Jag tycker att författarna till
energiartikeln i SkLT den 5 augusti skulle uppträda med egna namn i stället för
att svärta ner feminismen genom att underteckna en dåligt påläst energiartikel
med Quinnovindar.
Jag delar uppfattningen att vi har haft
en vinglig energipolitik men den återspeglar bara förhållandet att vi upprepade
gånger har haft förmågan att i sista minuten korrigera tokiga beslut.
Tankeförbudslagen från 1987 som förbjöd oss att förbereda uppförande av nya
kärnkraftverk avskaffades av riksdagen 2006. Birgitta Dahls ”oåterkalleliga”
tidsplan för kärnkraftavvecklingen återkallades av partikongressen i september
1990. Under 1991 träffades en trepartiuppgörelse om att kärnkraften skulle vara
avvecklad 2010. Den 5 februari 2009 beslutade alliansregeringen att ta bort
avvecklingslagen och det nya beslutet som gäller än är att max 10 reaktorer får
byggas på de platser där de nuvarande reaktorerna står.
När det gäller uranförsörjningen räcker
tillgången i 60 år med dagens kärnbränsleförbrukning. Med höjda uranpriser
skulle uranet räcka för minst 200 år. Nu blir det aldrig aktuellt. De nya
generationer av kärnkraftverk som vi får se de närmaste årtiondena kommer bl.a.
att återanvända det kärnbränsle som vi i dag kallar för utbränt. Utöver det
finns det stora tillgångar till torium i världen, bland annat i Norge och
Indien, som kan avlösa uranet. Torium kan inte användas för tillverkning
av kärnvapen.
När det gäller den svenska importen av
uran sker den huvudsakligen från Kanada, Ryssland, Nigeria och Namibia. De
svenska kärnkraftverken ställer omfattande krav på sina underleverantörer på
varje steg i bränslekedjan med hänsyn till miljö-, hälso och kvalitetsaspekter.
OKG (Oskarshamnsverkets Kraftgrupp) anför
att man besöker gruvorna och fabrikerna, pratar med invånare och politiker,
intervjuar de lokala fackföreningarna och undersöker hur gruvföretagen
samverkar med och stöttar den lokala befolkningen. Quinnovindarnas bild av den
svenska uranförsörjningen saknar m.a.o. all relevans.
När det gäller vindkraften har nu all
nybyggnad upphört. Det första halvåret 2015 gick utan att något nytt
vindkraftverk blev uppfört. I dagsläget producerar vinden ca 14 TWh och det är
i runda tal 10 procent av det svenska behovet. Problemet med vindkraften är att
det inte blir någon el när det inte blåser. I elsammanhang talar man om
effektvärde som är den garanterade effekten under 90 procent av årets timmar.
Systemoperatörerna i Norden använder generellt siffran 6 procent som mått på
vindkraftens effektvärde. Solkraften kan vi glömma i Sverige.
Låt oss för allt i världen behålla den
helt idealiska mixen av vattenkraft och kärnkraft som huvudkomponenter i den
svenska elförsörjningen.
Bengt Lindhé
___________________________________________________
Kvarnliden 5
532 31 SKARA
0511-16680
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar