han  generaldirektör för Energimyndigheten. Under den perioden var det i stort sett bara vindkraft man kunde läsa om i myndighetens skrifter. Han har skrivit mycket om Fukushima men han har aldrig talat om att ingen japan har dött av strålskador som en följd av kärnkrafthaveriet där, som man har kunnat läsa om i officiella FN-rapporter.

Kåbergers verksamheter som energisekreterare i Naturskyddsföreningen och hans ordförandeskap i Vindenergi Väst AB må förklara hans ensidiga förkärlek för vindkraft. Kåberger får självklart tycka vad han vill om vindkraft och kärnkraft men man undrar förstås hur han kommer att påverka Vattenfalls verksamhet. Blir det snabbstopp i Forsmark och Ringhals?


Bengt Lindhé

METANOL I P1 25 mars 2015 12:10


Satellit-bild som visar att fackling av naturgas vid Bakken-oljefälten i North Dakota lyser upp natten i stil med miljonstäderna Minneapolis och Chicago. Olahs bi-reforming of methane gör det möjligt att av all denna naturgas, som bokstavligt talat går upp i rök, istället producera metanol, där var fjärde kolatom kommer av recirkulerad CO2 (se textens fjärde stycke).

Vetandets värld i P1 den 25/3 kl 1210: Metanol ännu en bit i bränslepusslet: Man får vara glad att metanol äntligen tagits till heders och överhuvudtaget får vara med i energidebatten. Hittills har Vetandets värld bara hackat på metanols negativa sidor att vara giftig, korrosiv och ha lågt energiinnehåll och därmed avfört den från agendan.

Den uppmärksamme lyssnaren kunde snappa upp högintressanta framsteg ifråga om marin metanoldiesel. Wärtsilä har en dual-fuel-lösning (95 % metanol och 5 % regulardiesel) på fyrtakts fartygsdiesel. Stora  Stena Germanica är ombyggd enligt detta koncept och begår snart sin jungfrutur på sträckan Göteborg-Kiel. MAN har motsvarande koncept på sin tvåtakts fartygsdiesel och har redan i order flera tankers till Methanex, världens största distributör av metanol. Dessa tankers kommer alltså att både frakta och drivas av metanol.

Dessa genombrott för metanol i sjöfarten kommer med all sannolikhet att spilla över på landsidan. Det är här Lunds Universitets förnämliga motorlabb kommer in i bilden. Man kör där högintressanta försök med metanoldiesel med överraskande resultat att ca 10 % vatteninnehåll inte är något hinder utan tvärtom positivt. Det innebär att man i metanolproduktion för drivmedel skulle kunna slippa det sista dyra destillationssteget och inte bara få billigare utan bättre drivmedel med ”råmetanol”.

Som vanligt hänger vetenskapsjournalister förutfattat upp sig på att metanol som görs av nu billig naturgas har fossilt ursprung. De har då missat det stora genombrott i metanol av naturgas som George Olah kallar bi-reforming, där infångad koldioxid ingår och står för var fjärde kolatom i producerad metanol: 3CH4+2H2O+CO2--->4CH3OH.

På Island finns sedan 2011 en kommersiell fabrik, som hydrerar koldioxid med väte direkt enligt: CO2+3H2--->CH3OH+H2O. De enda råvaror som behövs förutom CO2 är vatten och billig (fossilfri) el. Mycket intressant med dagens låga elpriser.

Att metanolens kolatomer kommer från infångad koldioxid istället för från biomassa kan verkligen vara äkta fossilfritt. Däremot är det allt annat än fossilfritt när de kommer från biomassa. Så som vi idag bedriver både jord- och skogsbruk ligger ”floder” av fossil bakom biomassan i form av drivmedel, växtnärings- och växtskyddsmedel, all fossil energiinsats för maskinernas underhåll och förnyelse från gruva – järn- och stålverk – maskinfabrik – alla transporter. Till detta kommer all den CO2 som emitteras genom jordbearbetning på åker och markberedning i skog, särskilt från organogena jordar.

