”SÄRSKILT STÖD KRÄVER INGEN DIAGNOS”, en kommentar

SVT* har uppmärksammat att många kommuner bryter mot lagen och kräver en diagnos för att ge särskilt stöd i skolan till elever som har behov av stödundervisning.

Det här känner jag igen från tiden jag satt i opposition i barn och utbildningsnämnden i Skara. Stödundervisningen var centraliserad i systemet och mycket svåråtkomlig. Diagnos krävdes.

Märkligt var också att så få reagerade mot detta. Jag kan komma ihåg dåvarande förvaltningschefen yttra att: ”Någon måste ju ändå alltid vara sämst.”

Det är nu många år sedan och jag trodde att den synen på stöd och hjälp till barn med behov var borta inte bara i Skara. Det står ju dessutom i strid med skollagen**.

Anita Afzelius-Alm

*http://www.svt.se/nyheter/sverige/krav-pa-diagnoser-okar-risken-for-felbedomningar

**Skolverket: Särskilt stöd kräver ingen diagnos

Fel av rektorer att kräva formell diagnos Skolor som kräver en medicinsk diagnos för att elever med stödbehov ska få hjälp gör fel. Det finns inget stöd för detta i skollagen.

PUBLICERAD 22 AUGUSTI 2013 - 17:59 – UPPDATERAD 22 AUGUSTI 2013 - 19:33

– Diagnos eller ej, det har ingen betydelse, säger Paula Caleca Costa-Hallberg, undervisningsråd på Skolverket. Det är elevens behov som ska styra. Det finns många elever utan diagnos som har behov av särskilt stöd, liksom det finns elever med diagnos som inte har behov av stöd.

Oavsett diagnos eller ej så ska en åtgärdsplan upprättas för elever som riskerar att inte klara målen.

Kan rektorn säga nej till särskilt stöd av ekonomiska skäl?

– Nej, det är behovet som ska styra. Om skolan saknar resurser ska rektorn vända sig till huvudmannen, kommunen eller skolans styrelse, och kräva mer pengar. Får skolan inte mer resurser kan vårdnadshavaren anmäla skolan till Skolinspektionen som gör en granskning.

Paula Caleca Costa-Hallberg säger att man på Skolverket är medveten om att flera skolor kräver en diagnos för att ge särskilt stöd men har ingen uppfattning om hur många.

Även på Skolinspektionen är man medveten om problemet.

”Finns en sådan trend”

– Rent allmänt kan man säga att det finns en sådan trend, ja, säger Henrik Dahl, utredare på Skolinspektionen. Vi känner till att det kan vara ett problem om man inte har en diagnos, det ska finnas på papper.

– Vi har sett det under ett antal år, säger Joakim Öberg, undervisningsråd på enheten för anmälningsärenden. Men det är föräldrarna som uppger det i sin anmälan, skolorna vill inte medge att de kräver en diagnos av ekonomiska skäl, de säger bland annat att de vill se en diagnos så de vet vad de ska göra.

Vad gör man då om ens barn inte får det särskilda stöd man anser att det behöver?

Om det gäller åtgärdsprogrammet, att man tycker det är för lamt, så ska man anmäla detta till Skolväsendets överklagandenämnd.

Om man tycker det särskilda stödet saknas eller är för litet kan man anmäla detta till Skolinspektionen, där det också finns information om hur man ska gå tillväga.

– En utredning tar normalt 3-6 månader. Sedan har skolan tre månader på sig att rätta sig efter beslutet, berättar Henrik Dahl. Gör de inte det kan vi ge en varning, ett vitesföreläggande och i slutändan böter. Drar det ut på tiden kan det också bli skadestånd.

Några länkar:

Skolverkets regler vad gäller särskilt stöd.

Hur Skolinspektionen granskar skolorna när det gäller särskilt stöd.

Statistik över tillsynen första halvåret 2013.

Statistik över anmälningar första halvåret 2013.