söndag 27 april 2014

KU-FÖRHÖR MISSADE MYTEN OM CCS

Ett av Vattenfalls kolkraftverk i Tyskland, där man måst överge
försök med CCS på grund av lokalbefolknings NIMBY (Not In My BackYard), vägran att låta lagra CO2 under jord. Foto Vattenfall.
 
Förra veckans KU-förhör sökte febrilt en syndabock för den skandalösa NUON-affären. Man missade emellertid helt kärnfrågan vad som drev Vattenfall att expandera så hejdlöst på Kontinenten: Myten om CCS (Carbon Capture and Storage, infångning och lagring av koldioxid). Där är den verkliga boven. Det falska konceptet drev förre verkställande direktören att nonchalera kritikerna och gå på i ullstrumporna in absurdum.

Enligt Vattenfalls årsredovisning 2008 skulle man investera SEK11 miljarder i CCS fram till år 2013. Vid ett möte i Atlanta hösten 2009 beslutade intresseorganisationer för elproducenter i Europa, Kanada, USA, Australien och Japan att minska utsläpp av CO2 med 60-80 % till år 2050. Vattenfalls dåvarande chef Lars G Josefsson var ordförande vid mötet. Med sin eminenta övertalningsförmåga lyckades han också under sin tid som vd för Vattenfall övertyga t ex Angela Merkel, Madelaine Albright och Maud Olofsson om att CCS var lösningen på fortsatt fossilbränning. De två förstnämnda insåg dock snart att CCS är en myt.

Ett exempel på CCS-euforin i Vattenfall under den här tiden var den musikaliskt suveräna men sakligt förföriska Vattenfall’s Electricity Song, som jag förgäves nu försökt återfinna på nätet. Vattenfall har tydligen ”städat bort” den. Tacksam om någon kan tipsa ifall man fortfarande kan hitta den någonstans.

När KU nu febrilt söker en syndabock i NUON-affären inställer sig frågorna: Är en verkställande direktör för ett statligt bolag automatiskt fri från ansvar? Ligger det yttersta ansvaret alltid hos regeringen? Var går gränsen för ministerstyre?

2010 års utsläpp av CO2 -ekvivalenter förorsakade av mänskliga aktiviteter var enligt nya IPCC-rapporten 49 Gton (gigaton, miljarder ton), varav 65 % (32 Gton) från fossila bränslen och industriella processer.

Det är alltså 32 Gton CO2 som CCS ska hantera, om civilisationens fossilbränning ska neutraliseras av denna metod. Hur mycket är 32 Gton? Det kan jämföras med en annan hisnande siffra, den nuvarande globala oljeutvinningen på ca 90 miljoner fat/dag (drygt 4 Gton/år).

Givet dessa siffror är det en femteklassares matematik att räkna ut, att CCS om det ska lösa problemet måste fånga in en svårhanterlig gas, som räknat på vikt är 8 gånger större än den mängd olja som global oljeindustri idag hanterar. Sedan ska denna besvärliga gas deponeras under högt tryck på lämpliga ställen i jordskorpa eller havsdjup. Det går bara inte att sätta en helt ny sådan gigantisk industri på fötter!

Vad som däremot går och som redan sker, är att där CO2 samlas in hydrera den (förena den med väte) till metanol. Metanol är ett utmärkt bränsle och drivmedel. Istället för myten CCS kan vi alltså tillämpa verklighetens CCR (R som Recycling). För att få fram det väte som ska hydrera CO2 till metanol går det åt fossilfri energi, som vi har övernog i vår generösa sol.

J-G Hemming, Skara

fredag 18 april 2014

REFERAT AV IPCC-RAPPORTEN – INTE ETT ORD OM KÄRNKRAFT



I söndagens läsvärda DN kunde man läsa en rapport från IPCC:S Working Group III skriven av professor Thomas Sterner, Göteborgs Universitet, som också är medförfattare till IPCC-rapporten. Han nämnde två alternativ till en lösning av de hotande klimatproblemen. Det ena var bioeldade kraftverk med koldioxidinfångning och lagring. Det andra var att kopiera det som händer bl.a. i Tyskland med en omfattande utbyggnad av den s.k. förnybara energin. Sterners artikel fyllde en helsida i DN. Sista meningen handlade igen om ”hur snabbt vi bör bygga ut den förnybara energi som förhoppningsvis ger oss en hållbar tillväxt”.  Ordet kärnkraft fanns inte med på hela sidan.

Hur kan Sverige representeras i IPCC av en person som är så illa uppdaterad i den frågeställning som det rör sig om här? Koldioxidinfångning och lagring (CCS) har prövats i stor omfattning i Tyskland bl.a. under medverkan av Vattenfall. Hela det projektet är nedlagt. Det blev för dyrt och ingen människa i Tyskland vill ha koldioxid lagrad i sin närhet. Det blir livsfarligt om det skulle börja läcka. Det blåser inte alltid och för att kompensera det planerar man nu i Tyskland för nyanläggning av 17 nya kraftverk som drivs med kol och brunkol. Tysklands utsläpp av koldioxid är tillbaks på de nivåer men hade i slutet av 1900-talet. I min föreställningsvärld är en kraftig utbyggnad av kärnkraften globalt den enda chansen om vi på märkbart sätt skall kunna reducera de totala utsläppen av koldioxid.

En tröst i sorgen var en liten artikel längst ner till höger på sidan 16 i samma nummer av DN. Där skrev Maria Gunther om samma IPCC-rapport (som hon inte läst när hon skrev sin artikel)  ”Panelen skriver förmodligen att det krävs internationella avtal, ekonomiska styrmedel och investeringar i förnybar energi, kärnkraft och metoder att fånga in koldioxid.”  Man får hoppas att hon gissat rätt.


Bengt Lindhé
_________________________________________________
Bengt Lindhé
Kvarnliden 5
532 31  SKARA
0511-166 80

söndag 13 april 2014

TYSKA ENERGIEWENDE – EN FÖREBILD FÖR OMVÄRLDEN?



CCS - ingen bra ide. Sida av Martin Lamonica www.cnet.com
Den ursprungliga planen vid 1900-talets slut för att befria Tyskland från koldioxidutsläpp, kallad Energiewende, baserades på två förändringar. Den ena var en utbyggnad av kärnkraften, den andra var CCS (Carbon dioxide Capture and Storage) som innebar att man skulle fånga in röken från de koleldade kraftverken och begrava den djupt nere i marken. Även svenska Vattenfall har varit djupt involverad i utvecklingen av den tekniken. Tar vi CCS först så har man nu äntligen kommit fram till att tanken var dödfödd. För det första är den alltför dyr och dessutom är den farlig. Ingen i Tyskland vill ha stora lager av koldioxidgas begravda i sin närhet. Den kan bubbla upp och ta livet av alla som kommer i närheten. Ett avskräckande exempel är Lake Nyos i Kamerun i Afrika, där ett naturligt bildat CO2- lager plötsligt läckte ut 1986 och dödade 1746 människor och 18 000 djur.

När det gällde kärnkraften byggde man 18 kärnkraftverk men miljöorganisationerna fick snart landet att tänka om. År 2000 träffades en överenskommelse mellan koalitionsregeringen (SPD/gröna) och kraftindustrin om en nedläggning av kärnkraften. 2010 kom man fram till att många av kärnkraftreaktorerna skulle få leva 25 år längre än vad man kommit fram till år 2000. Den glädjen varade inte längre än till 2011 då Fukushima gav de gröna vatten på sin kvarn. Ett av de 18 kärnkraftverk var redan stängt men då beslutade man att ytterligare 8 skulle stängas omedelbart. De övriga 9 skulle successivt avvecklas fram till 2022. Utvecklingen av den tyska elproduktionen fram till 2013 framgår av bilden nedan. Lignit är brunkol.












Bilden visar att kol och brunkol fortfarande står för så mycket som 50 procent av elproduktionen, kärnkraften för 16 procent, vindkraften 7,9 procent och de soldrivna kraftverken för 4,5 procent. Det är 24 000 vindkraftverk och 1,4 miljoner solkraftsinstallationer som ger de angivna mängderna el från dessa källor. Tysklands CO2-utsläpp är nu åter uppe på de nivåer man hade på 1990-talet.

Anledningen till att man lyckats få till stånd den stora utbyggnaden av vind och sol är att man garanterat ett leverantörspris på 1,50 kronor/kWh 20 år framåt i tiden för all producerad el från dessa källor, oberoende av om den kunnat användas eller inte. Detta tillsammans med kostnader för utbyggda nät har lett till att konsumenterna får betala över 2,60 kronor/kWh, vilket är Europarekord. Exportindustrin slipper extrakostnaderna för utbyggnaden av den förnybara elen men det är inte problemfritt. Från EUs sida betraktar man det som ett otillåtet stöd för tysk industri och vanliga elkonsumenter menar att industrin måste vara med och betala.

Prognosen fram till 2050 ser ut som följer för Tyskland. Med de beslut som gäller nu kommer de fossila bränslena att dominera elproduktionen fram till 2030 och lite till.













Fram till 2020 planeras för nyanläggning av 17 nya kraftverk som drivs med kol och brunkol.

Rent teoretiskt skulle vind- och solkraftverk från Nordsjön till Alperna kunna ersätta förlusten av all tysk kärnkraft men bara om man bygger 4600 km nya elektriska ledningar. I början av 2014 hade bara 322 km färdigställts.

För EU-området ser bilden ut som följer.





















Man är i Tyskland medveten om att man måste ändra på den ursprungliga planen för Energiewende. Man har redan reducerat garantipriserna för nybyggda vind och solanläggningar men mer behövs. De höga elpriserna måste på något sätt reduceras inte minst för industrins skull. Utsläppen av koldioxid måste reduceras. Tyskland ligger högst inom EU och har inte kunnat följa EU-direktivet i det avseendet. Någon har andats om en förlängning av livslängden bortom 2022 för de kärnkraftverk som fortfarande producerar men inte ens det räcker. Omvärlden ser med spänning på hur man skall ro Energiewende i land. Den bild vi ser nu frestar ingen annan att kopiera det som skett hittills i Tyskland.



Uppgifterna i den här artikeln har hämtats från reneweconomy.com.au.


Bengt Lindhé
__________________________________________
Bengt Lindhé
Kvarnliden 5
532 31  SKARA
0511-166 80

torsdag 3 april 2014

INOM EU DÖR ÅRLIGEN 400.000 MÄNNISKOR SOM EN FÖLJD AV LUFTFÖRORENINGAR

Miljökvalitetsnormerna för utomhusluft överskreds i sju 
svenska tätorter 2012. www.naturvardsverket.se

Lördagen den 29 mars hade morgonekot en nyhet som av någon anledning helt kom bort i den allmänna nyhetsfloden. En talesman för EU-kommissionen, Joe Hennon (med reservation för stavningen) berättade att Sverige skulle kunna ställas till svars för otillräckliga åtgärder för att reducera luftföroreningar bl.a. orsakade av industriutsläpp. Flera svenska städer har luftföroreningar som ligger över europeiska gränsvärden. En bakgrund till EU-kommissionens reaktion är det faktum att 400 000 personer inom EU årligen dör som en följd av sjukdomar relaterade till luftföroreningar. Gå in och lyssna på SR:s morgoneko den 29 mars.
  
Det som har stått att läsa på andra ställen tidigare är att 40 000 amerikaner dör årligen som en följd av de luftföroreningar som de koleldade kraftverken i USA förorsakar (nobelpristagaren George A. Olah i boken Bortom olja och gas). I sin bok Kina: den nygamla supermakten anför Klas Eklund att mellan 4000 och 5000 av Kinas tre miljoner kolgruvearbetare dör i gruvolyckor varje år. Dessutom dör 100 000 aktiva eller pensionerade gruvarbetare om året en förtida död av stendammlunga. ”Till detta skall läggas ett betydligt större antal människor som dör av andningsbesvär, lungcancer och nedfall av sot och svavel från dålig förbränning av lågkvalitativt kol.”

Energiewende är namnet på den stora omställningen till ”förnybar” elproduktion i Tyskland. Mer om det i annat sammanhang men så här långt har det lett till att Tyskland har Europas högsta elpriser för vanliga konsumenter (mer än 2,60 kronor /kWh). Utöver det ökar de årliga utsläppen av koldioxid. 2013 var utsläppen tillbaks på de nivåer Tyskland hade på 1990-talet. Det var Fukushimakatastrofen som 2011 fick Tyskland att omedelbart stänga 8 av landets 17 kärnkraftverk. De återstående 9 skall vara stängda 2022.

Jag har länge sökt efter en uppgift om hur många människor som dör årligen som en följd av den koleldade elproduktionen i Tyskland utan att hitta något svar. Nu vet vi i alla fall att det årligen dör 400 000 människor i hela EU som en följd av luftföroreningar. Enligt alla de FN-rapporter jag läst om Fukushimaolyckan omkom inte en enda människa som en följd av den väntade ökningen av den radioaktiva strålningen och man bedömer inte heller att någon människa framgent skall dö i Japan av den anledningen.

Som en kommentar till de 40 000 döda amerikanerna anför professor Olah: ”and that should be compared with no casualties due to the operation of commercial nuclear reactors over a period of almost 50 years.” Vid det här laget vet väl alla att Harrisburg inte orsakade en enda människas död. Rädslan för kärnkraft är det farligaste som finns på energisidan.


Bengt Lindhé
__________________________________________
Bengt Lindhé
Kvarnliden 5
532 31  SKARA
0511-166 80