NY BOK OM KÄRNKRAFT MED FRÅGETECKEN

Under det gångna halvåret har det publicerats två böcker om kärnkraft som författats av personer som i högsta grad lät höra av sig i diskussionerna inför folkomröstningen om kärnkraft 1980 nämligen Åsa Moberg  och Per Kågeson. Åsa Moberg sammanställde 1980 Folkkampanjen mot kärnkraft-kärnvapens arbete. Hon blev känd kärnkraftmotståndare och hon menar att hon fortfarande är det och menar att kvinnor är det i högre grad.Per Kågeson var under 1970- och 80-talen en ledande företrädare för kärnkraftmotståndet med böcker som ”Stoppa Kärnkraften (1973) och ”Rösta nej (1979).  Hans aktuella bok har titeln ”Farväl till kärnkraften?”. Det var frågetecknet som fick mig att köpa boken och jag skall genast säga att jag är imponerad av de mycket ingående kunskaper han skaffat sig om kärnkraftens alla tekniska detaljer. Jag är enig med honom i slutsatsen att ”Om någon del av dagens kärnkraftkapacitet ska ersättas med nya rektorer krävs en blocköverskridande långsiktigt hållbar överenskommelse i riksdagen om att tillåta detta samt troligen en ägarsamverkan mellan ett eller flera kraftbolag och företag inom den elintensiva industrin i syfte att sprida den finansiella risken”. Den sista meningen i boken lyder: ”Men inte heller under sådana premisser är det sannolikt att mer än en eller två större reaktorer kommer att byggas i Sverige och de kommer troligen inte att behövas förrän efter 2030”.  Jag tror också att våra nuvarande reaktorer räcker fram till 2030. Hur många nya vi behöver blir beroende av hur stora dom blir.

Nu har Kågesons gamla ränder inte gått bort helt. I kapitlet ”Slutsatser” menar han att effektbalansen på sikt kan klaras helt utan kärnkraft. En annan effekt av ränderna är den ensidiga redovisningen av farligheten av kärnkraften men inte en parallell redovisning av hur farlig den fossila elproduktionen är. Det farligaste som hände i Harrisburg 1979 var att man förordade att småbarn och gravida kvinnor skulle lämna sina hem. Ingen dog i Harrisburg. I Tjernobyl var det färre än 50 personer som omkom som en direkt följd av olyckan. Det har gjorts en bedömning att 4000 dog av cancer inom den mest exponerade gruppen och 5000 i övriga delar av Ukraina. Detta står i Kågesons bok.  I Fukushima har inga dödsfall rapporterats och enligt uppgifter från WHO är det inte sannolikt att någon kommer att dö eller skadas av strålningen från den olyckan. Låt oss godta de 9000 dödsfallen som Kågeson anger och slå ut dem på 30 år som vi haft kärnkraft av betydelse i världen så betyder det 300 dödsfall per år.

2010 producerade världen 21 400 TWh el. 67 % hade fossilt ursprung. Nobelpristagaren George A. Olah anger i sin bok ”Bortom olja och gas” att de koleldade kraftverken i USA som står för knappt 40 % av den amerikanska elproduktionen årligen orsakar 40 000 dödsfall. I mars 2014 rapporterade EU-kommissionen att 400 000 dör årligen inom EU som en följd av luftföroreningar. En månad senare rapporterade WHO att siffran för hela världen är 7 miljoner varje år.

Inget av detta stod att läsa i Kågesons bok.

Det är också förvånande att Kågeson rekommenderar CCS (Carbon Capture and Storage) som ett instrument att reducera världens koldioxidutsläpp från den fossileldade energiproduktionen. Det innebär att man fångar in koldioxiden från skorstenarna, fryser ner den till flytande koldioxid, fraktar den till lämpliga underjordiska förvaringsplatser där den sedan skall förbli i evig tid. I vår bok ”Drivmedel av koldioxid och vatten” har J-G Hemming och undertecknad visat på det helt orimliga i den lösningen på koldioxidfrågan. Vattenfalls försök i Tyskland har visat på alla svårigheter. Ett läckage av koldioxid från Lake Nyos i Kamerun 1968 dödade inom någon minut 1700 människor och 18 000 djur. Även om läckaget bara är en procent per år så har 63 % av den i poolen deponerade koldioxiden läckt ut efter 100 år. Men det var ju meningen att de skulle stanna där i tusentals år. Pengarna är i så fall bortkastade.

Om man nu tror på sambandet mellan koldioxidutsläppen och de förväntade klimatförändringarna är det alltför lättvindligt att bara hänvisa till CCS. Funderar man seriöst på problemet är det uppenbart att det på global nivå bara finns en lösning på klimatproblemet och det är en massiv satsning på kärnkraft. Inget av detta hittade jag i Kågesons bok.

Jag har synpunkter på Kågesons redovisning av produktionssäkerheten i de svenska kärnkraftverken som självklart inte var opåverkad av beslutet från 1991 om avveckling av den svenska kärnkraften senast 2010. Detta beslut annullerades först den 5 februari 2009. Om kärnkraftproduktionen i Sverige 2008 och 2009 såg lite knackig ut hade det kanske sina orsaker.

Till slut. Den som vill lära sig en massa detaljer om den svenska kärnkraften skall köpa Kågesons bok. Någon köpare kan kanske därefter förklara för mig innebörden av en mening på sidan 150: ”Effektskatten kan ses som ett sätt att internalisera kärnkraftens återstående externaliteter i olika led i kärnbränslecykeln”.

Bengt Lindhé

__________________________________________

Bengt Lindhé
Kvarnliden 5
532 31  SKARA
0511-166 80
www.bengtlindhe.se

LITE MER KEMI OM KOL OCH METANOL

Bild från http://www4.liber.se

Grund     Kemisk        Atom-

Ämne      beteckning   vikt

Väte        H                1

Kol          C                12

Syre         O               16

Lite mer kemi om kol och metanol

Siffrorna ovan anger atomvikter för grundämnena väte, kol och syre. Förenklat kan man säga, att atomvikt är sortlös och anger hur mycket tyngre än väte ett grundämne är.

All biomassa innehåller grundämnet kol, byggstenen för liv som vi känner det. Detta kol har i nutid hamnat i biomassa via gröna växters kolsyreassimilation. När biomassa bränns på ett eller annat sätt blir detta kol till CO2 som återgår till atmosfär eller hav varifrån det kommit i nutid. Denna CO2 ingår i ett nutida kretslopp.

Däremot, när fossila bränslen bränns (sten/brunkol, olja och naturgas som alla är kolväten och viktmässigt därför huvudsakligen innehåller grundämnet kol) tillförs atmosfär och hav en CO2 som bands och gömdes i jordskorpan för hundratals miljoner år sedan. Därför stiger CO2 -halt i atmosfär och hav och ger de problem för klimat och miljö som vuxit till en ödesfråga för civilisationen.

Med hjälp av de enkla siffrorna i tabellen ovan kan mängden CO2 när en viss mängd C bränns lätt beräknas utgående från den enkla formeln för kols förbränning. I kemi försvinner ingenting när två ämnen reagerar med varandra. I detta fall frigörs den kemiska energi som finns hos ”föräldrarna” C och O men saknas hos ”barnet” CO2 , men det är en annan historia.

1 enhet C blir alltså 44/12≈3,7 enheter CO2 och de ca 9 miljarder ton fossil C som nu årligen bränns globalt blir 44/12 x 9 = 33 miljarder ton CO2. Det vore konstigt om inte atmosfär, hav, klimat och miljö påverkades av detta!

Vad göra? George Olah har ända sedan han fick Nobelpris i kemi 1994 föreslagit en metanolekonomi att ersätta nuvarande fossilekonomi. Där går CO2 runt i ett antropogent (av människan skapat) kretslopp på motsvarande sätt som i naturens fotosyntes.

Fotosyntes: 6CO2        +6H2O+sol = (CH2O)6+12O

                Koldioxid   Vatten          Glukos     Syre

Metanolsyntes: CO2    +2H2O+energi=CH3OH+3O

                Koldioxid    Vatten            Metanol  Syre

Ett sådant paradigmskifte tar naturligtvis tid. När George Olah intervjuades av SVT under den stora konferensen Energy2050 i Stockholm oktober 2009 svarade han reportern med slutklämmen: ”Om jag blir ihågkommen av eftervärlden blir det inte för det jag fick Nobelpris för utan för metanolekonomin”.

J-G Hemming

OM OPEC OCH PRISSÄTTNING PÅ OLJA

en.wikipedia.org

I min förra artikel redovisade jag effekterna av den amerikanska skifferrevolutionen som gjorde USA till världens störste naturgasproducent redan 2009 och som förväntas göra USA till världens störste oljeproducent 2020. Man skulle kunna vänta sig att priset på olja i USA skulle gå ner när den egna produktionen ökar. Anledningen till den uteblivna prisreduktionen stavas OPEC. Det fullständiga namnet är Organization of Petroleum Exporting Countries och den består av de tolv länderna Algeriet, Angola, Ecuador, Förenade arabemiraten, Iran, Irak, Kuwait, Libyen, Nigeria, Qatar, Saudiarabien och Venezuela. Organisationen har sitt högkvarter i Wien sedan 1965 och står som värd för regelbundna möten mellan medlemsländernas oljeministrar.

Enligt OPECs stadgar är dess huvudsakliga mål att koordinera och förena medlemsländernas oljepolitik. OPEC är en kartell som genom att öka eller minska produktionen av olja direkt påverkar priset på råolja. Opecländernas nuvarande produktion utgör cirka 42 procent av världsproduktionen. OPEC-ländernas råoljereserv beräknades i slutet av 2009 till 897 miljarder fat, vilket motsvarar 78 procent av hela jordens råoljereserv. Innan OPEC bildades var USA den största oljeproducenten.  Då styrdes de amerikanska produktionskvoterna av Texas Railroad commission och innan dess av enskilda oljebolag som Standard Oil. Som ses nedan är det inte okontroversiellt att regleringen av världens olja styrs av en aktör utanför den oljekonsumerande västvärlden. Organisationen fick ett stort inflytande under de två oljekriserna 1973 och 1979. Det som OPEC betraktar som ett rimligt oljepris, ”a fair price of oil”, är ett pris som behövs för att balansera budgetarna i medlemsstaterna och det har ökat från 20 dollar per fat på 90-talet till dagens nivå på 100 dollar och man bedömer det kommer att öka ytterligare. Anledningen är de ökade sociala kostnader som den Arabiska våren har orsakat i länderna runt persiska viken. Det instrument man använder för att reglera priset är att reducera utbudet av olja när man vill höja priset. De nämnda 42 procenten av världsproduktionen är tillräckliga för att göra prisregleringen effektiv.

Figur 1 visar efterfrågan på olja i OPEC-länderna själva och i länder utanför OPEC. Efterfrågan i länderna utanför OPEC är nu mer än dubbelt så stor som efterfrågan i OPEC-länderna själva.

Under perioden 2005 – 2013 har oljepriset i USA stigit från något över 50 dollar per fat till över 100 dollar per fat 2013 trots att nettoimporten mer än halverats.

Figur 2. Den amerikanska energisäkerhetsparadoxen.

Den nämnda paradoxen gör att USA nu tvingas revidera den politik som gällt de senaste årtiondena och som gick ut på att öka den egna oljeproduktionen i förhoppning om att oljepriset för de amerikanska konsumenterna då skulle sjunka. OPEC tillsammans med den amerikanska oljeindustrin ser till att priset på bensin och diesel även i USA styrs av OPEC helt oberoende av den inhemska produktionen. I Sverige importerar vi olja för 100 miljarder kronor årligen.

Det botemedel mot allt högre oljepriser som man nu diskuterar i USA heter Open Fuel Standard (OFS). Det innebär att man vill att alla nya bilar i USA skall kunna köras inte bara på bensin och etanol utan även metanol. Flex fuel kallar man dessa bilar. Vare sig etanol (vanlig sprit som vi har i snapsen) eller metanol (träsprit) saluförs av OPEC. Etanol görs av majs eller spannmål och konkurrerar därför med livsmedelsproduktionen. Metanol kan tillverkas på många olika sätt bl.a. av skogsprodukter. I USA med den nu mycket billiga naturgasen skulle man kunna producera metanol i mycket stora volymer om det inte hade funnits hakar även här. Det finns statliga hinder som innebär att man i dagsläget inte kan satsa på metanol. Det finns ett lagförslag till den amerikanska kongressen som vill eliminera detta hinder (det kallas Open Fuel Standard Act) men det har inte tagits av kongressen än. Utöver det är ägarna till de amerikanska biltillverkarna ännu större ägare i den amerikanska oljeindustrin vilket gör att det inte tillverkas några Flex fuel bilar. Gör man inte det blir det heller ingen marknad för metanol. Det går att ställa om en vanlig bil till Flex fuel till en kostnad av 100 dollar men när det inte finns några bensinmackar som saluför metanol öppnas inte heller den dörren.

Vi står av allt att döma nära en situation då OPECs inflytande över kostnaden för vår bilkörning skulle kunna ta slut. I USA kan den billiga naturgasen omvandlas till metanol. Metanol kan också tillverkas av koldioxid och vatten om man har tillgång till billig energi. Det kan också produceras av skogsprodukter eller kol. I Israel finns stora fyndigheter med naturgas i Medelhavet strax utanför Israels kust och det lär vara en tidsfråga innan man frigjort sig från arabstaternas inflytande på transportkostnaderna genom att producera metanol av naturgasen. Kina är världens störste producent av metanol som redan används till en icke oväsentlig andel av de kinesiska bilarna. Förr eller senare kan även vi komma att påverkas av det stora som händer i världen även om vi i dagsläget inte kan se när och hur det kan ske. En fördel med metanol som inte nämnts tidigare i den här artikeln är de helt rena avgaserna. Inget sot, inga svavel- eller kväveföreningar.

Bengt Lindhé

_____________________________________

Bengt Lindhé

Kvarnliden 5

532 31  SKARA

0511-166 80

www.bengtlindhe.se