tisdag 1 augusti 2017

Vårt ömkligt lilla klot

Bokrecension.                                                         

Vårt lilla klot.
Bild: Apollo 8 / NASA


Ulf Danielsson.
Vårt klot så ömkligt litet








Ulf Danielsson som är naturvetare och fysiker i Uppsala har sammanfattat vår existentiella situation på ett sätt som jag aldrig tidigare tagit del av. Vi lever i en utsatt värld. Kometer och asteroider har en gång utplånat stora delar av livet på jorden och vi har ingen garanti för att det inte sker igen. Vulkanutbrott är en annan faktor som påverkat livet på jorden. Vi har alla läst om dinosaurierna som försvann för 65 miljoner år sedan i samband med ett vulkanutbrott som orsakades av ett asteroidnedslag. De människoliknande varelserna uppkom för några miljoner år sedan. Vår egen art Homo sapiens är ungefär hundra tusen år gammal.

I den enorma mängden fakta som finns i boken finns ett avsnitt om avstånd som är tänkvärt. Det tar en dryg tiondels sekund för ljus att färdas ett varv runt den väldiga jorden och en sekund till månen – den längsta resa en människa gjort. På åtta minuter når oss ljuset från solen. Fyra år krävs till närmaste stjärna och trettio tusen år till Vintergatans mitt. Vi kan med teleskop se galaxer på avstånd som det tar miljarder år för ljus att överbrygga. 

Ett direkt citat ur boken ger ett annat perspektiv: ”Jag har blivit övertygad om att vårt universum inte är det enda och att det som format dess öde är kaos och slump, snarare än oundviklig matematik. Det är i detta ljus vi också måste se vår egen tillvaro och den jord där vi alla lever våra liv från födelse och död. Denna lilla planet, detta sköra klot, som vävar fritt i en mörk och outforskad rymd utgjorde en gång för inte så länge sedan hela den ofattbart stora världen.”

Ett annat citat ger ett perspektiv på vad som kommer att hända långt in i framtiden: ”Vår egen sol lyser allt starkare ju äldre den blir. Om en miljard år har ljuset blivit så starkt att haven kokar bort. Om sex miljarder år sväller solen upp till en röd jättestjärna som kanske slukar den sedan länge döda jorden.”

Andra fakta i boken är att Venus och Mars inte innehåller något liv och att man inte ännu funnit någon annan stjärna eller planet med organiskt liv.

Hur ser då framtidsutsikterna ut? Vi kommer knappast att överleva mer än 10 000 år – med eller utan civilisation. Så skönt att allt det där obehagliga ligger så långt bort i framtiden.


Bengt Lindhé

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar