DEN GRÖNA BUBBLAN - en bokrecension

Per Wimmer heter en dansk medborgare som skrivit boken Den gröna bubblan. Boken har underrubriken Hur goda intentioner blev till svindlande spekulation. Jag imponerades av den mycket digra faktamängd som rymdes inom bokens 227 sidor. Inte på någon punkt fann jag någon sifferuppgift som inte var verifierad eller som avvek från det jag läst i andra sammanhang.

Efter det läste jag om Per Wimmer att han var en finansman och äventyrare som hade tillräckligt med pengar för att bli rymdturist. Han räknar med att bli den förste dansken i rymden.   Den gröna bubblan är inte hans första bok. 2011 publicerades hans bok Wall Street. Skall man tro på en äventyrare? Jag har inte läst någon mer omfattande sammanfattning av dagens energipolitiska läge än Per Wimmers bok. Det är bara att konstatera att Wimmer hunnit med mycket under sina 47 år. Han föddes 1968.

Boken börjar med en mycket detaljerad och omfattande redovisning av alla våra stora aktuella energikällor som kol, olja, gas, kärnkraft och vattenkraft och fortsätter med det som är på ingående som solenergi, geotermisk energi, vindkraft, vågkraft, tidvattenenergi, och biomassa. Han redovisar också ett mått på vår energiförbrukning som är lätt att ta till sig och det är kubikmil olja. I dagsläget förbrukar vi en kubikmil. I bästa fall blir det två kubikmil 2050 men lyckas vi inte med våra besparingsalternativ kan det bli tre kubikmil det året.

Det stora problemet är den stora efterfrågan på energi som tillväxten i befolkning och välfärd som vi har framför oss. Skall vi täcka det med energi från solceller måste vi bygga en kvarts miljon sådana anläggningar varje dag fram till 2050. Väljer vi vindkraft måste vi bygga 1200 2-megawatts vindkraftverk varje vecka de närmaste 20 åren. De kommer i så fall att täcka en yta motsvarande hela Spanien.

Wimmer kommer fram till att det är gas och kärnkraft som kommer att bli grundpelarna i framtidens energiförsörjning. Naturgas har vi mycket stora lager av, inte minst efter amerikanarnas upptäckt av skiffergasen som det finns stora mängder av i olika delar av världen. Koldioxidutsläppen per energienhet är bara hälften jämfört med koleldning. Gasturbiner är billiga att bygga och el från gasturbiner kan regleras i takt med variationen i efterfrågan på el som förändras timme efter timme. Kärnkraften har inte den möjligheten. Avfallsjäsning kan ge oss gas men volymmässigt blir det en mindre del.

Slutsatsen i boken är att det är en utbyggnad av kärnkraften som är framtiden. Skräcken för kärnkraft hänger samman med att vi kommer att tänka på atombomber men det är en helt annan sak. Den enda kärnkraftolycka som krävt människooffer är Tjernobyl. 38 arbetare och 12 studenter omkom som en följd av den katastrofen.

Jämfört med de miljoner människor som årligen dör av rökgaserna från kol- och oljeeldning är det i stort sett ingenting. Beaktar man samtliga kostnader är det bara gasen som är billigare än kärnkraften. Vindkraften är väsentligt dyrare. Uranet räcker länge och när det tar slut kan vi ta till thorium som det finns trefalt större volymer av jämfört med uran. Uran och thorium finns dessutom i vänskapligt sinnade västländer.

Wimmer nämner knappt generation 4 av kärnkraftreaktorerna som kan leva länge på det ”utbrända kärnbränsle” som vi ägnar så mycken tid åt.

Per Wimmer må vara en äventyrare men jag har aldrig tidigare sett en så komplett sammanfattning av hela energiområdet som hans bok om den gröna bubblan ger.

Bengt Lindhé

________________________________________________

Bengt Lindhé

Kvarnliden 5

532 31  SKARA

0511-16680

www.bengtlinde.se