AKTUELLT OM E 20

En av många olyckor på E20

Motormännens Lokalklubb Skaraborg stod under en timmas tid vid Motorps rastplats vid E 20. Där var hastighetsbegränsningen 90 km/h. Det stora problemet var att den tunga lastbilstrafiken som är mycket frekvent på E 20 ligger med en genomsnittlig hastighet av 85 km/h. Personbilarna som vill komma förbi för att köra med tillåten hastighet av 90 km/h riskerar allt aggressivare omkörningar. Och E 20 genom Skaraborg har minst tio mil icke mötesseparerad väg.

Vid Eling mitt emellan Skara och Alingsås var hastigheten vid en vägkorsning nedsatt till 70 km/h. Inte mindre än 59 tunga fordon höll en hastighet mellan 71- 80 samt ytterligare 47 tunga fordon höll en hastighet mellan 81 – 90. Som klimax susade en personbil förbi med en hastighet på 128 km/h. Så hastighetsbegränsning utan kamera verkar vara lönlöst.

E 20 borde varit motorväg. Efter Mariestad kommer du i stället till Lyrestad. Där lotsas båtar på Göta Kanal och bron fälls ibland upp med långa köer som följd. Där är mycket dålig väg och 50 km /h. Efter Hova, Fagerlid upp till gränsen till Örebro län är det icke mötesseparerad väg cirka 1 mil. På väg tillbaka till Mariestad är det drygt 6 mil icke mötesseparerad väg. Vid Götene finns ingen förvarning där hastigheten 110 km/h på kort sträcka sänks till 70 km/h. Efter Götene är det ytterligare cirka 2,6 mil väg som inte är mötesseparerad. Från Skara förbi Vara handlar det om ytterligare drygt 2 mil icke mötesseparerad väg. Tala om nuvarande och tidigare regeringars ointresse för Europaväg genom Skaraborg! Låt startsträckan Vara – Vårgårda i det nya budgetförslaget bli startskottet för hela E 20 genom Skaraborg! Det måste märkas också i regeringens infrastruktur att Skaraborg finns.

Ulla-Britt Hagström

Vice ordförande FP Länsförbund, Skaraborg

SKARAHISTORIER 3 – ”MATSTADEN”

SKARAHISTORIER  3  –  ”MATSTADEN”

I försöken att formulera särskilda egenskaper för Skara som kan lyftas fram i visionsarbetet, nämns ibland att Skara skulle vara ”Matstaden”.  Det vore förstås trevligt att kunna kalla sig för en matstad, men vad står det begreppet för rent konkret? Jag undrar om det finns så mycket substans i detta.

Inte är väl Skara känt för någon speciell maträtt eller råvara eller restaurang? Alltså i jämförelse med andra kända regionala maträtter i landet som t.ex. Småländska isterband, Vätternröding, Halmstadlax. Det enda som jag kan komma på som är specifikt häromkring är grynkorven, men den är inte specifik just för Skara utan en mera allmän västgötsk produkt – men förvisso god.

Inte heller är Skara framstående i jämförelse med grannkommunernas utbud av restauranger – här finns t.ex. inte sushi eller tapas, bara ett ovanligt stort antal pizzerior! Vi borde hellre studera Falköpings kommun som lyckats långt bättre med att etablera sin profil med ”Slow Food”. Handen på hjärtat – det finns gott om orter i landet som med större rätt kan kalla sig matstaden.

Skaras profil är inom livsmedelsproduktion i stor skala, förädling och distribution, där Scan länge varit störst, men vi har även Lantägg och nya mindre slakterier, frysföretag och åkerier.

Sedan finns här förstås en rik jordbruksbygd runtomkring som producerar livsmedel av hög kvalitet.

Skaraborna vet säkert att uppskatta god mat av fina råvaror – men det är vi knappast ensamma om. Faktum kvarstår att Skara har ingen egen, genuin matprofil som vi kan lyfta fram.

Men vi behöver inte fastna i det negativa, utan i stället försöka vara lite konstruktiva. Varför inte anordna en tävling om att ta fram en ny maträtt med Skara-profil? Det vore väl en nyskapande och spännande uppgift för kreativa, matintresserade personer. Med kravet att utgå från lokala råvaror med hög kvalitet. Kommun och näringsliv kan tillsammans stå för tävlingen. Om inte annat så kanske det väcker uppmärksamhet – och med lite tur kanske det faktiskt utvecklas något genuint för Skara.

Annars får vi väl marknadsföra oss med att ”vi har tre sorters grynkorv”.

Jan-Erik Augustsson (FP)   

Jan-erik.augustsson@telia.com

SKARAHISTORIER 2 - ”1000-ÅRSSTADEN”

Domkyrkan Sankta Maria i Skara, invigd 1150

SKARAHISTORIER 2 -    ”1000-ÅRSSTADEN”

År 1988 var det stort jubileumsår i Skara kommun. Man firade att staden var 1000 år gammal. Det var fest och fyrverkeri – media och kungabesök. Jubileet blev en stor folkfest som skapade vi-känsla i kommunen och många kan fortfarande vittna om hur trevligt det var. Tills helt nyligen använde Skara kommun också begreppet 1000-årsstaden i sin marknadsföring.

I efterhand kan man dock förvånas över att jubileet alls kom till stånd, eftersom det faktiskt inte finns några skriftliga eller arkeologiska belägg för att Skara existerade år 988 e.kr. De äldsta (osäkra) beläggen för Skaras existens, och bebyggelsespår på platsen, är från början eller mitten av 1000-talet. Jubileet saknade alltså formell grund – det var en ren bluff! Eller om man vill vara snäll - en praktfull kommunal överdrift. Jag, som är docent i medeltidsarkeologi och chef för Västergötlands museum 1994-2003, har många gånger mött forskare runtom i landet som ironiskt frågat hur detta kunde ske. Normala källkritiska spärrar tycks ha släppt.

Då måste man emellertid komma ihåg att den andra halvan av 1980-talet var rent allmänt en tid då man tog ut svängarna lite för mycket i Sverige, både när det gällde lån och investeringar och när det gällde marknadsföring, som nu detta 1000-årsjubilem. Kanske ville man bara så hemskt gärna vara lika gammal som staden Lund, som ju faktiskt kan dateras till sent 900-tal.

Det här är förstås lite genant att medge idag, och en del tycker kanske att det inte borde sägas alls. Det skedde i en annan tid med andra värderingar. Nu är det förstås inte min mening att leta syndabockar, men rätt ska vara rätt i historieskrivningen.

Låt oss i stället vara positiva – det finns kanske anledning till ett nytt jubileum. Om museets arkeologer kan ge en rimligt säker datering av den äldsta bosättningen i Skara, så kan vi kanske ytterligare en bit in på 2000-talet fira 1000-årsjubileum igen – nu på bättre grund. Vi blir därmed först i landet med att ha firat det två gånger - vilket säkert uppmärksammas i Grönköpings Veckoblad.

Eller så borde vi i fortsättningen nöja oss med att vara ”en av Sveriges äldsta städer”. Det är ju gott nog.

Jan-Erik Augustsson (FP)

Jan-erik.augustsson@telia.com

SKARAHISTORIER 1 – ”KULTURSTADEN”

TEATERHUSET  Foto: Stig Rehn. Bilden ingår i Västergötlands museums bildsamlingar. 

Teaterhuset uppfört 1905 efter ritning av G. Johansson, brann natten 28/12 1981.

. 

SKARAHISTORIER  1 – ”KULTURSTADEN”

Skara har länge sett sig själv som ”kulturstaden” framför andra, en ort präglad av länsmuseum, veterinärmuseum, teatergrupper, scenskola, körer och populärmusik. Denna profil är nära kopplad till ”lärdomsstaden” med läroverket och andra skolor, Lantbruksuniversitetet m.m.

Under lång tid var denna position tydlig om man jämförde med våra grannkommuner. Men under de senaste decennierna har Skara inte utvecklats som kulturstad längre, snarare tvärtom, medan vår omvärld i stället har kommit ikapp oss. Skara framstår inte längre som en kulturstad framför andra.

Lidköping och Skövde har t.ex. idag ett minst lika omfattande kulturutbud, med museer, konst och stor allmänkultur. Detta beror på att de helt enkelt har satsat mer resurser på kulturen. Varas Konserthus är ju också en lysande kultursatsning som vi kan dra lärdom av.

I Skara däremot har bristen på politisk vilja, tillsammans med ekonomisk åtstramning, gjort att kulturen stadigt minskat. Här har i stället Västra Götalandsregionen tagit över alltmer ansvar för kulturinstitutionerna, medan kommunen minskar sitt åtagande. Först med Västergötlands museum, som idag nästan helt drivs av regionen medan kommunens verksamhetsbidrag bara är ca. 10% av driften. Sedan Skara Skolscen där driften till stor del finansieras av regionen, och Folkuniversitetet är huvudman. Sedan utvecklingen av kulturturismen och utställningarna i Gamla biblioteket, som finansieras av projektmedel från regionen. Det är väl bara en tidsfråga innan regionen tar över driften av Veterinärmuseet också.

Skara har ju inget allmänt ”kulturhus” längre sedan Teaterhuset brann ner 1981. Och det finns heller ingen klar vilja med vad som ska rymmas i det sedan länge halvtomma Gamla Biblioteket.

Kommunens insatser på kulturområdet koncentreras idag dels på Nya biblioteket och programverksamheten där, och dels på att ge bidrag till externa föreningar som sysslar med kultur.

Sammantaget har detta inneburit en långsam men stadig kräftgång av kommunens kultur. Dessa förändringar av Skaras position som ensam och starkt lysande kulturstad har skett gradvis och utan egentlig politisk diskussion. Det har skett en glidande anpassning till yttre omständigheter, samtidigt som tydliga kulturpolitiska visioner saknats.

Den 24/9 antar emellertid kommunfullmäktige ett nytt ”Kulturpolitiskt Program” för Skara kommun. I det dokumentet finns det goda intentioner, men för att de ska kunna förverkligas måste det också ges ökade anslag till kultur. Det behövs också att någon verkligen driver kulturfrågor inom politiken. Så är det inte idag. Från Folkpartiets sida kommer vi att bevaka deta och noga följa upp hur det nya kulturprogrammet verkställs. Visst vore det trevligt om vi kunde samla oss till någon satsning som ger ny lyskraft åt Skara.

Jan-Erik Augustsson (FP)
Jan-erik.augustsson@telia.com

SKARA. DEL AV TEATERHUSET SETT FRÅN KV LOKE Foto: IVAN TEILERT Bilden ingår i Västergötlands museums bildsamlingar

STORYTELLING

OM STORYTELLING

Jag påbörjar här en serie bloggtexter om Skaras självbild, både den fiktiva - det som vi önskar att den vore, och den faktiska - som den egentligen är. De blir kanske lite ironiska och tar upp en del tillkortakommanden och överdrifter, men målet är också att peka på sådant i Skara som kan utvecklas och bli en styrka.

Texterna är inspirerade av metoden "Storytelling", en pedagogisk metod för att kort och slagkraftigt lyfta fram en verklig eller önskad egenskap på t.ex. en ort. Metoden används ofta i marknadsföring, inom turism och i kommuners visionsarbete - och Skara kommun ska ju nu påbörja ett nytt visionsprogram. Det borde därför passa bra med lite kritisk input just nu. Varje text utmynnar förstås i saker som just Folkpartiet Liberalerna vill åstadkomma för Skara.

Jan-Erik Augustsson (FP)

LIKA VILLKOR FÖR FÖRENINGARS LOKALER?

EN SOCIALLIBERAL TYCKER

LIKA VILLKOR FÖR FÖRENINGARS LOKALER?

Skara kommun ser nu över sitt totala fastighetsbestånd, med syftet att minska kostnader och samla verksamheter, och man tänker som en konsekvens avyttra sådana fastigheter där kommunen inte bedriver egen verksamhet. Detta är egentligen rationellt och riktigt.

Men då berörs också några centrala hus i Skara med stort kulturhistoriskt värde som kommunen idag äger men som disponeras av föreningar, nämligen Djäknestallet (Djäkneföreningen), Bladhska huset (Skara Konstförening) och Båtsmanshuset (Skara Gille).

En diskussion förs nu om eventuellt ändrat ägande av dessa tre fastigheter och de faktiska kostnaderna för deras drift. Det är uppenbart att jämfört med andra föreningar i kommunen (både för kultur och idrott) har dessa tre en gynnad lokalsituation  – de sitter i centrala kulturhus nästan gratis, medan andra föreningar som själv äger sina lokaler har stora kostnader för sina.

Detta är knappast rättvist, och går inte att motivera längre. Kommunen måste ha enhetliga principer för hur man stöder föreningar och deras lokalkostnader. Oavsett vem som äger dessa tre hus i framtiden (det kan ju också bli andra externa ägare), så måste alltså kommunen se över sitt stöd till föreningar och deras lokaler, så att det råder lika villkor för alla.

Man kan också undra över politiker som både sitter i kommunstyrelsen – och alltså borde företräda kommunens intresse – men samtidigt är drivande i och talar för dessa föreningar. Vems intresse företräder de egentligen? I en liten kommun som Skara blir det lätt så att en person samtidigt kan företräda flera olika intressen, vilket gör ansvaret oklart.

Slutligen är det kulturhistoriska värdet i dessa tre hus naturligtvis stort, och viktigt att bevara, men de har nog ett fullgott skydd även med nya ägare.

Jan-Erik Augustsson (FP)

Jan-erik.augustsson@telia.com

SVERIGE MÅSTE SATSA MER PÅ ELBILAR

EN SOCIALLIBERAL TYCKER

SVERIGE MÅSTE SATSA MER PÅ ELBILAR

Nu är det klart att Saab-fabriken i Trollhättan återuppstår. Detta är en glädjande nyhet för Västsverige. Men fabriken blir nu helt inriktad på att bygga elbilar. Detta är ett steg i rätt riktning. Men Sverige måste kraftfullare driva på och underlätta utvecklingen av infrastruktur för elbilar och andra etableringsproblem så att de kan konkurrera med dagens tekniker.

Det finns många fördelar med elbilar. De är miljövänliga och släpper inte ut avgaser, och elbilar är mer energieffektiva än bilar som drivs av olja eller bioenergi. Nackdelarna är förstås den korta räckvidden med dagens batterier och så det höga priset. Men vem skulle inte vilja ha en elbil om den kunde konkurrera i pris och effektivitet.

Norge ligger långt före oss i att satsa på elbilar. Och det nya Saab är ju egentligen ett kinesiskt företag, med elbilsteknologi från Japan. Varför har Sverige hamnat efter i utvecklingen av elbilar? Regeringen har ju faktiskt satt som mål att vår fordonsflotta ska vara oberoende av fossila bränslen år 2030. Kan man påstå att avsaknaden av definition av målet om fossiloberoende fordonsflotta år 2030 varit otydlig? Kanske har satsningarna på etanol och biogas förskjutit fokus? Det är nu hög tid att tänka om.

Men hur mycket el behövs det då till att driva bilar? ”Second Opinion” visar en beräkning av Sveriges elbehov år 2030 som då är 152 TWh. För att driva alla landets 4.3 miljoner privatbilar (en i och för sig orealistisk hypotes) skulle det behövas 13 TWh. En total övergång till elbilar ger alltså inte någon orimligt stor del av landets totala elkonsumtion.

Detta gäller förstås bara personbilarna. De tyngre fordonstransporterna kan svårligen ske med eldrift. Men behovet av importerad olja med åtföljande utsläpp kan väsentligt minskas.

Så att förse fordonsflottan med el är inget problem 2030. Vi skulle faktiskt klara det med dagens elproduktion.

Läs mera på www.second-opinion.se/energi

Jan-Erik Augustsson (FP)   

Jan-erik.augustsson@telia.com

Anita Afzelius-Alm (FP)