I två tidigare
artiklar har jag refererat delar av Vetenskapsakademiens nyligen utkomna skrift
”Sveriges energisituation i ett europeiskt och globalt perspektiv”. Den första
handlade om vindkraft, den andra om fossilfri energiproduktion. Denna tredje
artikel är ett referat av skriftens syn på kärnkraft.
Efter 2004 har
antalet kärnkraftreaktorer som byggts i världen varit fler än de som stängts
av, bortsett från 2011 då åtta reaktorer stängdes av som en följd av det tyska
avvecklingsbeslutet. Enligt World Nuclear Association (WNA) fanns år 2013 i
januari 435 reaktorer anslutna till elnäten, 65 under byggnad, 167 planerades
för den närmaste 10-årsperioden och ytterligare 367 var föreslagna att tas i
drift inom 15 år. Flera av de befintliga reaktorerna börjar dock åldras och en
avveckling av gamla reaktorer sker kontinuerligt, men det är fler som byggs än
som stängs av. Bland de länder som för närvarande bygger flest reaktorer kan
nämnas Kina, Indien, Sydkorea och Ryssland. Kina intar en tätposition med 29
reaktorbyggen och ambitionerna för ytterligare byggen är höga, främst för att
ersätta en del av Kinas kolkraftverk. Inom EU diskuteras nya reaktorbyggen i
vissa östeuropeiska stater, Finland, Frankrike och Storbritannien.
Globalt svarade
kärnkraften 2010 för 13 % av elproduktionen, i Sverige för 43 % och i EU för 28
%. Inom EU kommer därutöver 53 % av elen från fossila bränslen, 14,4 % från
vattenkraften och 4,6 % från sol- och vindkraft. I och med att den fossila
elproduktionen ersätts med ökad andel intermittent väderberoende el (sol och
vind) får kärnkraften en allt viktigare roll som baskraft för stabilisering av
elsystemet.
Det kommer inte
att bli brist på kärnbränsle. Den 4:e generationens reaktorer som nu utvecklas
kommer att utnyttja uranets energiinnehåll 100-falt bättre än nuvarande
reaktorer och avfallets långlivade restprodukter destrueras. Det finns också
klyvbart uran och torium i jordskorpan och i havet motsvarande miljontals års
behov. Havet innehåller också tungt väte som kan hålla framtida
fusionsreaktorer i gång för i princip obegränsad tid. Den mycket ringa åtgången
av kärnbränsle gagnar miljön. Sveriges årliga energitillförsel motsvarar lasten
av en enda långtradare lastad med klyvbart uran jämfört med två miljoner
långtradare om kol vore alternativet.
När det gäller
säkerhetsfrågorna är våra reaktorer redan försedda med filter som innesluter en
eventuell härdsmälta. Mediernas redovisning av händelser som har med säkerhetsfrågorna
att göra är mycket starkt vinklade. Ingen människa dog i Harrisburg och än så
länge har ingen dött av strålning efter Fukushimakatastrofen och sannolikt
kommer ingen att göra det heller. Av de tusentals barn som drabbades av
sköldkörtelcancer efter Tjernobylkatastrofen var det 15 som dog. Adderar man
det trettiotal arbetare som dog av direkta strålskador är summan mindre än 50.
Den ökade cancerfrekvensen bland befolkningen går inte att mäta med någon
större precision eftersom 20 % av oss dör av cancer av skilda orsaker. Att
femtusen kinesiska kolgruvearbetare årligen dör i direkta gruvolyckor
uppmärksammas inte av media som också är omedvetna om de c:a 100 000 som
årligen dör i stendammlunga. Än mindre känt är att röken från USA:s 400 kolkraftverk
orsakar förtida död för 40 000 människor årligen bara i USA (uppgiften
från Olahs bok Bortom olja och gas). Man börjar så långsamt få siffror på
dödsfallen i Tyskland som en följd av röken från de tyska kolkraftverken. Mer
än 300 årligen är den senaste noteringen. Innehållet i detta stycke har inte
hämtats från Vetenskapsakademiens rapport.
Vetenskapsakademiens
rapport avslutas med följande konstaterande: ”Kärnkraft är också den mest
hållbara av alla energikällor när det gäller materialbehoven för att bygga
kraftverk, något som framgår av ett arbete vid Stuttgart Institute of Energy
Economics. Kärnkraften har goda förutsättningar att bli en nyckelkomponent i
världens framtida fossilfria baskraft”.
Bengt Lindhé
Kvarnliden 5
532 31 SKARA
0511-166 80
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar