Enligt den statliga utredningen SOU 2013:84 ska
biodrivmedel och elfordon lösa rubrikens fråga. Alltfler inser att en sådan
lösning är såväl fysiskt omöjlig som icke-uthållig. Dessutom är den i konflikt
med jord- och skogsbruks produktion av mat och virke.
Visst har lätta elbilar och
mer cykling stor potential i tätorter. Hela den tunga och långväga trafiken
liksom traktorer och arbetsmaskiner av alla slag kan emellertid inte undvara
dieselmotorn – kanske inte under hela detta sekel. Problemet är globalt.
Sverige kan inte köra ett eget race att ställa om våra nu ca 5 miljoner
oljedrivna fordon. Biomassan är begränsad. Att utnyttja den till biodrivmedel
är i konflikt med jord- och skogsbruks produktion av mat och virke. Biomassans
avfall är till stor del redan intecknat för direkt eldad kraftvärme och för
upprätthållandet av åkers och skogs bördighet och mullhalt.
Lyckligtvis är det ingen
brist på de tre grundämnena kol (C), väte (H) och syre (O), som naturen kör
runt i eviga kretslopp. Naturens fotosyntes har i miljarder år producerat
energirika kolhydrater typ glukos (CH2O)6 av dessa tre grundämnen – en förutsättning för liv på
planeten. Vi kan härma fotosyntesen och av från luften infångad CO2, väte från
vatten (som inte behöver vara drickbart) och sol- och vindkrafts fossilfria elenergi
producera den enklaste alkoholen metanol (CH4O, skrivs vanligen CH3OH). Det är en enkel kemisk
syntes i en industriell reaktor med rätta katalysatorer och rätt design. Det
sker med en effektivitet i energiomvandlingen sol till metanol, som är mer än
magnituden (tiofalt) större än fotosyntesens.
Sådan metanol och dess
derivat dimetyleter (DME, CH3OCH3) är alltså konfliktfria, oändligt uthålliga och
dessutom rent brinnande bränslen för oumbärliga dieselmotorer. De är inte bara
klimatneutrala att använda. Lagras de storskaligt sänks luftens CO2 -halt.
J-G Hemming
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar