Svensk växtförädling har stolta
traditioner. Vi som var aktiva under nittonhundratalets senare hälft minns med
stolthet, Svalöf, Weibull och Hilleshög som världsledande företag inom
växtförädlingsområdet. Det vi har kvar kramas ihjäl av s.k.
naturskyddsorganisationer. I en serie artiklar skall jag försöka beskriva det
som har skett och det som håller på att hända. I denna första artikel skall jag
berätta vad som hände med Olof Olssons köldtåliga aspar. GMO betyder genetiskt
modifierade organismer och innebär att man flyttar enskilda gener från en
växtart till en annan. Min sista artikel i serien handlar om att GMO-förädlade
inte är farligare än grödor som förädlats med tidigare använda metoder.
Konsten att leka Gud heter en mycket läsvärd artikel av Ivar Huntington och
Lisa-Monica Sjöström i tidskriften Filter (dec/jan 13/14). I den redovisas
några exempel på hur olika GMO-projekt har hamnat antingen i papperskorgen
eller i Nordamerika. Vi börjar med professor Olof Olsson som nu arbetar på
företaget Crop Tailor AB i Lund. Där förädlar han bl.a. havre med hjälp av
inducerade mutationer som tillhör de traditionella förädlingsmetoderna som
användes långt innan GMO var uppfunnet. Anledningen är att hans första och enda
GMO-projekt blev en flop. Så här gick det till. När han läste sista året som
doktorand på Institutionen för mikrobiologi vid Umeå universitet lyssnade han
på ett föredrag av biologipionjären Jozef Schell som arbetade vid Max
Planck-institutet i Köln och som hade framställt genmodifierade växter. Det här
fick Olof Olsson att tänka till och några år senare hade han själv förädlat en
asp till att bli köldtålig genom att ersätta en liten del av asparnas
gensekvens med DNA från en ishavsfisk, närmare bestämt från en flundra. Våren
1993 skickade Olof Olsson in sin aspförsöksansökan till Jordbruksverket. Den
gick på remiss till 21 berörda organisationer och myndigheter, varav 19 gav
grönt ljus. Den tjugonde, Naturvårdsverket, efterlyste några smärre ändringar
och från den sista, Naturskyddsföreningen, hördes ingenting. Förrän i augusti
samma år och då i form av ett pressmeddelande.
I det målade organisationen upp ett
skräckscenario där träden kunde fortplanta sig och sprida sig okontrollerat i
naturen. ”Det är fullständigt vansinne och ren ekologisk roulett”, sade den
dåvarande ordföranden för Naturskyddsföreningen Ulf von Sydow till nyhetsbyrån
TT. ”Det är näst intill omöjligt att förutse följderna om ett sådant trädslag självsprider
sig i svenska skogar.”
Då var man helt plötsligt på, och det
ringde som fan när man kom till jobbet, säger Olof Olsson. En annan Olof [den
dåvarande landsbygdsministern Olof Johansson] ringde och sa: ”Vad håller ni på
med?”
Asparna hade stått i växthus i flera år
och nu var det äntligen dags att se om de kunde klara den norrländska vintern.
Det skulle bli det första fältförsöket någonsin med genmodifierade träd i
Sverige. Ansökan till jordbruksverket 1993 bordlades men året därpå skickade
Olof Olsson in en ny ansökan. Den här gången gick den igenom, men inte utan
krav. Asparna fick bara odlas på en yta av 75x75 meter och bara om stora
säkerhetsåtgärder genomfördes. Ett två meter högt staket restes runt området
och utanför det grävdes 1,5 meter djupa diken som regelbundet besprutades med
bekämpningsmedel. Dessutom planterades en fem meter bred skyddsvall av björk
utanför dikena. Vidare skulle fältexperimenten avslutas senast när asparna
började utveckla blommor för att undvika fröspridning. Alla asparna var för
säkerhets skull också av honkön så att pollen inte kunde spridas i naturen.
Naturskyddsföreningens kampanj mot
”fiskasparna” fortsatte likafullt. ”Även om man säger att man har
säkerhetsavstånd hade vi ingen anledning att lita på det sade Ulf von Sydow.
Fältförsök kan alltid gå fel. Det fanns liksom ingen trovärdighet i de löftena.
Det var Sveriges största
miljöorganisation med omkring 200 000 medlemmar som satte ner foten. Och
kritiken spred sig. Snart gällde den inte bara farhågorna om att den nya
organismen skulle få okontrollerad spridning utan också själva kärnan i
genmodifieringen: att korsa olika arter. Någon trodde att bladen skulle lukta
fisk.
På väg hem från jobbet en dag såg Olof
Olsson sitt eget ansikte på en löpsedel. Att bli utmålad som en oansvarig
person som varken hade kunskap om eller respekt för naturen gjorde ont. Han såg
ut som en idiot där han stod i växthuset, ett missförstått freak, en Doktor
Frankenstein.
Efter aspexperimentet gav Olof Olsson
upp försöken att gentekniskt modifiera växter.
Vid det här laget hade så gott som hela
miljörörelsen tagit principiellt avstånd från GMO. Nio olika organisationer som
företräder olika intressen och vars kritik riktar sig mot olika aspekter när
det gäller GMO-växter har drivit motståndet sedan dess: Biodynamiska föreningen
och Naturskyddsföreningen som företräder konsumenternas och allmänhetens
intressen; Ekologiska bönder, Sveriges småbrukare och Krav, som driver
ekologiska producenters intressen; Jordens vänner, Greenpeace och världsnaturfonden,
som alla är delar av större internationella organisationer som utöver omsorgen
om miljön värdesätter solidariteten med fattiga producenter och konsumenter i
tredje världen, och så Miljöpartiet, vars tanke är att fungera som hela
miljörörelsens språkrör.
Bengt Lindhé
___________________________________________________
Kvarnliden 5
532 31 SKARA
0511-16680
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar