VINDKRAFT FÖR EXPORT

Undertecknad har bett Bengt Lindhé skriva något om vindkraft för export. Han har gjort en veritabel utredning med mängder av fakta. För att kunna lägga ut texten i vår blogg har jag valt att dela upp texten, så att varje ”avsnitt” blir ett eget avskilt inlägg. Innehållet i de kommande fyra inläggen behandlar:

1. vårt elöverskott

2. möjlig reduktion av jordens koldioxidutsläpp

3. leverenssäkerhet av vindkraftsel

4. bra affär för Sverige med slusats

Här kommer Bengts inledning (ngt justerad av mig):

Mer vindkraft för export?

Insiktsfulla vindkraftsanhängare har tagit till sig att vi inte behöver mer vindkraft för den svenska marknaden under den tid vi kan överblicka. Det alternativa argumentet är att vi skall bygga ut vindkraften för export, främst till Tyskland, för att på det sättet ge ett bidrag till en reduktion av världens koldioxidutsläpp. I den här artikeln skall den problematiken belysas. Inledningsvis redovisas nuläget på den svenska elmarknaden som illustrerar vårt elöverskott. Efter det granskas tesen att en elexport skulle kunna reducera jordens koldioxidutsläpp på ett mätbart sätt. Det tredje avsnittet belyser kvaliteten på den elektricitet som våra vindkraftverk producerar. Det fjärde avsnittet handlar om ekonomi. Är en exportsatsning till gagn för Sverige?

Under den gångna 25-årsperioden har vi i Sverige haft en mycket lyckad kombination av vattenkraft och kärnkraft. Det tredje benet är sannolikt här för att stanna men finns förutsättningar för att det blir större än nu?

UPPHANDLING OCH DET LILLA FÖRETAGET

Vi har i tidigare inlägg redogjort för förändringar som blir möjliga med en reformerad LOU. För det lilla företaget, som har missgynnats av den nuvarande lagen kan de nya förutsättningarna göra stor skillnad.

De nya reglerna kommer att underlätta upphandling genom att förfrågningsunderlagen blir mer genomtänkta och genom att elektronisk upphandling utnyttjas i större omfattning. Tillgången till upphandlingsannonserna skall också förbättras. Allt detta syftar till att göra det enklare att delta i en upphandling.

Förbättrade marknadsanalyser möjliggör en bättre dialog med presumtiva leverantörer.

Fortsatt satsning på vägledning och stöd för att förbättra de mindre företagens medverkan.

De mindre företagen kan ingå i ramavtal genom att upphandlingar delas i mindre delar. Det blir nya bättre regler angående delkontrakt och omsättningstak. Rätt utformade upphandlingar antas leda till att fler mindre företag kan leverera till offentlig sektor.

Höjning av gränserna för direktupphandling gynnar de mindre företagen. Särskilt sociala företag, kan uttnyttjas bättre och på så sätt beakta enskilda medborgares behov.

Idéburna organisationer tillför kompetens och värden av stor betydelse för samhället och åtgärder för konkurrens kan inbegripa även den typen av företag.

Upphandlingsutredningens förslag innebär att upphandlande myndigheter ska kunna ge enskilda personer, som har rätt till en vara eller tjänst, en möjlighet att välja bland de leverantörer som har tecknat ramavtal där samtliga villkor från början är fastställda. Upphandlingsutredningens förslag om valfrihet för brukaren uppmuntrar leverantörerna, att metodiskt arbeta med att förbättra kvaliteten på sina varor och tjänster och därmed öka sina möjligheter att uppfattas som en attraktiv leverantör och tilldelas kontrakt inom ramavtalet. Detta är också något som ger större möjligheter för mindre företag.

Sammantaget kan förslagen från den nya utredningen göra stor skillnad både för näringslivet, kommunen och den enskilde brukaren.

                                                               Anita Afzelius-Alm (FP)

                                                               Jan-Erik Augustsson (FP)

UPPHANDLING OCH STRATEGI

Offentlig upphandling är på väg att reformeras. I en utredning poängteras den strategiska betydelse som upphandling inom en kommun utgör.

Bristen på strategiskt tänkande – inte minst att sätta in upphandlingen i ett större och bredare perspektiv – gör att man kanske inte avsätter tillräckliga resurser

Upphandling kräver hög kompetens. För att upphandla till rätt pris och rätt kvalitet krävs goda kunskaper om produkterna. Men inte bara det. Det krävs också goda kunskaper om leverantörsmarknaderna.

Nu öppnas en större dörr för att använda offentlig upphandling på ett strategiskt sätt och väga in sociala, etiska och miljömässiga hänsyn. När vi lägger ut verksamheter på entreprenad blir offentlig upphandling centralt på många samhällsområden. 

Med det nya förslaget blir det möjligt att ställa större miljökrav vid offentlig upphandling såsom hänsyn till miljö, klimat och naturresurser. Detta öppnar för bättre upphandlingar ur miljösynpunkt och möjlighet till anpassning till lokala förhållanden med en lokal miljöprofil.

Men också inom det sociala området kan verksamheter få en önskvärd styrning genom förbättrad upphandling. Också offentlig service och välfärdsverksamheterna  är beroende av goda kunskaper hos upphandlaren. Det betyder exempelvis att krav som ställs på tjänster skall vara väl utformade och så formulerade att det går att följa upp.

Så här skriver man i utredningen angående betydelsen av kompetens:

”Offentlig upphandling är - trots sin storlek och betydelse för samhället – ett relativt outforskat område. Det finns många exempel på frågor, av väsentlig betydelse för upphandlingens effektivitet, som skulle tjäna på ytterligare  belysning – alltifrån möjligheterna till besparingar genom bättre inköpssamverkan till effektivitet och måluppfyllelse i ställda krav av typen miljö- och sociala hänsyn. Bristerna i kunskap om den offentliga upphandlingens omfattning och effektivitet har lett till en relativt omfattande mytbildning kring verksamheten. Ökad forskning på området skulle öka möjligheterna till en mera saklig debatt- och därmed förutsättningarna för den goda affären.”           

                                                                                                                                                         

                                                                                 Anita Afzelius-Alm (FP)

                                                                                 Jan-Erik Augustsson (FP)

                                                                        

UPPHANDLING OCH PROBLEM

Offentlig upphandling hanterar enormt stora värden. Upphandling har stor strategisk betydelse för en kommun.

Med en kompetent upphandlare kan många mål uppnås – inte bara ekonomiska. Många verksamheter kan få en önskad styrning med hög beställarkompetens. Vi återkommer till det i ett senare inlägg, men bara för att exemplifiera detta rekommenderar vi en välskriven artikel på DN-debatt den 7/3. Där påpekas att för att den offentliga upphandlingen av bl a välfärdstjänster ska fungera så behövs det en bättre ”beställarkompetens” hos kommun/region. Vi måste helt enkelt bli bättre på att formulera uppföljningsbara krav på utförare, och att följa upp verksamheten bättre.

På en rad punkter kan upphandling förbättras. I en ny utredning, som främst avser att effektivisera (i vid bemärkelse) upphandling, anges flera områden, som med nya regler lättare skulle möjliggöra den goda affären. Vad är det då för problem med LOU (lagen om offentlig upphandling), som den fungerar idag?

Problem som ofta lyfts är rädslan att bryta mot regelverket. Många upphandlingar blir föremål för överprövningar, som i sig är mycket kostsamma. Då stoppas upphandlingen upp och den goda affären kan bli en onödigt dyr affär. (Enligt utredningens undersökning tar en överprövning ca 68 timmar i anspråk för en upphandlande myndighet.) Detta har gjort att man avstått från komplexa moment som att utvärdera kvalitet, föra dialog eller prova upphandlingsformer som främjar utvecklingen av innovativa varor och tjänster. Det är heller inte säkert att domstolsprövningen leder till en lösning utan risken är stor att den snarare bidrar till låsningar på de aktuella marknaderna.

Ett annat problem är att själva upphandlingsformen missgynnat mindre företag. Det medför många problem. Ett viktigt är att man inte tillvaratagit konkurrensen på rätt sätt. Konkurrens är en förutsättning för den goda affären. Konkurrensen måste vårdas. Och mindre företag har därmed inte haft samma förutsättningar.

Transaktionskostnaderna (den del av en upphandlingskostnaden, som är kostnader utöver själva köpet av varan) har blivit onödigt stor när det gäller små upphandlingar. Den för närvarande låga beloppsgränsen för direktupphandling gör de små inköpen dyra eftersom transaktionskostnaden (som i princip är densamma oavsett storlek på inköp) blir en relativt mycket större del av kostnaden.

