Som alternativ till de svarta kolatomer som ska frångås
förekommer i svensk energidebatt bara förnybara sätt att producera el samt biomassans
gröna kolatomer från fotosyntesens kolkretslopp. Vita kolatomer från ett
antropogent (av människan skapat) kolkretslopp måste till, ty där finns
potentialen.
Redan för tio år sedan
visade rapporten ”Efter oljetoppen” från KSLA (Kungl Skogs- och
LantbruksAkademien) och SLU (Sveriges LantbruksUniversitet) att biomassa från
åker och skog inte kan befria oss från de svarta kolatomerna ens i
transportsektorn. Utredningen om
fossilfri fordonstrafik (SOU 2013:84) gör ett försök att lösa knuten med bara
el och gröna skogar genom att föreslå ett utnyttjande av biomassan på ett sätt
som inte är hållbart.
Nobelpristagaren i kemi 1994 George Olah antydde redan i sin Nobelföreläsning möjligheten att härma
naturens fotosyntes med en rent kemisk syntes av koldioxid och väte till metan,
metanol och deras derivat i ett antropogent kolkretslopp. Konceptet kallas CCR
(Carbon Capture and Recycling) och är förverkligat i en första kommersiell
fabrik på Island, där man nu går vidare med en 30-faldig uppskalning av
produktionen inom ett par år. Potentialen har inga andra begränsningar än den
fossilfria energi som ska frigöra väte ur vatten.
Det är alltså hög tid att
Sverige uppmärksammar dessa vita kolatomer. Sjöfarten har fattat: Viking satsar
på metan- och Stena på metanoldiesel. Likaså ser bilindustrin alltmer fördelarna
med metan, metanol och DME: Ingen sot, inga partiklar eller andra föroreningar
som vidlåder bensin/diesels avgaser. Naturgasboomen kan utnyttjas för att
överbrygga omställningen genom att till att börja med producera dessa drivmedel
av naturgas. Samma metan/metanol/DME kan sedan oändligt uthålligt produceras av
vita kolatomer i recirkulerad CO2.
J-G Hemming
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar