VINSTER I VÅRDEN

En utdragen debatt i Sverige har gällt huruvida vinster i vårdföretag skall få förekomma. Några uppmärksammade händelser inom framför allt äldrevård har associerats till uttag av vinster i vården.

Enligt det mer vänsterinriktade debattperspektivet är vinster ett uttryck för att giriga människor berikar sig inom företag som helt eller delvis finansieras av det allmänna. Enligt ett tidigare vanligt synsätt kan en vinst inte uppstå med mindre än att arbetsuppgifter vanskötts.

Ändå uppger sig de flesta förstå att en uppgift kanske kan lösas på ett mer effektivt sätt och då till lägre kostnad.

Men ”vinster-i-vårdenbegreppet” är stigmatiserat. Associationen häktar i ”dålig vård”. För att komma runt detta har begreppet non-profit lanserats. Vinsten skall inte lämna bolaget utan måste reinvesteras. I USA kallas detta ”not for profit”.

LO:s nya förslag försöker balansera mellan kravet på non profit (som antagligen har brett stöd hos medlemmarna) och möjlighet till vinst som man inser är en nödvändig drivkraft för ett företag. Det har i nuläget inte vunnit någon större acceptans.

De flesta debattörer ser faktiskt mångfald och alternativ i vården som något positvt och något som driver på kvalitet och effektivitet och det blir alltmer sällan man hör att kostnaden för att utföra en uppgift på en viss kvalitetsnivå är statisk.

I Sverige är många vårdföretag småföretagare, som särskilt sysselsätter kvinnor. Kan det var detta faktum som gör att just vinster i vården ses som så olämpligt när andra verksamheter som också lever på skattepengar aldrig ifrågasätts – ex IT, transport och byggbranschen, mer ofta manliga verksamheter? Varför har man en så fördömande syn på just vinster i vården? Ett privat vårdföretag, som går bra skulle ju kunna använda överskott till att höja sköterskelöner och därmed bli en hävstång även för offentligt anställd personal.

Hur löser man ”problemet” med  ”non profit”? Kaiser Performance är ett företag i USA i storleksordning jämförbar med den samlade vården i hela Sverige. Non profit är här (och troligen ingen annan stans hellert) inte detsamma som att verksamheten inte genererar ekonomiska överskott. Överskotten reinvesteras, men används också till associerade läkarmottagningar som får del av vinsten. En del av överskottet reinvesteras också i lokalsamhället ungefär som våra bankstiftelser gör. Sjukvårdsföretaget som en motor i lokalsamhället kan kännas lite tilltalande men absolut väldigt osvenskt.

Vår slutsats är att vi måste se positivt på möjligheterna att göra vinster oavsett företagsbransch. Det är trots allt själva motorn i ett företag. Att reglera vinstuttag ser vi inte som en absolut garant för bibehållen eller ökad kvalitet i vården. Reglering måste i första hand ske genom krav från beställare och möjligheter till uppföljning. Privata vårdföretag förutsätter dock att köparen av vården – oavsett om det är en kommun eller en privat vårdtagare - har s.k. beställarkompetens och kan ställa skarpa krav på utföraren.

Samhället måste alltså skaffa sig effektiva verktyg för att rätt kunna utnyttja den positiva stimulans som konkurrens kan utgöra. Det får naturligtvis inte heller ske utförsäljning av offentlig verksamhet till underpris (inte ens till engagerade medarbetare), vilket skett i Stockholms kommun och landsting, och avslöjats i en serie artiklar i DN.

Förbättringspotentialen är på sina håll stor inom vården. Det är absolut inte driftsformen som är det viktigaste för människor utan tillgänglighet, bemötande och kvalitet. Folkpartiet Liberalerna står för en politik som kombinerar individens valfrihet, mångfald i driftsformer, och en social trygghet.

Anita Afzelius-Alm (FP)

Jan-Erik Augustsson (FP

BÖR MINISTERN LÄMNA SIN POST??

Varje dag tar jag en promenad med stavar och med marschmusik i öronen och ofta händer det att jag passerar SLU i vår lilla vackra stad Skara. Man kan inte låta bli att tänka "vad är det som händer här egentligen?” Vad är det man satt igång i Uppsala och Stockholm när man tänkt förstöra en så viktig platå för landsbygdsutvecklingen.

Vad jag förstått har man satsat stora pengar på en förvaltningsbyggnad och ett orkansäkert stall i Uppsala. Inte 700 miljoner som det var budgeterat utan 5 gånger så mycket nämligen ofattbara 3,5 miljarder. (tre och en halv miljard kronor).

Kan detta passera utan konsekvenser? Är det möjligt att Landsbygdsdepartementet tillåts urbanisera en så viktig verksamhet som Sveriges Lantbruksuniversitet. Som väljare och skarabo är man naturligtvis angelägen om landsbygdens utveckling men  inte att flytta landsbygden till stan. Vårt Lantbruksuniversitet i Skara är den i särklass viktigaste symbolen för Landsbygdsdepartementet som nu håller på att raseras och urbaniseras. Om det nu är så att det hela beror på felräkning så är det ju inga felräkningspengar vi talar om utan 500 %. Vi talar om 20 % av Landsbygdsdepartementets hela budget och fortfarande ingen som talar om konsekvenser för de inblandade tjänstemännen och politikerna.

Jag tycker att detta är en alldeles för stor händelse för att sopa under mattan. För det första principen och symbolfrågan att urbanisera Lantbruksuniversitet. Har den frågan hanterats politiskt i Sverige? Min bestämda uppfattning är att när man bildar ett landsbygdsdepartement  så kan man förvänta sig utveckling av detta. Inte avveckling och urbanisering och för det andra: Har regeringen tillsatt någon kommission för att bedöma korruption bland tjänstemän och politiker i samband med byggandet av de två husen i Uppsala? Det är fullkomligt orimligt att ett bygge som först var budgeterat till 700 miljoner  ska kunna övertrasseras  med mer än 2,5 miljarder.

Vilka politiker i Landsbygdsdepartementet har fått ta konsekvenserna att lämna sina uppdrag? Min bedömning är att frågan har en sådan dignitet att ministern bör lämna sin post.

Karl-Gustav Bynke (FP)

Sk@ra

Att knyta näven i fickan eller lösa världsproblem kring köksbordet i all ära men kan vi inte göra bättre? Året är nu 2013, redan under 1970-talet utvecklades grunden för internet – det är länge sedan nu.

När vi talar med skarabor så finns det alltid något att förändra och förbättra. Det är positivt! Vi är en bra kommun som kan bli ännu bättre. Hur skall vi då ta till vara allt konstruktivt som finns dolt och inte når kommunens politiker och ledning? Det är dags att ta steget in i 2000-talet. Estland är ett utmärkt exempel där ”e-governance” började ta verklig form för tio år sedan. Att ge alla möjligheten att delta i den offentliga debatten på sin nivå och i de frågor som ligger var och en nära är en rättighet som vi nu bör utveckla. Inte alltför sällan hör man rop efter folkomröstningar i Sverige idag, så långt behöver vi inte alltid gå. Om alla har möjlighet att ta del av informationen bakom beslut och hur diskussionerna går men framförallt framföra sin åsikt så kommer delaktigheten att öka. Elektroniska ”omröstningar” i även små frågor kan ge kommunens beslutsfattare en god hjälp att fatta de beslut innevånarna vill ha. Det är det som är meningen med ett folkvalt styre. Vidare kan de elektroniska verktygen användas för att göra det möjligt för fler att ta aktiv del i nämnder och styrelser – genom att minska (inte ta bort) behovet av fysiska möten minskar krocken mellan arbete och fritidspolitik. Att Skara finns på Facebook är ett bra steg, vi uppmanar alla att besöka sidan och ta del av informationen där – eller ännu hellre, säg vad ni tycker.

Johan Zackrisson (FP)