I kommande inlägg kommer vi att exemplifiera de föreslagna förändringarna som ger nya möjligheter för kommunerna och de mindre företagen.

                                                  Anita Afzelius-Alm (FP)

                                                 Jan-Erik Augustsson (FP)

BILLINGEN - HUR MYCKET SKALL RASERAS?

Professor Johan Rockström har inte alla hört talas om. Han är chef för Stockholm recilience center (resilience betyder hållbar utveckling) vid Stockholms universitet. Tillsammans med en lång serie andra forskare har han publicerat artiklar i Nature som definierar ramar för nio planetära processer som inte bör överskridas om vi skall undvika framtida katastrofala miljöförändringar.

Bakgrunden är att jordens befolkning har ökat från 2,5 miljarder 1950 till dagens 7 miljarder. 2050 beräknas det bli mellan 9 och 10 miljarder eller fyra gånger fler än 1950. Parallellt med denna ökning sker en ekonomisk utveckling som världen aldrig skådat tidigare.

De nio processer som Rockström identifierat och kartlagt är 1. luftpartiklar, 2. kemiska gifter, 3. växthuseffekter, 4. havsförsurning, 5. ozon, 6. kväve och fosfor, 7. sötvattenanvändning, 8. förändrad markanvändning och 9. biologisk mångfald.

Vad har detta med Billingen att göra? Skall 9 miljarder människor kunna mättas måste vi värna om jordbruksmarkerna. Rockström menar att vi också måste bevara våra orörda ekosystem. Det berör den biologiska mångfalden och de som kommer efter oss bör också få kunna uppleva orörd natur. På Billingen och i dess närhet finns orörd natur och ett unikt ekosystem som Skara, Skövde och Falköpings kommuner ansvarar för inför kommande generationer. Det har naggats rejält i kanten redan med den cementtillverkning i stor omfattning som sker. Vid Ranstadsverket utvanns mellan 1965 och 1969 uran för det svenska kärnkraftprogrammet ur alunskiffer. Någon självförsörjning av kärnbränsle från Billingen kom dessbättre aldrig till stånd.

Det är uppenbart att den vindkraftpark som kommunfullmäktige i Skara har tillstyrkt på norra Billingen måste avstyras. Det handlar om 6 stycken 190 meter höga vindkraftverk som med 3 hektar snurrande rotorblad kommer att ta död på stora och små fåglar på väg till och från Hornborgasjön – och förvandla norra Billingen till ett industriområde.

Det värsta är att dessa planerade vindkraftverk är helt onödiga. Vi har redan ett elöverskott på 14 procent. Varje kWh med vindkraft förutsätter subventioner i form av elcertifikat som vi alla måste vara med och betala utöver förlusten av ett orört Nordbillingen.

Bengt Lindhé  

FRISKOLOR, KVALITET OCH VINSTUTTAG

Folkpartiet anser att friskolorna utgör en nyttig konkurrent och ett välkommet komplement till den kommunala skolan.

Men det fungerar inte som tänkt överallt.  Nyligen har både Dagens Samhälle (nr.8-2013), och Expressen (19/3 2013) visat att en del friskolor inte håller utlovad kvalitet på undervisning och andra tjänster.

Personal har anonymt vittnat om bristande lokaler och utrustning, för lite tid till undervisning, brist på personal m.m. Det är uppenbart att kvaliteten eftersätts på en del friskolor.

Personalen vågar inte klaga offentligt - de riskerar då att förlora jobbet. Anställda i privata företag har nämligen inte meddelarfrihet till media, vilket anställda i offentlig sektor har.

Det var inte så här vi ville ha det när vi genomförde friskolereformen!

Folkpartiet vill att regler införs så att avarter kan stävjas. Vi vill tygla de rena vinstintressena och hindra att skolor köps upp av riskkapitalbolag. Ägandet skall vara långsiktigt och kortsiktiga vinstintressen bör inte tillåtas. Pengar ska inte kunna tas ut från skolföretag på bekostnad av kvaliteten.

Vi vill också att en förnyad tillståndsprövning blir obligatorisk vid ägarbyte.

Folkpartiet står för valfrihet – inte minst inom skolan – men det får inte innebära att elever och lärare drabbas, på vinstens bekostnad.

Jan-Erik Augustsson (FP)

Anita Afzelius Alm (FP)

OSTYRIGA TANKAR, IGEN....

 Ostyriga tankar, igen . . .