Det lutar alltmer åt att biodrivmedel är en grön bubbla. Det är CCR, Carbon Capture and Recycling som är en äkta lösning att tackla både framtida drivmedel och klimatproblem.

Biomassan behövs till föda, foder, fiber, timmer och mycket, mycket annat utan att vi slösaktigt ska förgasa den till syntesgas och drivmedel för att fylla det slukhål det är att ersätta 50 à 60 miljoner fat olja om dagen i global transportsektor.

Det är inte OK att vår public service SR i sina Vetandets värld -program om energi och klimat missat att informera om The George Olah Carbon Dioxide to Renewable Methanol Plant på Island. I programmet påstås att någon helt fossilfri produktion av metanol inte finns i kommersiell drift. Detta är fel. På Island finns som sagt en anläggning sedan flera år och som redan byggts ut i kommersiell skala. http://www.carbonrecycling.is/

J-G Hemming


söndag 22 mars 2015

METANOL GÖR COME-BACK

wn.com
Tisdagen den 17 mars 2015 hölls en workshop på Lunds Universitet över ämnet Methanol as fuel & energy storage. Stora Hörsalen var full med 100 människor från hela världen. Martin Turén höll i trådarna och inledde själv med en tillbakablick. Dagen kan ses som en första milstolpe inför metanolens come-back i svensk energidebatt.

Metanol var hetaste spåret att ersätta bensin efter 1970-talets oljekriser (OPEC-krisen 1973, kriget Iran/Irak 1979-80, gisslandramat med USA:s ambassad i Teheran). I Sverige lanserade Nynäs M15 en kort tid.  Åtskilliga bilmärken började serieproduktion av modeller för flex-fuel methanol/gasoline, alltså bilen kunde drivas med endera eller valfri blandning av metanol och bensin. På så sätt löste man problemet med ”hönan och ägget” när ett nytt drivmedel ska introduceras: Flex-fuel-bilar kunde säljas även om infrastruktur för det nya bränslet inte hunnit byggas ut.

Denna framgångssaga för metanol under 1900-talets två sista decennier fick ett abrupt slut vid millennieskiftet. Oljebolagen i USA hade inget intresse av att stötta den billiga konkurrenten metanol som har potential att kunna produceras i obegränsade mängder.

Konceptet flex-fuel kunde man dock inte hejda. I valet mellan de två alkoholerna metanol och etanol fick BigOil en trogen följeslagare i BigFarm, som på den tiden hade stora överskottsproblem med spannmål. Till detta kommer att E5 (5 % etanol och 95 % bensin som vi kort och gott kallar ”95”) är en prima ersättare för den tidigare så miljöskadliga blyade bensinen.

Kan då alla vara nöjda och glada med sakernas tillstånd? En springande punkt är att etanol produceras genom fermentering av odlade grödor, medan metanol produceras med en enkel kemisk process mellan kolmonoxid och väte. Vidare, etanol har bara 3 väteatomer per kolatom i molekylen, medan metanol har 4. Kemiska och fysikaliska egenskaper är i mycket ganska lika, men just ifråga om hur metanol förbränns i motorer har metanol flera fördelar. En lösning som borde tillfredsställa alla är Tri-flex-fuel GEM (Gasoline/Ethanol/Methanol).

Tri-flex-fuel GEM, alltså bilar som går lika bra på endera eller vilken blandning som helst av dessa tre bränslen kostar i massproduktion inte mer att framställa än dagens bensinbilar. Macken kan mycket väl vara samma för alla tre, där kunden väljer hur pumpen hämtar bränsle från tre olika tankar. En sådan lösning är tekniskt lätt att genomföra, fri från syndromet höna-ägg, öppnar för metanol samt tillfredsställer prismedvetna kunders valmöjligheter.

USA och därmed västvärlden släppte som sagt trafiksektorns metanolspår. Då hade emellertid Kina med sina rika koltillgångar redan insett att metanol av kol hade framtid i brist på olja. I mer än tio år har Kina varit världsledande som både producent och konsument av metanol. Kina står för ca hälften av de globala siffrorna för metanol och har officiellt ca 8 % metanol i sin bensinpool, i verkligheten mer genom att ”hemmainblandning” av billig metanol är vanlig.

Global årsproduktion av metanol, driven av Kinas metanoltörst, var ifjol 60 miljoner ton efter att i flera år ha stigit exponentiellt med ca 12 % per år. Allt tyder på att denna ökningstakt håller i sig, vilket innebär en dubbling på ca 70/12≈6 år. I USA ser man mer och mer metanol som ett billigare och enklare alternativ än att kyla ner naturgas till -163 oC till LNG för export.

Planer finns att för kinesiska pengar bygga fyra mega-mega-metanolfabriker om vardera 3,6 miljoner ton metanol/år (två i sydost vid Golfen och två i nordväst vid Stilla Havet). Metanolen ska sedan skeppas till Kina. Methanex, världsledande distributör av metanol, har redan metanoldrivna fartygsdieslar i order. Stena konverterar Germanica till metanol och väntas följa efter med sin övriga färjeflotta.


J-G Hemming

tisdag 17 mars 2015

OFÖRKLARLIG SATSNING PÅ MER VINDKRAFT

I fredagens SkLT (den 13 mars) redovisades den omfattande volymen på befintlig och planerad vindkraft i Skaraborgs län. I Skara finns det 37 uppförda verk, utöver det 8 beviljade och 13 projekterade. I västra Götaland finns det totalt 519 vindkraftverk som producerade 1,55 terawattimmar år 2013 vilket motsvarar något över en procent av den totala elproduktionen det året (en terawattimme, TWh = 1000 miljoner kilowattimmar, kWh).
Nu är satsningen hos oss en återspegling av det nationella programmet. Regeringen har aviserat en ambitionshöjning till 2020 för den förnybara elproduktionen inom ramen för det s.k. elcertifikatsystemet som subventionerar denna produktion. Energiminister Ibrahim Baylan föreslår att kvotplikten från och med 2016 skall höjas från 14 till 23 procent. Det innebär att alla eldistributörer måste köpa s.k. elcertifikat för 23 procent av distribuerad el. Vindkraftproducenterna får ett elcertifikat för varje producerad TWh. Tillgång och efterfrågan avgör priset på ett elcertifikat. För några år sedan låg priset på över 35 öre per kWh. I dagsläget är det under 15 öre.
Det gångna året har vindkraftproducenter fått ca 50 öre per kWh eller 20 öre mer per kilowattimme i form av elcertifikat än vattenkraften som fick ca 30 öre. Kärnkraften fick bara hälften jämfört med vindkraften eller 25 öre eftersom dom betalar en skatt på 5 öre som ingen annan betalar. Man säger att kärnkraft är dyrt men producenterna får bara hälften så mycket som vindkraftproducenterna per kWh.
Den vinter vi snart lämnar bakom oss har varit ovanligt varm. Detta har lett till att priserna sjunker både på elen och på elcertifikaten. SkLT-artikeln berättar att vindkraftproducenterna nu får 45 öre per kilowattimme. Den gångna veckan var priset väsentligt lägre än så.
Under 2014 sjönk efterfrågan på el till 135 TWh och det är det lägsta värdet sedan 1986. De senaste 30 åren har vi inte sett någon ökning av efterfrågan på el. Däremot har produktionen ökat. I fjol producerades 151 TWh (den näst högsta siffran någonsin) eller nästan 12 procent mer än vad vi förbrukade i Sverige.  Vattenkraften gav 64 TWh, kärnkraften 62 och vindkraften 11,5 TWh.
Ibrahim Baylan vill ha 30 terawattimmar förnybar el 2020. Vad skall det tjäna till mer än att tillfredsställa miljöpartiet? Ingen kommer att tjäna på det. Vill man ersätta kärnkraften när den har tjänat ut någon gång efter 2030 med vindkraft är det bättre att vänta med vindkraftutbyggnaden till dess. Vindkraftverk vi bygger nu har gjort sitt 2030.


Bengt Lindhé
__________________________________________________
Bengt Lindhé
Kvarnliden 5
532 31  SKARA
0511-16680