torsdag 9 juli 2015

Svensk växtförädling kramas ihjäl av Greenpeace och Naturskyddsföreningen, del 1

Svensk växtförädling har stolta traditioner. Vi som var aktiva under nittonhundratalets senare hälft minns med stolthet, Svalöf, Weibull och Hilleshög som världsledande företag inom växtförädlingsområdet. Det vi har kvar kramas ihjäl av s.k. naturskyddsorganisationer. I en serie artiklar skall jag försöka beskriva det som har skett och det som håller på att hända. I denna första artikel skall jag berätta vad som hände med Olof Olssons köldtåliga aspar. GMO betyder genetiskt modifierade organismer och innebär att man flyttar enskilda gener från en växtart till en annan. Min sista artikel i serien handlar om att GMO-förädlade inte är farligare än grödor som förädlats med tidigare använda metoder.
Konsten att leka Gud heter en mycket läsvärd artikel av Ivar Huntington och Lisa-Monica Sjöström i tidskriften Filter (dec/jan 13/14). I den redovisas några exempel på hur olika GMO-projekt har hamnat antingen i papperskorgen eller i Nordamerika. Vi börjar med professor Olof Olsson som nu arbetar på företaget Crop Tailor AB i Lund. Där förädlar han bl.a. havre med hjälp av inducerade mutationer som tillhör de traditionella förädlingsmetoderna som användes långt innan GMO var uppfunnet. Anledningen är att hans första och enda GMO-projekt blev en flop. Så här gick det till. När han läste sista året som doktorand på Institutionen för mikrobiologi vid Umeå universitet lyssnade han på ett föredrag av biologipionjären Jozef Schell som arbetade vid Max Planck-institutet i Köln och som hade framställt genmodifierade växter. Det här fick Olof Olsson att tänka till och några år senare hade han själv förädlat en asp till att bli köldtålig genom att ersätta en liten del av asparnas gensekvens med DNA från en ishavsfisk, närmare bestämt från en flundra. Våren 1993 skickade Olof Olsson in sin aspförsöksansökan till Jordbruksverket. Den gick på remiss till 21 berörda organisationer och myndigheter, varav 19 gav grönt ljus. Den tjugonde, Naturvårdsverket, efterlyste några smärre ändringar och från den sista, Naturskyddsföreningen, hördes ingenting. Förrän i augusti samma år och då i form av ett pressmeddelande.
I det målade organisationen upp ett skräckscenario där träden kunde fortplanta sig och sprida sig okontrollerat i naturen. ”Det är fullständigt vansinne och ren ekologisk roulett”, sade den dåvarande ordföranden för Naturskyddsföreningen Ulf von Sydow till nyhetsbyrån TT. ”Det är näst intill omöjligt att förutse följderna om ett sådant trädslag självsprider sig i svenska skogar.”
Då var man helt plötsligt på, och det ringde som fan när man kom till jobbet, säger Olof Olsson. En annan Olof [den dåvarande landsbygdsministern Olof Johansson] ringde och sa: ”Vad håller ni på med?” 
Asparna hade stått i växthus i flera år och nu var det äntligen dags att se om de kunde klara den norrländska vintern. Det skulle bli det första fältförsöket någonsin med genmodifierade träd i Sverige. Ansökan till jordbruksverket 1993 bordlades men året därpå skickade Olof Olsson in en ny ansökan. Den här gången gick den igenom, men inte utan krav. Asparna fick bara odlas på en yta av 75x75 meter och bara om stora säkerhetsåtgärder genomfördes. Ett två meter högt staket restes runt området och utanför det grävdes 1,5 meter djupa diken som regelbundet besprutades med bekämpningsmedel. Dessutom planterades en fem meter bred skyddsvall av björk utanför dikena. Vidare skulle fältexperimenten avslutas senast när asparna började utveckla blommor för att undvika fröspridning. Alla asparna var för säkerhets skull också av honkön så att pollen inte kunde spridas i naturen.
Naturskyddsföreningens kampanj mot ”fiskasparna” fortsatte likafullt. ”Även om man säger att man har säkerhetsavstånd hade vi ingen anledning att lita på det sade Ulf von Sydow. Fältförsök kan alltid gå fel. Det fanns liksom ingen trovärdighet i de löftena.
Det var Sveriges största miljöorganisation med omkring 200 000 medlemmar som satte ner foten. Och kritiken spred sig. Snart gällde den inte bara farhågorna om att den nya organismen skulle få okontrollerad spridning utan också själva kärnan i genmodifieringen: att korsa olika arter. Någon trodde att bladen skulle lukta fisk.
På väg hem från jobbet en dag såg Olof Olsson sitt eget ansikte på en löpsedel. Att bli utmålad som en oansvarig person som varken hade kunskap om eller respekt för naturen gjorde ont. Han såg ut som en idiot där han stod i växthuset, ett missförstått freak, en Doktor Frankenstein.
Efter aspexperimentet gav Olof Olsson upp försöken att gentekniskt modifiera växter.  
Vid det här laget hade så gott som hela miljörörelsen tagit principiellt avstånd från GMO. Nio olika organisationer som företräder olika intressen och vars kritik riktar sig mot olika aspekter när det gäller GMO-växter har drivit motståndet sedan dess: Biodynamiska föreningen och Naturskyddsföreningen som företräder konsumenternas och allmänhetens intressen; Ekologiska bönder, Sveriges småbrukare och Krav, som driver ekologiska producenters intressen; Jordens vänner, Greenpeace och världsnaturfonden, som alla är delar av större internationella organisationer som utöver omsorgen om miljön värdesätter solidariteten med fattiga producenter och konsumenter i tredje världen, och så Miljöpartiet, vars tanke är att fungera som hela miljörörelsens språkrör.

Bengt Lindhé
___________________________________________________
Kvarnliden 5
532 31  SKARA
0511-16680

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar