MER RYCKIG FÖRNYBAR EL TILL VARJE PRIS

Senaste två veckor ackumulerat. Elstatistik för Sverige.

www.elstatistik.se

År 2013 var den totala användningen av el inklusive förluster vid överföring 139 TWh. Den totala produktionen uppgick till 149 TWh. För tredje året i rad hade Sverige nettoexport av el. Den uppgick till 10 TWh 2013. 2012 var nettoexporten 19,6 TWh. Kärnkraft var det kraftslag som producerade mest el 2013, 63,6 TWh eller 43 %. Vattenkraften stod för 60,8 TWh eller 40,8 %. Vindkraften slog ett nytt produktionsrekord med 9,9 TWh och stod för 7 % av totalt producerad el. Vår användning av el har varierat mellan 139 och 150 TWh under de senaste 25 åren. Vi har med andra ord ingen trendmässig ökning av vårt elbehov.

Mot den här bakgrunden är det anmärkningsvärt att det i dagsläget flaggas för mycket omfattande åtgärder för att öka vindkraftproduktionen. I budgetpropositionen för 2014 föreslår regeringen sänkt skatt för egenproducerad förnybar el. Satsningen utformas som en skattereduktion och är ett led i regeringens arbete för att öka andelen förnybar el. Går man in på http://www.regeringen.se/sb/d/17742/a/223350 står det att den här åtgärden skall öka konsumenternas ställning på energimarknaden vad man nu kan mena med det. Det är inte många av oss som kan producera el.

Skattereduktionen kommer att motsvara dubbelt så mycket som energiskatten. För en mikroproducent som levererar ut 20 000 kWh motsvarar det ungefär 12 000 om året. Ovanpå det kommer den ersättning man kan få från sitt elbolag för den el som man producerar och levererar ut på elnätet. Utgår man från att elbolaget betalar 30 öre/kWh innebär det ytterligare 6 000 kronor i intäkt. Totalt sett kan man tjäna 18 000 kronor om året om man börjar producera sin egen förnybara el. Dessa meningar är direkt hämtade från den ovan angivna skriften från Regeringskansliet. Detta innebär ett pris på 90 öre/kWh. Det pris som leverantörerna av el från vattenkraft och kärnkraft ligger i storleksordningen 30 öre.

Mot bakgrund av de ovan redovisade produktionssiffrorna undrar man varför den förnybara elen behöver denna fantastiska stimulans som finansieras med skattemedel.

Än mer förvånad blir man när man läser det senaste numret av Energimyndighetens skrift Energivärlden som kom ut den 21 mars 2014.  I en artikel med rubriken Fler elcertifikat ska ge mer förnybar el kan man läsa följande. I dagsläget är den s.k. kvotplikten för oss vanliga elproducenter 14,4 %. Den anger hur stor andel av vår konsumerade el som belastas av kostnaderna för de elcertifikat, som producenterna av förnybar el får utöver det normalpris som vattenkraft och kärnkraft får. I dagsläget är påslaget c:a 20 öre per kWh. Det gångna halvåret har normalpriset för el legat runt 30 öre. Vind- och solkraftsproducenterna har fått 50 öre tack vare elcertifikaten.

I den nu gällande elcertifikatslagen är kvoten för 2016 14,4 %. Energimyndigheten anser att kvotplikten skall höjas 2016 från 14,4 % till 23 % vilket innebär en sextioprocentig höjning. Det innebär en kostnadsökning för en villaägare med 360 – 700 kronor om året enligt samma artikel.

Med hjälp av skattepengar skall vind- och solkraftsproducenterna få 90 öre /kWh och utöver det ytterligare 10 öre i form av högre elcertifikat som vi kommer att se på elräkningen.

När man läser det här undrar man om den ena handen verkligen vet vad den andra gör. Lönsamheten i vindkraftproduktionen har de senaste åren varit dålig. Anna-Karin Hatt vill gynna sina och miljöpartiets elproducerande partivänner som en uppmuntran inför valet.

Alla vet att vindkraften inte producerar någon el när det är vindstilla och så mycket sol har vi ju knappast vintertid då vi bäst behöver elen. Det är vattenkraften som fungerar som reglerkraft och fyller alla hacken i elproduktionen som vinskraftproduktionen resulterar i. Vetenskapsakademien har visat att vår vattenkraft inte kan kompensera för mer än 10 TWh vindkraftel. Svenska Kraftnät har höjt den gränsen till 18 TWh men det kostar miljarder.

Om nu lönsamheten i vindkraftproduktionen förbättras i den utsträckning som aviserats så innebär det självklart en kraftig utbyggnad på den kanten. Grundpriset för el som vatten- och kärnkraft producerar kommer då att reduceras vilket självklart bäddar för problem. Det överskott på el som vi redan har kommer att bli ännu mycket större vilket leder till krav på starkt utbyggt nät så att detta överskott kan exporteras. Nätkostnaderna handlar om miljarder.

Kan socialdemokrater, moderater, folkpartister och kristdemokrater vara med om att släppa loss de kostnadsökningar för vår el som Anna-Karin Hatt skisserar?

Bengt Lindhé

­­­­­­­­­­­­­­______________________________

Kvarnliden 5

532 31  SKARA

0511-166 80

www.bengtlindhe.se

SPÖKRÖST FRÅN 1980-TALET

Riskfyllt?

Carrick A Rede Rope Bridge Nordirland, 

http://de.wallpaperswiki.org

Programmet ”En bok en författare” i kunskapskanalen sammanfattar på 20 minuter innehållet i en aktuell bok. Den 6 mars intervjuades Åsa Moberg om sin senaste bok med rubriken ”Ett extremt dyrt och livsfarligt sätt att värma vatten: En bok om kärnkraft”. Med sin nya bok vill hon blåsa liv i de stämningar som florerade i Sverige efter olyckorna i Harrisburg och Tjernobyl för att på det sättet få oss att stänga ner kärnkraften i Sverige och framförallt för att förhindra att våra nuvarande 10 kärnkraftreaktorer ersätts med nya och effektivare. Hon berättade att kärnkraft är dyr och att den orsakar mer koldioxidutsläpp än andra former för elproduktion men hon angav inte källan för den uppseendeväckande informationen. Mot den här bakgrunden kan det finnas anledning att anföra några aktuella fakta om elproduktionen i Sverige och världen.

År 2013 producerades i Sverige 149 TWh (terawattimmar  = miljarder kilowattimmar). Kärnkraft var det kraftslag som producerade mest el under året och stod för 63,6 TWh eller 43 % av totalt producerad el. Våra 2500 vindkraftverk producerade 9,9 TWh eller 7 procent av det totala. Vattenkraften producerade 60,8 TWh eller 40,8 procent. De senaste två åren har vindkraftselen ökat med 4 TWh men kärnkraftelen har under samma tid ökat med 8 TWh. Förklaringen till det kommer nedan. Skulle vi i dagsläget stänga av våra kärnkraftverk skulle hela Sverige gå i stå.

Kärnkraften är extremt dyr tycker Åsa Moberg. Den gångna vintern har elcertifikatet som vindkraftproducenterna får legat på nivån 20 öre. Baspriset för elen har legat runt 30 öre. Vindkraftproducenterna har med det fått 50 öre. Kärnkraftproducenterna betalar en effektskatt på 5 öre/kWh som ingen annan betalar. De har m.a.o. fått 25 öre per kWh eller hälften av ersättningen till vindkraftproducenterna. Vattenkraften har fått en förhöjd fastighetsskatt som gjort att även de ligger på halva ersättningsnivån jämfört med vindkraften.

När det gäller livsfarligheten är Åsa Moberg ännu värre ute. Tar vi Harrisburg först så dog inte en enda människa av den olyckan. Ingen människa behövde heller evakueras. Det tragiska med den olyckan var den skrämselpropaganda som den gav upphov till. Tar vi sen Fukushima 2011 så har upprepade FN-rapporter visat att ingen människa dött av strålskador. I många sammanhang kopplar man samman tsunamins nästan 20 000 dödsoffer med kärnkrafthaveriet för att få oss att tro att det var kärnkraftshaveriet som orsakade de 20 000 dödsfallen. Alla Japans 50 kärnkraftverk stängdes 2011 men den stora importen av kol och naturgas från Kina som måste ersätta kärnkraften har satt djupa spår i Japans ekonomi för att inte tala om de resulterande koldioxidutsläppen. Man diskuterar nu återstart av en del av landets kärnkraftverk. Tjernobyl då. Enligt en rapport från ”United Nations Scientific Committee on the Effects of Atomic Radiation” daterad 2008 dog 28 av arbetarna vid Tjernobyl av strålskador i samband med olyckan. De 6000 diagnosticerade fallen av tyroidea cancer resulterade i 15 dödsfall. De andra blev hjälpta av insatt jodbehandling. Det finns med andra ord bara 43 registrerade dödsfall som kan sättas i direkt samband med Tjernobylolyckan. Professor Olah (se nedan) gör bedömningen att upp till 4000 personer kan dö som en följd av den radioaktiva strålningen som haveriet medförde.

Det verkligt farliga är koleldade kraftverk. I de kinesiska kolgruvorna omkommer årligen 5000 arbetare i direkta olyckor. De stora dödstalen gäller skador på luftrören som all rök orsakar. Här är storleksordningen 100 000 om året. Fram till helt nyligen har 40 % av den amerikanska elen producerats av kolkraftverk. Nobelpristagaren George A. Olah skriver i sin bok Beyond Oil and Gas följande:”Globally, nuclear energy avoids the emission of more than two billion (miljarder) tonnes of CO₂ per year. Air pollution, especially from SO₂ emissions and sulphate aerosols produced in large quantities in coal burning power plants is estimated to be the cause of approximately 40 000 deaths per year in US alone.” För att ta det på svenska: 40 000 döda I USA varje år som en konsekvens av de koleldade kraftverken där. Det var mycket siffror men det är helt uppenbart att vi i Sverige inte har en realistisk uppfattning om den relativa farligheten av kärnkraft i jämförelse med fossileldade kraftverk. Tidskriften Environmental Science & Technology skrev i mars 2013: ”Using historical production data, we calculate that global nuclear power has prevented an average of 1.84 million air pollution related deaths and 64 gigatonnes (giga har 9 nollor) of CO₂  equivalent greenhouse gas emissions that would have resulted from fossil fuel burning. Åter till Åsa Moberg:

Jag har inte läst mer än rubriken på hennes bok men det räcker att bli förfärad.

2012 producerade världen 21 400 TWh el varav 67 % var fossileldat (Sverige 146 TWh och 3 % fossileldat). 2050 beräknas världens elproduktion uppgå till 37 000 TWh varav 29 % beräknas vara fossileldad (källa Kungl. Vetenskapsakademien, 2013). Det innebär 10 730 TWh fossileldad el. Är det något som världen bör sträva efter är det att reducera den siffran så långt det bara går. Vind och sol i all ära men kärnkraften är ett måste i framtidens värld vad Åsa Moberg än säger.

Hur kommer det sig att elproduktionen från de svenska kärnkraftverken ökat betydligt de senaste åren? I en trepartiuppgörelse 1991 beslutades att slutpunkten för svensk kärnkraftproduktion skulle vara 2010. Mot den bakgrunden gjordes inga ansträngningar för att underhålla de reaktorer vi hade och produktionen sjönk från 64,3 TWh 2007 till 50,0 TWh 2009. Efter alliansregeringens beslut den 5 februari 2009 att ta bort avvecklingslagen och göra det möjligt att ersätta de nuvarande reaktorerna när de faller för åldersstrecket har elproduktionen från våra kärnkraftverk ökat betydligt. Redan 2011 hade produktionen ökat till 58,0 TWh och som angavs ovan blev det 63,6 TWh. Kommer Oskarshamn 2 i gång till hösten kan den kommande vintern komma upp mot 70 TWh. 

Bengt Lindhé
_________________________________________

Bengt Lindhé

Kvarnliden 5

532 31  SKARA

0511-166 80

www.bengtlindhe.se

   

JORDEN - EN ÖDESFRÅGA

Docent Lars Wilsson, Kinnekulle, har än en gång kommit ut med en bok om jorden och bonden. Redan 2012 kom han ut med en bok med samma titel som den aktuella men i förordet till den nya  menar han att vi nu fått nya kunskaper som är så betydelsefulla att han vill lägga till dem i en ny upplaga. Bokens centrala budskap är att avskogning och förlust av matjord upprepade gånger i mänsklighetens historia orsakat civilisationers förfall och att vi även nu står inför vår egen civilisations förfall om vi inte följer de rekommendationer som finns i slutet av boken.

Ända fram till sidan 145 var jag mycket entusiastisk inför det jag tog del av. Jag visste inte att mammutar trampat samma mark som jag själv i Skåne även om det hände för 13 000 år sedan. Inte utan förtjusning berättar Wilsson om Falbygdens (där han har sina rötter) stora betydelse en gång på världen som resulterade i 200 gånggrifter på Falbygdens högplatå. Rester finns kvar än i dag. Det här var detaljer men det som väckte min entusiasm var den mycket grundliga redovisning av olika civilisationer i vår historia som gått under därför att man först högg ner all skog och sedan obetänksamt lät matjorden forslas ner till floder, sjöar och hav med regnvattnet. Det som sedan återstod var ett sterilt landskap som ledde till att de som bodde där tvingades till nya områden om man inte gick under av svält och umbäranden Det hela var som en snabbrepetition av allt det jag en gång läste om i skolan. Den bördiga halvmånen, Mesopotamien, Nebukadnessars imperium, etruskerna och romarriket bara för att nämna några av bokens alla exempel.

Det som jag kunde ännu mindre om var kulturerna som funnits på den amerikanska kontinenten innan Columbus och andra europeer gjorde sitt intåg. Mayakulturen, Peru och Amazonas är bara några av de kulturer och regioner som redovisas. Beträffande Nordamerika visste jag inte att det fanns 100 miljoner människor där innan europeerna kom. Krig och folkmord bidrog till att de flesta kulturerna dog ut men smittkoppor, mässling och andra virus som inkräktarna förde med sig, och som de infödda helt saknade resistens mot, bidrog i högsta grad till massdöden.

Efter sidan 145 avtog min entusiasm. Anledningen är att Wilsson, som jag ser det, inte läst läxan lika ingående när det gäller rekommendationerna för att klara försörjningen av de 9 miljarder människor som vi sannolikt blir 2050. Han nämner inte ens siffran 9 miljarder. Det han rekommenderar är ett småskaligt lantbruk med mångåriga vallar och animalieproduktion som bas och med enstaka spannmålsskördar i växtföljden. Det han inte vet om är att antalet mjölkproducenter i Sverige nu bara är strax över 4 000 mot 267 000 så sent som 1950. Bilden är densamma när det gäller svin- och fjäderfäproduktionen. Och utvecklingen är inte slut än.  Skall man ha råd att köpa en modern skördetröska måste man ha ett underlag på mycket stora arealer. Det är mot den bakgrunden vi måste planera för framtiden. Stordriften är redan här och de flesta människorna kommer att bo i storstäderna. Den biologiska mångfalden kommer att sköta sig själv i våra övergivna byar. Den skall inte finnas i vartenda vetefält som de ekologiska odlarna vill.

Den första frågan som fick mig att reagera negativt efter sidan 145 handlade om GMO som Wilsson ville ha bort. GMO betyder genetiskt modifierade organismer och det innebär att växtförädlarna flyttar enskilda gener mellan arter för att få de egenskapskombinationer man är ute efter. Det Wilsson inte vet är att EU spenderat 500 miljoner EURO för att utröna om GMO är farligare än vanlig växtförädling. Det man kommit fram till är att det inte finns någon skillnad. Ända fram till dessa dagar har det varit tabu att utfodra svenska kor och grisar med GMO-förädlad soja från Sydamerika men nu äntligen ser det ut som om en omsvängning är på gång. Danskarna har redan fattat det beslutet. GMO och andra gentekniska instrument är en förutsättning för att få fram fleråriga spannmålssorter. Slipper man de årliga höstplöjningarna, nakna fält vintertid och efterföljande vårbruk skulle drivmedelskostnaderna och koldioxidutsläppen från jordbruket reduceras avsevärt liksom också avrinning av kväve och kalium till Östersjön och andra vattendrag som omger oss. Det kan vara värt att veta att världen har 158 miljoner hektar majs, 90 miljoner hektar soja, 33 miljoner hektar bomull och 31 miljoner hektar raps som härrör från GMO-förädlade sorter. Men det är inte i Europa. Kan vi sedan få spannmålen att ta upp kvävet från luften på samma sätt som klövern reduceras kostnaderna i livsmedelsproduktionen ytterligare.

Det andra jag reagerade på var Wilssons entusiasm för ekologisk odling. En helt färsk undersökning vid SLU i Uppsala visar att skördarna i de ekologiska odlingarna ligger 40 % under skördarna på normalt odlad mark. Kväveläckaget är större för de ekologiska odlingarna främst om man sätter det i relation till producerad mängd kärna men även per arealenhet. Maskinkostnader och koldioxidutsläpp blir större per producerad mängd kärna. Skall vi tänka på försörjningen av de nio miljarderna kan vi glömma den ekologiska odlingen.

Bokens stora fördel är att den aktualiserar en av våra ödesfrågor. De flesta är säkert eniga med Wilsson i att vi inte har råd att föröda de markarealer vi har på jorden men våra jordbruksforskare har säkert smartare lösningar på den problematiken än Lars Wilsson.

Bengt Lindhé

________________________________

Bengt Lindhé

Kvarnliden 5

532 31  SKARA

0511-166 80

www.bengtlindhe.se 

        

llllll

DAGS FÖR DME I SKARA

Ex på tankställe med generöst utrymme för långtradare.

I Skara strålar 49:an från öster och 184:an från norr/söder samman med E20. Munkatorp är stor logistikcentral och förbi Vilan på E20 går en strid ström av långtradare. Det är dags bygga mack för det suveräna dieselbränslet dimetyleter (DME). Var ska den ligga? Munkatorp eller Vilan?

För tio år sedan tog dåvarande Volvochefen Leif Johansson initiativet till ett stort projekt att bygga sju stycken lastbilar som drevs av lika många fossilfria och klimatneutrala drivmedel.

Ett ambitiöst poängsystem hade betygsatt de sju alternativen. Bäst i test var det nya dieselbränslet dimetyleter, DME*. Leif Johansson for sedan världen runt med de sju ekipagen och bad förgäves politiker om besked, vad man skulle satsa på. ”Det får marknaden sköta” blev svaret.

Energimyndigheten bidrog i alla fall till ett stort pilotprojekt med Volvo, Chemrec och Preem i samarbete. Volvo byggde tio lastbilar med DME-anpassade dieslar, Chemrec producerade fossilfri DME av svartlut från pappersindustrin i Piteå och Preem stod för fyra stycken DME-mackar (Kungens Kurva, Piteå, Jönköping och Göteborg).

Allt gick framgångsrikt vägen och de tio bilarna har med nöjda chaufförer gått över en miljon kilometer i kommersiell trafik från timmertransport till livsmedels- och postbefordran. Inga obehagliga nackdelar eller överraskningar har visat sig.

Från miljösynpunkt är fördelarna formidabla: Förutom klimatneutralitet ingen sot eller partiklar (avgasfilter behövs inte), låga värden på NOx och övriga miljö- och hälsofarliga föroreningar som vidlåder fossildieselns avgaser. Som grädde på moset tillkommer tystare gång, mindre vibrationer och prima kallstartegenskaper.

Den som följt denna framgångssaga häpnar över att den gått i stå. Har någon hört eller sett, att våra ministrar för näringsliv, energi eller miljö överhuvudtaget nämner DME i ord eller skrift?

Fortsättning på det lyckade pilotprojektet med DME bör självklart vara ytterligare några DME-mackar. Då vågar sig Volvo på en första serie med några hundra DME-anpassade lastbilar.

Det är här Skara kommer in i bilden. Sedan följt av kanske Malmö, Sundsvall, … tills långtradare kan tanka DME och ändå nå sin destination var som helst i landet. Sedan kommer utvecklingen att bli självgående.

Frågan är – ska Skaras DME-mack ligga på Munkatorp eller Vilan?

J-G Hemming

*