LIKSOM SKÖRD BÄRGAS MÅSTE EL KUNNA LAGRAS

 Med Climeworks modell för CO2 utvinning

Minimal carbon footprint: only 2-3% side emissions (CO2-eq) 

(ETH Zurich, University Stuttgart)

Den energi vi och våra husdjur intar med föda och foder kan liknas vid den energi civilisationen kräver för sin infrastruktur, byggnader, industrier och transporter. Med en sådan jämförelse är det lätt inse det ohållbara i att ersätta fossila bränslen (som finns kontinuerligt tillgängliga) med förnybar kraft som vind och sol (tillgänglig bara när vind blåser och sol lyser). Som rubriken kort vill säga: Likaväl som skörd måste bärgas och lagras för att kunna utnyttjas kontinuerligt måste diskontinuerligt producerad el kunna lagras, så den finns tillgänglig när vi behöver den.

Fossilfrihet på väg (SOU 2013:84) hur vi ska nå fossilfri fordonsflotta år 2030 har endast mindre bilåkande, mer biodrivmedel samt elfordon som lösning på problemet. Även om personbilars bensinförbrukning har visat ett glädjande trendbrott genom att stagnera så fortsätter istället tung trafiks och arbetsmaskiners dieselförbrukning att öka. ”Fossilfrihet på väg” missar målet när man som principiell lösning bara föreslår ”ett vägtransportsystem vars fordon i huvudsak drivs med biodrivmedel och elektricitet” (citat från sid 35-36 i utredningen).

Det drastiska paradigmskifte i frågan man valt i Tyskland genom Energiewende har lett till att man inser den enkla självklarheten i att fossilfri intermittent producerad el måste kunna lagras. Hittills tillämpade metoder att lagra el (batterier, vattenpumpning, trycklagring osv som har begränsad potential eller kräver speciella lokala förutsättningar) måste kompletteras med en överallt tillgänglig lagringsmetod. Att utnyttja CO₂ som råvara istället för att dumpa den i atmosfären eller gömma den under jord eller hav öppnar för en sådan generell lagringsmetod. Kruxet är att få fram den fossilfria vätgas med vars hjälp denna CO₂ hydreras till metan eller metanol, som kan lagras, användas som bränsle, återföras till el eller omvandlas till alla de kolväteprodukter vi hittills fått från kol, olja eller naturgas.

Sista veckan i oktober 2014 hölls i Bremen en konferens på just detta tema: 3rd Carbon Dioxide Utilization Summit. Konferensens första dag var ett studiebesök på Audis e-gas projekt i Werlte söder om Bremen. I anslutning till en stor biogasanläggning producerar man väte genom att med el från vindkraft elektrolysera vatten. Detta väte får sedan reagera med CO₂ (avskiljd från den råa biogasen) till metan. Hittills har 50 kWh/kg väte betraktats som inofficiellt världsrekord för elektrolys av vatten, vilket storskaligt bekräftades här, där tre elektrolysörer på sammanlagt 6 MW producerar 120 kg väte/tim, vilket tillsammans med från rå biogas avskiljd CO₂ ger 240 kg metan/tim (som levereras direkt ut i befintligt gasnät) när allt går optimalt. Processen alstrar dessutom tillräckligt med värme som behövs för såväl rötning till biogas som elektrolys. Nästa dag framkom det under konferensen att ”världsrekordet” förbättrats på annat håll till 47 kWh/kg väte i storskalig elektrolys av vatten.

De två följande konferensdagarna i Bremen bjöd på 20 högklassiga presentationer i ämnet ”CO₂ som råvara”. Bland de häftigaste kan nämnas ”Plasmolys som alternativ till elektrolys” för vattens sönderdelning i väte och syre. Holländaren Gerard Van Rooij berättade hur mikrovågor i labskala (1 kW, alltså storleken av en vanlig mikrovågsugn) lovar att kunna skalas upp och kunna konkurrera med elektrolys i väteproduktion genom sönderdelning av vatten.

För att nämna ett exempel av många på konceptets andra sida – infångning av CO₂ – berättade en ung forskare från Zurich om företaget Climeworks AG. Man har helt enkelt i form av en container byggt en ”maskin” som fångar in luftens CO₂. Se figuren.

Enkel principskiss. Climeworks AG 

Spetsforskare från hela världen var samlade men ingen från Sverige. Det är förmätet (och farligt) påstå Sverige ligger i framkant när det gäller förnybar energi och klimatanpassning samtidigt som Sverige saknas i en sådan mönstring som den i Bremen.

J-G Hemming