. . . och om det skulle vara något konstigt med tanke på allt som sker och som är på väg att ske! Just nu måste jag klä tankarna i ord vad gäller våra kulturhus i Skara, Bladska huset, Båtsmanshuset och Djäknestallet. De har ett historiskt värde och de tillhör den genuina stadsbilden. Det vore en skymf att låta dem gå en obekant framtid till mötes. - Självfallet kan inte nuvarande hyresgäster, som t.ex. Skara Gille och Skara Konstförening, åtnjuta andra förmåner än föreningar i övrigt, men det är en annan förhandlingshistoria. Men det går heller inte att sälja ut dessa fastigheter på öppna marknaden och tro att allt blir som vanligt, trots de föreskrifter som omgärdar dem. Ny ägare, nya idéer och andra villkor. Djäknestallet borde gå att införliva i museets ägande och förvaltning. Och, Bladska huset och Båtsmanshuset borde kunna försäljas till Centrumbostäder, som nyligen införlivade fastigheter i kv. Tellus i sin ägo; en affär på 52,5 milj. kronor. Med Centrumbostäder som ägare är fastigheterna fort-farande indirekt i kommunens händer, men med tillgång till den service och förvaltning som erfordras. För den dagen måste väl vara avlägsen då kommunen får för sig att sälja Centrum-bostäder. Eller hur?

För övrigt kan jag inte tänka tanken att kommunen skulle gå ifrån planen att bygga ny högsta-dieskola och i stället nyttja SLU-lokalerna; där hoppas jag vi kan få se andra aktiviteter från det som i dag är under planering.

Bernt Phersson

skarabo sedan 60-talet

ETT STORT STEG FRAMÅT FÖR NYA 7-9-SKOLAN

På kommunstyrelsens möte den 13/3 presenterades ett färdigt beslutsunderlag med komplett kostnadsberäkning för den nya 7-9-skola som ska byggas på Tegla-gärdet. Den ska ersätta både den nuvarande, utslitna Tegla-skolan och den omoderna Djäkneskolan. Enligt tidplanen kan den nya skolan vara klar att tas i bruk höstterminen 2015. Våra barn får då en modern och attraktiv skolmiljö, och Skara kan leva upp till sitt rykte som ”skolstad”.

Sedan arkitekttävlingen om skolan avgjordes i januari 2012, har det skett lite förändringar av bygget. Dels samråd med olika brukare vilket lett till smärre inre omändringar, och dels kommunens beslut att skolan också ska innehålla kommunens centrala kök.

Men i huvudsak är det samma fina skola som vann arkitekttävlingen. En väl sammanhållen byggnad i tre våningar, med profilämnen och idrottshall i bottenvåningen, och sedan två våningar som rymmer sex arbetslag plus särskola kring ett centralt, öppet atrium. Skolan är planerad för modern pedagogik, och har höga miljökrav (silver) och det betyder att man bygger ett hus som är dubbelt så energisnålt som ett vanligt hus. Man väljer också material som är miljövänliga och inte ställer till med problem för de som vistas i huset. Ett skolbygge skall stå kvar i generationer och inte bli utslitet på 30 år.

Den intresserade kan nu ta del av förslaget som finns i en folder, och snart också som Pdf-fil.

För första gången finns här en komplett och realistisk kostnadsbedömning, som inkluderar alla tillkommande poster. Den slutar på 329,9 miljoner. Det har tidigare nämnts en lägre summa på ca. 200.000 miljoner, men den avsåg endast själva entreprenadkostnaden för huset. Sedan tillkommer förstås projektering, byggherrekostnader, oförutsett och indexuppräkning – som i alla byggen. Även rivning av den gamla skolan är medräknad.

Det låter kanske mycket för en del – och för Skaraförhållanden, men jämförelser med två aktuella referensbyggen visar att vår skola håller sig väl inom ramen för vad som är normal kvadratmeterkostnad för en sådan här ganska komplex byggnad.

Vi ska inte avskräckas av totalsumman, utan se vad vi får för pengarna. Detta är en god investering i framtiden. Många generationer barn får glädje av detta och sett på det sättet kan vi säkert räkna hem denna investering även i s.k. humankapital.

Det är inget lyxbygge vi behöver i Skara utan en skola, där alla barn får plats och med höga kvaliteter. Från Folkpartiets sida hoppas vi att ekonomin går att lösa.  Vi ska inte göra om 70 –talets fuskbygge som är orsaken till att vi nu 40 år senare måste riva och bygga nytt.

Jan-Erik Augustsson (FP)

Anita Afzelius Alm (FP)

Karl-Gustav Bynke (FP)

HÖGA HUS HOTAR SKARAS STADSMILJÖ

EN SOCIALLIBERAL TYCKER

HÖGA HUS HOTAR SKARAS STADSMILJÖ

Samhällsbyggnadsnämnden i Skara (där jag är ordinarie ledamot för Folkpartiet Liberalerna) beslutade redan den 24/9 2012 att ställa ut ett förslag till detaljplan för kvarteret Munin, alltså den plats där nu ”Blå Kiosken” ligger. Förslaget innebär att det på den lilla ytan som nu är parkering och gräs alldeles intill Skaraborgsgatan, kan byggas ett 3våningshus och ett 6-våningshus med bostäder, samt ett LSS-boende i bottenvåningen. Centrumbostäder har option på att bygga här.

I det förslag till Fördjupad Översiktsplan (FÖP) för centrala Skara som nyligen ställts ut, föreslår man också höga hus på platsen (även om det illustreras med ett äldre förslag. Folkpartiet har i sin remiss varit kritiska till detta. FÖP:en ska nu revideras, och jag vill här gärna utveckla vår ståndpunkt.

Det är naturligtvis bra om det nu, äntligen, kan byggas nya centrumnära hyresbostäder. Det har länge behövts. Dessutom behöver kommunen fler LSS-boenden (LSS=Lagen om Stöd och Service till vissa funktionshindrade).

Men jag är kritisk till att tillåta ett så högt hus som 6 våningar, här där den nuvarande bebyggelsen i huvudsak bara är i 2-3 våningar. Det enda undantaget är punkthusen i Midgård söder om Skaraborgsgatan, som är 3-4 våningar höga. Jag menar att ett så högt hus som 6 våningar skulle vara negativt för stadsmiljön och bryta sönder stadsbilden.

Det är viktigt att betona att det utställda planförslaget ännu inte är förankrat politiskt inom Alliansen, eller inom politiken för övrigt. De är alltså ännu ett rent tjänstemannaförslag, som jag på nämndens möte opponerade mig mot. Nämndens ordförande Lars Berg konstaterade också på mötet att ”det råder oenighet inom nämnden”, samt att han ”ville öppna för en diskussion om volym och höjd” på husen.

Jag vill därför försöka driva opinion för lite lägre hus på platsen, och nu få igång en allmän debatt om vilken sorts stad som vi vill att Skara ska vara. Och jag hoppas på så sätt att det kommer att finnas en majoritet för att ändra planförslaget innan det kan antas av samhällsbyggnadsnämnden.

Så här resonerar jag:

I Skara har det ända sedan 1960-talet bildats en praxis att inte bygga flerbostadshus som är högre än 3 våningar. Dessa 3-våningshus dominerar t.ex. området Marieberg, längs med stadens västra infart, och innan man når den aktuella tomten i kv. Munin. Men även i övrigt har man nöjt sig med 3-våningshus, någon gång med en inredd vindsvåning, och detta har skapat en särskild stadsmiljö som kännetecknas av låga hus där mycket ljus når stora, öppna ytor mellan husen.

Sett utifrån har Skaras bebyggelse därför en påfallande låg och enhetlig horisontlinje som bara bryts av domkyrkotornen och gamla vattentornet. Denna låga bebyggelse är en viktig del av Skaras stadsmiljö – en låg och öppen stad. Vi har aldrig blivit en storstad med förtätade högbyggen och maximalt exploaterad mark. Det bör vi inte heller bli i framtiden, och jag tycker att det är olyckligt att nu bryta den enhetliga skalan med ett 6-våningshus.

I kommunens nya Fördjupade Översiktsplan, som nu är ute på remiss, står också (sid.18) att ”Kommunen anser att domkyrkans dominans i stadssiluetten är viktig”.

Det utställda förslaget utgör alltså en väsentlig förändring av hittills rådande praxis i Skara. Om denna förändring går igenom, och blir vägledande i framtiden, så kan vi snart komma att ha en helt annan stad än vi vant oss vid. Att ändra praxis så här tydligt bör under alla omständigheter föregås av en öppen demokratisk debatt, så att medborgarna förstår vad som kan hända.

För att bättre förstå hur ett 6-våningshus skulle se ut så bör man ställa sig på Skaraborgsgatan, halvvägs mellan Frejan och Posten, och titta in mot centrum. Det tänkta 6-våningshuset blir alltså dubbelt så högt som övriga hus på gatans norra sida. Det kommer också att skymma domkyrkotornen när man nalkas från väster – lite olyckligt eftersom domkyrkotornen är det enda som anger var stadens centrum finns.

Om man står på S:t Larsgatan och tittar söderut så skulle ett 6-våningshus skugga de låga 2-våningshusen som idag finns i kvarteret Munin.

Jag förstår naturligtvis att byggherren, Centrumbostäder, vill bygga så högt som möjligt. Det skulle ge en bättre ekonomi i projektet. Men jag tycker att det argumentet väger lätt mot stadsmiljön. Det kanske också finns andra byggherrar som är intresserade av tomten och kan tänka sig att bygga lägre?

Det hänvisas ibland till att den här platsen är långt utanför själva centrum av staden som ju är klassad som ”Riksintresse för kulturmiljövården” där särskilda hänsyn råder, och att det därför skulle vara fritt fram att bygga högt. Men även stadens ytterområden får anpassas till den låga skalan på bebyggelsen.

Sedan finns det säkert en del personer som tycker att höga hus är vackra eller åtminstone spännande. Husens kvalitet beror till stor del på hur arkitekturen utformas mera i detalj – fasadmaterial, fönstersättning m.m. Men det finns också många avskräckande exempel på enstaka höga hus som inte är lyckade i sin miljö.

Men här står alltså två intressen mot varandra. En låg och enhetlig stadsmiljö mot exploateringsbehovet. Jag menar då att stadsmiljön är långt viktigare.

Men jag förordar naturligtvis inte ett tvärstopp för byggande på den aktuella tomten. Mitt förslag är i stället att detaljplanen ändras så att den tillåter ett 3-våningshus närmast Frejan (som i nuvarande förslag), samt ett  4-våningshus  i stället för förslagets 6-våningshus. Kanske kan man tänka sig ett sammanbyggt hus, mera långsträckt som sluter gaturummet (liksom Frejan), och där halva huset är 3 våningar och halva 4 våningar. Det skulle då hålla ungefär samma höjd som Midgård söder om Skaraborgsgatan.

Det ska bli intressant att höra vad skaraborna i allmänhet, de närmast boende till bygget i synnerhet, och de politiska partierna, egentligen tycker i frågan.

Jan-Erik Augustsson (FP)

Jan-erik.augustsson@telia.com

JÄMSTÄLLDHET OCH BILEN

Idag på internationella kvinnodagen passar vi på att lyfta synpunkter som framförts i en kommunal handling! Den fördjupade översiktsplanen över Skara tätort, som nyligen varit ute på samråd, har ett kapitel angående jämställdhet.

Det samhälle vi planerar ska fungera lika bra för kvinnor som för män. Man kan inte göra en planering som mest utgår bara från männens behov. Detta har tidigare varit vanligt rent generellt när det gäller samhällsplanering och kanske särskilt vad gäller biltrafik och kollektivtrafik. Men enligt den aktuella fördjupade översiktsplanen har man då baserat sitt ”kunnande” på felaktiga premisser. Undersökningar har gjorts för att kartlägga resemönster, men eftersom dessa är baserade på mäns resvanor blir de missvisande. Så här skriver man:

”I diskussionen kring transporter och jämställdhet

framhålls det ofta att män och kvinnor har

olika resemönster, där män ofta reser längre sträckor

med bil och fler kvinnor tenderar att åka mer kollektivt.

Trots detta har studier av kollektivtrafiken visat

att den i stor utsträckning utgår från mäns resemönster.

Detta innebär att kollektivtrafiken svarar mot

behovet hos dem som inte reser med den. Det finns

också en kritik mot den planering som vill minska

bilnärvaron i städerna. Kritikerna menar att en tillbakagång

av bilens roll i planeringen får störst negativa

konsekvenser för kvinnor. Inte för att kvinnor är de

som främst använder bilen utan för att det är de som

är i större behov av bilen för att klara sitt vardagsliv.”

Det står mer tänkvärt under denna rubrik, som återfinns på sidan 28, med många fler bra förslag och synpunkter. Läs!

För kvinnor och förstås särskilt kvinnor på landsbygden är bilen oumbärlig. För ett jämställt samhälle måste den tas med i all planering.

Anita Afzelius Alm (FP)

Jan-Erik Augustsson (FP)

HANDELSOMRÅDEN I SKARA

 BILTEMA av allt att döma inte längre aktuellt för Skara

I centrala Skara är just nu flera butikslokaler tomma. Det ser lite ödsligt ut och situationen väcker oro hos handlare, politiker och allmänhet – håller centrum på att dö ut? Men det har gått lite upp och ner många gånger förr och kanske nya handlare åter vågar satsa om kommunen bidrar till att göra centrum mera attraktivt så som föreslås i den Fördjupade Översiktsplan som nu tagits fram.

Samtidigt diskuteras hur det går med våra två nuvarande externa handelsområden. Det i väster med Coop m.m. minskar, medan det på Vilan i öster växer. Dessutom diskuteras ett tredje helt nytt område benämnt Trana, som ligger på andra sidan E20 vid Vilan. Vi känner oss tveksamma till att en ökad sällanköpshandel i nytt externt läge självklart är det bästa för Skara. Vi menar att det för Skaras del vore en stor fördel om det kunde göras mer plats för sådan handel inne i stan. Vi tror att det också skulle gynna nuvarande centrumhandel - handel föder handel – och ge bättre förutsättningar för en livligare stadskärna

Om E20 skulle flyttas väster om Skara (vilket blir nödvändigt med en 2+2-väg) så gynnar naturligtvis inte det Vilan/Trana-området.

En viktig del i utveckling av centrumhandel m.m. är i stället frågan om stationsområdets framtid. Om museijärnvägen och järnvägsperrongen flyttas öster om Kämpagatan, så frigörs ett stort och centralt markområde. Samhällsbyggnadsnämnden har nyligen gett förvaltningen i uppdrag att ta fram en programskiss över hur hela detta stora område – från Kämpagatan i öster till Gunnar Wennerbergsgatan i väster - kan utnyttjas för bostäder, handel, kommunikation, parkering m.m.

Detta kan bli en komplettering av nuvarande centrumområde. Förutom attraktiva bostäder och plats för sällanköpshandel så  kanske man här också kan finna ett attraktivt läge för  den saluhall som en del har efterfrågat, med plats för många fina detaljhandlare med lokala produkter. Och kanske en helt ny byggnad för t.ex. ett växande ICA-Maxi?

Jan-Erik Augustsson (FP)

Anita Afzelius Alm (FP)

INGLASNING AV NOLLBERGA?

Den gångna veckan kunde vi återigen läsa om ett förslag att motverka butiksdöden i Skara genom att ”glasa in” en hel gata, och skapa en galleria. Denna gång gällde det Klostergatan. Tidigare har samma förslag väckts om delar av Marumsgatan.

Jag tycker att det här är en mycket dålig idé som bör tillbakavisas. Det skulle allvarligt skada Skaras kulturhistoriskt värdefulla stadsmiljö som är ett riksintresse som vi bör vårda väl. Ingen myndighet skulle ge tillstånd till detta.

Dessutom är det inte säkert att en inglasad gata i sig själv ger mer handel. Det som egentligen behövs är ju handlare/köpmän som vågar etablera sig i centrala Skara. Och det beror väl på kundunderlag, varusortiment m.m. Det kommer knappast fler kunder för att det är glastak över gatan.

Och hur skulle en inglasning egentligen se ut i praktiken? Husen längs gatorna har ju olika höjd m.m. Och biltrafiken måste då försvinna. Det är nog en omöjlig arkitektonisk uppgift.

Och vem skulle investera i en inglasning? Det är väl knappast kommunens bord, utan en fråga för handeln själv. Finns det verkligen en vilja till detta? Jag har inte precis fått det intrycket.

Faktum är att många gallerior i landet dras med problem och vikande handel. Vårt närmaste exempel var ju Köpstaden, som nu inte längre finns.

Hela idén är feltänkt – kulturhistoriskt, arkitektoniskt, kommersiellt, ekonomiskt.

Jag får i stället associationer till den fiktiva orten ”Nollberga”, av serietecknaren Ulf Lundkvist. Där har hela staden placerats under glas – en ostkupa. Det är en satirisk metafor för en mentalitet som är avskild från verkligheten. Är det så vi vill uppfattas?

Jan-Erik Augustsson (FP)