 |
|
|
Den
ursprungliga planen vid 1900-talets slut för att befria Tyskland från
koldioxidutsläpp, kallad Energiewende, baserades på två förändringar. Den ena var
en utbyggnad av kärnkraften, den andra var CCS (Carbon dioxide Capture and
Storage) som innebar att man skulle fånga in röken från de koleldade
kraftverken och begrava den djupt nere i marken. Även svenska Vattenfall har
varit djupt involverad i utvecklingen av den tekniken. Tar vi CCS först så har
man nu äntligen kommit fram till att tanken var dödfödd. För det första är den
alltför dyr och dessutom är den farlig. Ingen i Tyskland vill ha stora lager av
koldioxidgas begravda i sin närhet. Den kan bubbla upp och ta livet av alla som
kommer i närheten. Ett avskräckande exempel är Lake Nyos i Kamerun i Afrika,
där ett naturligt bildat CO2-
lager plötsligt läckte ut 1986 och dödade 1746 människor och 18 000 djur.
När det gällde
kärnkraften byggde man 18 kärnkraftverk men miljöorganisationerna fick snart
landet att tänka om. År 2000 träffades en överenskommelse mellan
koalitionsregeringen (SPD/gröna) och kraftindustrin om en nedläggning av
kärnkraften. 2010 kom man fram till att många av kärnkraftreaktorerna skulle få
leva 25 år längre än vad man kommit fram till år 2000. Den glädjen varade inte
längre än till 2011 då Fukushima gav de gröna vatten på sin kvarn. Ett av de 18
kärnkraftverk var redan stängt men då beslutade man att ytterligare 8 skulle
stängas omedelbart. De övriga 9 skulle successivt avvecklas fram till 2022.
Utvecklingen av den tyska elproduktionen fram till 2013 framgår av bilden
nedan. Lignit är brunkol.
Bilden visar
att kol och brunkol fortfarande står för så mycket som 50 procent av elproduktionen,
kärnkraften för 16 procent, vindkraften 7,9 procent och de soldrivna
kraftverken för 4,5 procent. Det är 24 000 vindkraftverk och 1,4 miljoner
solkraftsinstallationer som ger de angivna mängderna el från dessa källor.
Tysklands CO2-utsläpp är nu åter
uppe på de nivåer man hade på 1990-talet.
Anledningen
till att man lyckats få till stånd den stora utbyggnaden av vind och sol är att
man garanterat ett leverantörspris på 1,50 kronor/kWh 20 år framåt i tiden för
all producerad el från dessa källor, oberoende av om den kunnat användas eller
inte. Detta tillsammans med kostnader för utbyggda nät har lett till att
konsumenterna får betala över 2,60 kronor/kWh, vilket är Europarekord.
Exportindustrin slipper extrakostnaderna för utbyggnaden av den förnybara elen
men det är inte problemfritt. Från EUs sida betraktar man det som ett otillåtet
stöd för tysk industri och vanliga elkonsumenter menar att industrin måste vara
med och betala.
Prognosen fram
till 2050 ser ut som följer för Tyskland. Med de beslut som gäller nu kommer de
fossila bränslena att dominera elproduktionen fram till 2030 och lite till.
Fram till 2020
planeras för nyanläggning av 17 nya kraftverk som drivs med kol och brunkol.
Rent teoretiskt
skulle vind- och solkraftverk från Nordsjön till Alperna kunna ersätta
förlusten av all tysk kärnkraft men bara om man bygger 4600 km nya elektriska
ledningar. I början av 2014 hade bara 322 km färdigställts.
För EU-området
ser bilden ut som följer.
Man är i
Tyskland medveten om att man måste ändra på den ursprungliga planen för
Energiewende. Man har redan reducerat garantipriserna för nybyggda vind och
solanläggningar men mer behövs. De höga elpriserna måste på något sätt
reduceras inte minst för industrins skull. Utsläppen av koldioxid
måste reduceras. Tyskland ligger högst inom EU och har inte kunnat följa
EU-direktivet i det avseendet. Någon har andats om en förlängning av
livslängden bortom 2022 för de kärnkraftverk som fortfarande producerar men
inte ens det räcker. Omvärlden ser med spänning på hur man skall ro
Energiewende i land. Den bild vi ser nu frestar ingen annan att kopiera det som
skett hittills i Tyskland.
Uppgifterna i
den här artikeln har hämtats från reneweconomy.com.au.
Bengt Lindhé
__________________________________________
Bengt Lindhé
Kvarnliden 5
532 31 SKARA
0511-166 80
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar