Professorn i
nationalekonomi vid Luleå tekniska universitet, Marian Radetzki, redovisade på
ett förtjänstfullt sätt det stora som hänt i USA när det gäller produktionen av
naturgas och olja i Second Opinion den 4 januari 2014. En sammanfattning
återges här.
Skifferrevolutionen
började i USA för mindre än 10 år sedan men har redan avsatt ett djupt avtryck
i landet. Efter decennier av fallande nivåer, har gas- och oljeproduktionen i
USA exploderat. Det handlar om utvinning av skiffergas och olja från
petroleumbärande skiffrar på stort djup som återfinns på flera ställen i USA.
När revolutionen sprids globalt kommer världens energikarta att ritas om. De
gas- och oljeresurser som behandlas har genomgående låg genomtränglighet som kräver
horisontell borrning och fracking (metod för
utvinning av skiffergas och olja från petroleumbärande skiffer på stort djup)
för kommersiell exploatering. Stora framsteg inom denna teknik gjorde
utvinningen lönsam omkring 2005. Först då skapades incitament för
prospektering, varför skifferresurserna fortfarande är ofullständigt
utforskade.
Synen på de
totala tillgångarna på olja och gas har genomgått en radikal förändring under
de gångna tio åren. För gasen ha den mångfaldigats.
Redan 2008
beräknades produktionskostnaden för skiffergasen ligga på samma nivå som
kostnaderna för konventionell gas. Skifferolje-produktionen i stor skala
blir ekonomisk vid oljepriser på 50 dollar per fat, väsentligt mindre än
kostnaderna för Kanadas oljesand eller Brasiliens nyfunna djuphavsfynd.
Dagspriset för olja ligger över 100 dollar per fat.
Skifferexploateringen
karaktäriseras av hög produktion det första året med skarpa nedgångar under
följande år. Nya brunnar måste ständigt borras för att stabilisera flödet.
Miljökritik har
riktats mot skifferexploateringen, särskilt frackingmomentet: utsläpp av metan
genom sprickor; slösaktig vattenförbrukning och förorening av grundvatten.
Under tryck från reglerande myndigheter och med hjälp av teknisk nydaning är
industrin på väg att komma tillrätta med dessa brister. Bättre isolering av
borrhålen reducerar utsläppen; återvinning av vatten minskar förbrukningen;
kritiken av vattenförorening är i regel obefogad då fracking äger rum på helt
andra djup än förekomsten av grundvatten.
Oljepriset
sätts på världsmarknaden och har inte nämnvärt påverkats av skifferrevolutionen
i USA. Priset på gas sätts på regionala marknader som isoleras av höga
transportkostnader.
Gaspriset i
Japan och Europa är länkat till oljan och det har skenat med oljeprisutvecklingen.
Gaspriset i USA är konkurrensutsatt. Sedan 2009 har det legat på §4/mbtu eller
mindre efter ett ras från tidigare år till följd av skifferrevolutionen.
I kraft av
skifferrevolutionen blev USA redan 2009 världens största gasproducent och 2020
bedöms landet bli störst också på olja. Importhamnar för planerad gasimport
byggs om för omfattande export. Den billiga gasen har ersatt kol i
kraftindustrin, vilket minskat utsläppen av CO2
med 10 procent mellan 2007 och 2012. Den har också radikalt förstärkt USAs
konkurrenskraft för bl.a. petrokemi, stål och konstgödning.
USAs skiffergas
och -oljefynd är inte exceptionella. De globala tillgångarna bedöms vara mycket
stora och geografiskt spridda men de är än så länge outforskade. Aktuella
försök att kvantifiera tyder på att USAs andel av resurserna utgör 9 procent av
de globala när det gäller gas och 4 procent när det gäller oljan. Bl.a.
Argentina, Australien, Kina och Ryssland sitter på väldiga skiffertillgångar.
Ett antal
orsaker förklarar USAs ledande position i skifferrevo-lutionen:
1.
Lång erfarenhet av gas- och oljeexploatering med väl utbyggd
infrastruktur.
2.
Värdefull institutionell infrastruktur som främjar
innovativt entreprenörskap.
3.
Markägare äger också det som är under marken, ett starkt
incitament till skifferutvecklingen.
4.
En gammal tradition med små oförvägna prospekteringsföretag.
Den vida
resursspridningen talar för att USAs ledning är temporär. Revolutionen kommer
snart att få internationell spridning. I dag är det omöjligt att förutse de
långsiktiga konsekvenserna av en sådan utveckling för globala energimarknader.
Följande spekulativa tankeexperiment ger dock en fingervisning om det möjligas
gränser. Läsaren får avgöra om underliggande antaganden är rimliga.
Antag att
världen utanför USA är lika framgångsrik i utnyttjandet av sina tillgångar (91
procent av den globala för gas, 96 procent för olja) som USA varit under de 8
åren 2005 – 2013 (USAs fortsatta produktionsökningar lämnas obeaktade) och att
revolutionen utanför USA inträffar under 20-årsperioden 2015 – 2035 dvs med tio
års eftersläpning i en takt som är mindre än hälften av den i USA. Då kommer
2035 års skifferproduktion av gas i världen utanför USA att motsvara mer än 70
procent av aktuell global gasproduktion. För olja blir siffran häpnadsväckande
112 procent. En sådan utveckling påverkar de globala fossilmarknaderna i
grunden och tidpunkten då den maximala råoljeproduktionen är uppnådd förflyttas
till långt in i framtiden.
Bengt Lindhé
______________________________________________
Bengt Lindhé
Kvarnliden 5
532 31 SKARA
0511-166 80
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar