BAKSIDAN AV ENERGIEWENDE SOM ENERGIMYNDIGHETEN INTE SETT

Bilden från bloggen "Stockholmsinitiativet"

Författaren Johan Norberg har just besökt den tyska orten Atterwasch nära gränsen till Polen. Han redovisade sina intryck den 23 juni i en ledarkolumn i Svenska Dagbladet. Under byn ligger miljontals ton brunkol och tyska politiker vill därför jämna Atterwasch med marken. En bonde i Atterwasch brukar en nästan 500-årig jord som hans förfäder försvarade mot svenskarna under 30-åriga kriget ”men jag vet inte om vi är starka nog att göra det även denna gång”. Det är nämligen svenska Vattenfall som tänker förvandla hans hemort till ett gigantiskt, nattsvart dagbrott. Bara för några veckor sedan gav delstatspolitikerna klartecken för att tre andra byar skulle börja rivas. Ingen vet när, men troligen rycker dagen närmare då skogen huggs ner, kyrkan sprängs och kyrkogården grävs upp.

Den tyska regeringens beslut att lägga ner kärnkraften och subventionera förnyelsebara energikällor togs i förhoppningen att det på sikt skulle leda till mindre koldioxidutsläpp. Sanningen är att vind och sol bara ger kraft när det blåser och solen skiner. Vid andra tidpunkter måste andra energikällor producera elen. Man måste med andra ord ha två parallella elproduktionssystem. Ett tillförlitligt som man måste ta till när de idealiserade produktionsformerna inte håller måttet. Naturgas förorenar minst men det är inte ekonomiskt försvarbart att investera i naturgasverk som bara skall användas när solen inte skiner och vinden inte blåser. Det återstående alternativet är kol som nu står för 46 procent av den tyska elproduktionen och den smutsigaste – brunkolen – står för mer än hälften av det. De tyska utsläppen av koldioxid är nu uppe på samma nivåer som de var på 1990-talet.

Energimyndigheten har årligen en Energiutblick som i år gick av stapeln i Waterfront Conference Center i Stockholm med 700 deltagare.  I Energimyndighetens egen tidning Energivärlden kunde man i nummer 3 läsa en sammanfattning av de budskap som förmedlades. Det dominerande inslaget var budskapet från Tyskland som förmedlades av Patrick Graichen, chef på tankesmedjan Agora Energiewende. ”Är vi tyskar tokiga är det många som undrar?” Det tyckte han inte själv. ”Tyskland slog nytt exportrekord år 2013 och elpriserna har successivt gått ner tack vare sol och vindkraft.” En annan version av det tyska elpriset är att det är Europas högsta som en följd av den gigantiska satsning på vind och sol som nedläggningen av den tyska kärnkraften lett till men det angavs inte på Energiutblick.  Sol och vind skall stå för 48 procent av den tyska elproduktionen år 2030. Av referatet att döma nämndes inget om de nedläggningshotade tyska byarna.  Energiminister Anna Karin Hatt avslutade sessionen med en uppmaning: ”Mitt råd till industrin är: var modiga, ta risker. Den förnybara energin är här för att stanna och den fossila energin blir inte billigare.”  Logiken i det kan man ifrågasätta eftersom vår svenska el i princip produceras

helt fossilfritt.

Alliansregeringen beslutade den 5 februari 2009 att ta bort avvecklingslagen för den svenska kärnkraften som fattades i en trepartiuppgörelse 1991. Det nya beslutet innebär att max 10 reaktorer får byggas på de platser där de nuvarande reaktorerna står. Problemet är att Miljöpartiet vill börja stänga av den svenska kärnkraften redan nu och inte ersätta uttjänta generatorer med nya när den dagen kommer på 2030-talet och man har en känsla av att Centerpartiet och Energimyndigheten är på samma sida.

Vad händer i Sverige om vi gör oss av med kärnkraften? Ingen vill bygga ut vattenkraften som bara kan reglera en begränsad mängd vindkraft. 10 årliga terawattimmar har nämnts som en övre gräns men siffran 17 TWh har också nämnts. Vi är redan på nivån 10 TWh. Skall vi väcka liv i kolgruvorna i nordvästra Skåne eller kanske importera naturgas från Putins Ryssland?  Är det dessa alternativ som Anna Karin Hatt tänker på när hon efterlyser mod och riskvillighet hos den svenska industrin. Ett råd till Energimyndigheten: Bjud in Johan Norberg till nästa års Energiutblick.

Bengt Lindhé

___________________________________________________

Bengt Lindhé

Kvarnliden 5

532 31  SKARA

0511-166 80

www.bengtlindhe.se

DET ANTROPOGENA KOLKRETSLOPPET

The "George Olah Carbon Dioxide to Renewable Methanol Plant" ligger nära Blå Lagunen på Island. Infångad koldioxid hydreras (förenas med väte) till metanol, som man kallar "Vulcanol". Vätet får man genom att elektrolysera vatten med billig geotermisk el. Foto Carbon Recycling International (CRI).

Efter lövsprickningens mirakel och vintervissna växters uppvaknande i våras arbetar nu på sommaren en klorofyllstinn natur på högvarv i alla oräkneliga gröna blad och barr. Detta mirakel där CO₂ går runt kallas kolsyreassimilation: Florans förmåga att av koldioxid och vatten med klorofyll som katalysator och solens energi som drivkraft göra glukos. Ett antropogent (av människan skapat) kolkretslopp kan härma naturen (inte kopiera den) och producera fossilfria bränslen av koldioxid, vatten och sol.

I många hundra miljoner år har biomassa bildats av kolsyreassimilation, dött och sedan blivit mylla, koldioxid och vatten igen. Av jord är du kommen, jord ska du åter varda. Ständigt på nytt, naturens kolkretslopp. Med ett undantag: Fossil. Där död biomassa samlas under anaeroba förhållanden (utan tillgång till luftens syre som är nödvändig för rundgången) bildas så småningom de tre fossilen kol, olja och naturgas.

Vilket det blir beror på de tryck och temperaturer denna döda biomassa utsätts för under årmiljoner i jordskorpan. Alla tre är kolväten, alltså de innehåller inte syre utan i huvudsak bara grundämnena kol och väte och är därför suveräna bränslen.

Problemet är att kol, olja och naturgas är ändliga. Vi förbrukar dem i rasande takt. Oavsett om luftens ökade halt av koldioxid, som fossilbränning leder till, innebär fara för global uppvärmning eller inte, så måste vi planera för förnybara alternativ.

Ännu ett starkt skäl att ersätta kol och olja är de hälsoproblem deras avgaser orsakar. Över hälften av världens ca sju miljarder människor bor nu i städer. Vid vindstilla kan luften även i svenska tätorter vara hälsovådlig genom att trafikens avgaser efter bensin/diesel innehåller sot och partiklar som är skadliga för lungorna, samt aromatiska kolväten som kan orsaka både cancer och mutation.

Bensin/diesel är blandningar av olika kolväten med molekyler som har 10 à 20 kolatomer i långa raka eller grenade kedjor. Det är dessa kolatomers bindningar till varandra som ger de nämnda hälsoproblemen. Förnybara drivmedel bör därför inte ha sådana bindningar i sina molekyler. Tre kandidater uppfyller kriteriet: Metan (det enklaste kolvätet, huvudbeståndsdel i såväl fossil naturgas som förnybar biogas), metanol (den enklaste alkoholen) och dimetyleter DME (den enklaste etern).

                           

Alla tre brinner rent utan att bilda de nämnda föroreningarna. Naturgasens metan borde därför inte klumpas ihop med kol och olja bara för att den är fossil. Världen upplever en naturgasboom som många förutfattat fördömer. Istället borde naturgasen ses som en skänk från ovan, som temporärt kan underlätta den nödvändiga omställningen från bensin/diesel till metan/metanol/DME. Metan kan kemiskt lätt omvandlas till metanol/DME, en global jätteindustri som växer 12 à 15 % om året.

Befintliga bensinmotorer kan modifieras till att gå på hög metanolinblandning, t ex 85 % metanol (M85). Dieselmotorer bör helst vara DME-anpassade när de produceras. Volvo har redan börjat introduktionen av sådana i Kalifornien.

Tids nog kan den fossila naturgasen fasas ut i takt med att fabriker hinner byggas, som producerar förnybar metan/metanol/DME och fordonsindustrin anpassar nyproduktion till metanol/DME-optimerade motorer. Förbränningsmotorn kommer att finnas länge än även om elmotorn tar över en del av trafiken.

Genom SECA (Sulphur Emissions Control Area) alltså skärpta regler för svavelutsläpp i Östersjön-Nordsjön, som träder i kraft om ett halvår, tvingas rederier att frångå tjockolja eller installera dyr och komplicerad rökgasrening. Paradoxalt nog kommer därför sjöfarten före landtrafiken i omställning till de rena drivmedlen. Viking har valt att bygga om sina färjor till metan. Stena väljer metanol.

För att återgå till inledningens lovsång till grönskans underbara förmåga att köra runt de nödvändiga kolatomerna istället för att som vid fossilbränning deponera koldioxiden i luft eller hav: Nobelpristagaren i kemi 1994 George Olah antydde redan i sin Nobelföreläsning människans möjlighet att härma naturen och skapa ett antropogent kolkretslopp. Det är nu verklighet genom en fabrik på Island som bär hans namn.

Fabriken ligger vid Blå Lagunen och tar liksom växter nödvändiga kolatomer från koldioxid. Gröna växters glukossyntes är emellertid alltför invecklad att efterlikna industriellt (annat än som jord- och skogsbruk). Fabriken på Island bara härmar fotosyntesen och gör metanol av koldioxid och väte. Själva metanolsyntesen av koldioxid och väte är inte längre något problem.  Det är vätet som är kruxet och det får man fram genom att elektrolysera vatten med Islands billiga geotermiska el.

Överallt i världen, även i Sverige, arbetar forskare febrilt att sönderdela vatten med sol direkt (fotolys) utan att gå via el och energiintensiv elektrolys. Att förstå och kunna efterlikna fotosyntesens första steg, som katalytiskt bryter den hårda bindningen mellan väte och syre i vattenmolekylen, kan snart bli verklighet.

Det finns alltså två kolkretslopp att hämta oumbärliga kolatomer från: 1) Biomassan som är helt otillräcklig, genom att den ska användas till så mycket annat, föda, foder, fiber osv samt 2) Det nya antropogena kolkretsloppet, som också är oändligt uthålligt, men inte har biomassans begränsning. Båda kör runt koldioxiden och löser alltså tillsammans såväl energi- som klimatproblemet.

J-G Hemming

AFRIKA VÄNDER

Vill Du lära Dig mer om Afrika? I så fall rekommenderar jag boken ”Afrika vänder” av Sten Rylander. Han har arbetat drygt 30 år i och med Afrika i svensk tjänst inom företrädesvis utrikesdepartementet men även inom Sida, främst i södra Afrika. Boken har ett förord av Henning Mankell som tillbringar långa perioder varje år i Moçambique.

Redan i bokens inledning finns två bilder på Afrika. Den ena är dagsaktuell och visar var kontinentens 54 länder ligger. Den andra visar läget 1914 då kontinenten bara hade tre oberoende stater: Liberia, Etiopien och Madagaskar. Övriga länder var kolonier till Frankrike, Tyskland, Portugal, Storbritannien, Italien, Spanien eller Belgien. För några år sedan dominerades massmediernas rapporter från Afrika av oroligheterna i Libyen. I dagsläget är det oroligheterna i Nigeria, Sudan och Sydsudan som dominerar. Men det finns så mycket annat i Afrika som vi inte känner till lika bra.

Det finns i dag 900 miljoner afrikaner som kommer att växa till över 2 miljarder 2050. Kenya hade år 1967 8 miljoner invånare, ungefär som Sverige. I dag bor där 40 miljoner.

Den genomsnittliga ekonomiska tillväxten var 4,2 % 2012. En tredjedel av Afrikas 54 länder hade en årlig tillväxt på 6 % eller mer 2012. År 2012 levde 40 % av Afrikas befolkning i städer eller urbana områden jämfört med 25 % 1980. 52 städer i Afrika har mer än en miljon invånare.

Vid överläggningar inom African Union (AU) används fem språk parallellt, engelska, franska, portugisiska, arabiska och ki-swahili. I Afrika finns cirka 3000  inhemska språk, 50 bara i ett land som Zambia.

Livsmedelsproduktionen nu och i framtiden är självklart ett centralt problem. Afrika förenar hög ekonomisk tillväxt med fattigdom och ett oftast ökande inkomstgap mellan en liten gynnad politisk elit och den breda befolkningsmajoriteten.  Utbredd korruption är en anledning. Det som driver fram tillväxttalen är inte jordbrukssektorn utan andra näringar som utvinning av naturresurser och mineraler samt turism där vinsterna förs ut ur landet eller stannar hos eliten. AU:s medlemsländer har förbundit sig att avskaffa hungern i Afrika till år 2025. Vad man framförallt har negligerat under lång tid är satsningar på de mindre familjebaserade jordbruken som ofta sysselsätter en majoritet av den fattiga befolkningen och som utgör grunden för den kommersiella jordbruksproduktion som behöver växa fram i Afrika. Konstgödselanvändningen motsvarar bara cirka en tiondel av genomsnittet i övriga världen. Författaren rekommenderar en öppen syn på utnyttjandet av bioteknik i lantbruket inklusive en ökad användning av genmodifierade grödor (GMO).

Afrika har den snabbast växande energikonsumtionen i världen varför investeringsbehoven är stora. Afrika med 15 % av världens befolkning konsumerar för närvarande bara 3 % av världens energiproduktion och nära 600 miljoner människor, nästan tre fjärdedelar av befolkningen, saknar elektricitet via nationella elnät.

Ett mycket märkligt och glädjande förhållande är den fantastiska utvecklingen av mobiltelefonin. Google räknar med att det år 2016 finns en miljard mobiltelefoner i Afrika. De fasta telefonerna har man hoppat över. Leapfrogging kallas det när man hoppar över ett led i utvecklingskedjan.

Orosmoment för framtiden som fått ökande betydelse under 2000-talet gäller etniska och religiösa motsättningar och nya försök till inbrytningar i Afrika som al-Qaida och andra terroristorganisationer ägnat sig åt. Ett annat problem är att Kina, Brasilien, Indien, Japan, Ryssland, Turkiet och arabstaterna står på kö för att komma åt Afrikas råvaror och rika naturresurser.

Trots alla problem menar Sven Rylander att Afrika vänder: konflikterna har blivit färre, ledarskapet stärkts och förbättrats även om det fortfarande är en svag punkt, det regionala samarbetet utvecklas, demokratin breder ut sig och den ekonomiska utvecklingen är stabilare. Det finns en betydande framtidstro och allt fler talar om Afrika som en framtidskontinent, som har sin bästa tid framför sig.

I bokens inledning redovisar Rylander grunden till sin intensiva kärlek till Afrika: värmen, generositeten, solidariteten, den nära samvaron med gräsrötterna och folket på den afrikanska landsbygden, förmågan att förena traditioner med ett mer modernt utvecklingstänkande, klimatet, de starka naturupplevelserna, floran och faunan, musiken, danserna, kultursamarbetet, de många skratten, respekten för de äldre generationerna och strävandena att komma ur begränsade koloniala band och beroendeförhållanden.

Bengt Lindhé

_____________________________________________________

Bengt Lindhé

Kvarnliden 5

532 31  SKARA

0511-166 80

www.bengtlindhe.se

MILJÖPARTIETS ONÖDIGA BENSINSKATT

Det finns mycket att säga om miljöpartiets stolta planer för framtiden. En sådan plan är att höja bensinskatten med 70 öre litern för att reducera de svenska koldioxidutsläppen. Sveriges koldioxidutsläpp 2011 uppgick till 44,9 miljoner ton. Detta utgör 1,43 promille av de globala utsläppen på 31 342 miljoner ton. 32,5 % av de svenska utsläppen hänför sig till inrikes transporter som med andra ord står för 14,6 miljoner ton eller 0,47 promille av de globala CO₂ utsläppen. Även om vi går ner till noll-utsläpp kommer det inte att ha någon mätbar klimateffekt de närmaste hundra åren.

Nu skall vi naturligtvis vara lojala med de globala ansträngningarna och visa världen vad man kan göra. En reduktion av världens oljeanvändning måste förr eller senare komma till stånd. Dessbättre är vi på god väg helt utan nya bensinskatter. En allt större andel av bilarna har dieselmotorer. År 2013 stod dieselbilarna för 60 % av nybilsregistreringarna. Det finns numera biodiesel som heter Fame och HVO (vätebehandlade vegetabiliska oljor, baserat på skogsråvaror och restprodukter) och som innebär att vegetabiliska oljor kan dryga ut eller ersätta den vanliga dieseloljan. Det innebär att andelen förnybara drivmedel inom vägtransportsektorn ökat från noll år 2000 till 9,6 % år 2013.  En av de energipolitiska målen är 10 % av förnybar energi i transportsektorn före 2020. Vi är med andra ord  framme vid det målet redan 2014.

Det finns andra alternativ än Fame och HVO om vi vill öka andelen fossilfria drivmedel. Ett alternativ är DME (dimetyleter) som Volvo redan prövat i 10 lastbilar som nu gått mer än 1 miljon kilometer. Metanol kan framställas av koldioxid från skorstenar och väte och kan komma att bli ett alternativ till de fossila bränslena. Ett mycket lovande alternativ är bilar som går på el som i sin tur produceras av metanoldrivna bränsleceller. Till det kommer elbilarna som ökar i antal år för år.

Helt utan nya skatter har vi alla möjligheter att få en fossilfri trafik redan 2030. Ju mindre politiska ingrepp dessbättre.

Bengt Lindhé   

____________________________________________

Bengt Lindhé

Kvarnliden 5

532 31  SKARA

0511-166 80

www.bengtlindhe.se

ELISABETHS BILDER BERÖR

Elisabeth Ohlson Wallin, med rötter i Skara, har berört oss än en gång. Ack Sverige Du sköna heter den nya boken som inte helt slumpmässigt blev tillgänglig för allmänheten på Sveriges nationaldag. Det är ingen bok man kryper ner i sängen med för den väger nästan lika mycket som Skaramissalet. Den bör ligga på ett lågt bord framför en när man sakta bläddrar igenom den. En så vacker bok vill man inte heller misshandla som jag normalt gör med böcker jag konsumerar. Det tog en dryg timme att begrunda alla 142 bilderna. När jag reste mig ur soffan upptäckte jag att jag var berörd men jag var just då inte medveten om varför. Efter ett tag kom jag till klarhet.

Världen har kommit till Sverige, med all sannolikhet för att stanna. Men vi har inte tagit det till oss än. Bilden ovan kan ses som en sammanfattning av bokens innehåll. Vi hastar förbi vår nya verklighet som vi inte ser, eller vill se, eftersom vi är så upptagna av ständig musikunderhållning eller oändliga mobilsamtal.

Lite förbryllad blir man. Många bilder föreställer människor från fjärran länder men plötsligt ser man några kulliga herefordkvigor frossa i sig nyslaget hö eller konturerna av Bjurums kyrka. Av och till får vi se bilder som vi hade förväntat oss med tanke på bokens rubrik, liksom för att få oss att hämta andan mellan alla oväntade upplevelser.

Mina egna rötter finns i Åstorp i Skåne. Jag hajade därför till när jag fick se två helt sterila miljöer som hade rubriken Förvaret i Åstorp. Elisabeth fick förklara vad det var. Något förvar fanns inte i Åstorp så länge jag bodde där. Det var ett ställe där man förvarade personer som skulle utvisas ur landet.  Förmodligen måste det finnas även sådana platser i vårt nya internationella Sverige. Men man har inte svårt att föreställa sig hur de personer känner sig som måste vistas där. Dessbättre fanns det också en annan bild från Åstorp. Björkar i Södersåsens raviner. I min ungdom red jag över Söderåsen varje sommarsöndag på vägen till ridbanan. Även det berörde mig fast på ett annat sätt än bilderna på förvaringen i Åstorp.

Till sist en rent praktisk sak. Bilderna saknar helt text. I slutet av boken finns alla 142 bilderna i miniformat med en kortfattad text om var bilden var tagen eller om vad den föreställde. Det var lite knegigt att bläddra fram och tillbaka i den tunga boken. Men jag är övertygad om att Elisabeth hade en tanke bakom att visa bilderna i fullformat helt utan text.

Tack för boken Elisabeth! Nu ser jag Sverige med nya ögon.

Bengt Lindhé
______________________________________

Bengt Lindhé

Kvarnliden 5

532 31  SKARA

0511-166 80

www.bengtlindhe.se