Individbaserat läkemedelsregister

Nyhetsbrev 11

Stockholm 2017-05-04

Nätverket Liberala Seniorer

Hej!

En uppgift för en riksdagsledamot är att följa och reagera på vad regeringen gör genom att ställa skriftliga frågor eller interpellationer. Jag begränsar mig till att ställa skriftliga frågor. Väcker man en interpellation måste man ha ren almanacka för att kunna genomföra debatten om interpellationen när ansvarigt statsråd kan ställa upp. Min kalender är som regel tätbokad och stämmer sällan med statsrådets.

Som exempel på fråga här en, som jag ställde för en dryg vecka sedan till Gabriel Wikström. 

År 2005 fick Sverige en lag om ett individbaserat läkemedelsregister mycket tack vare pensionärs- och patientorganisationernas krav om ett sådant för att öka säkerheten i läkemedelsanvändningen. Det var emellertid inte tillräckligt eftersom uppgifter om en persons läkemedelsbehandling inte bara finns på receptet utan också i t.ex. patientjournalen. 

Förutsättningarna för åtkomst till dessa källor varierar för både patienter och sjukvårdspersonal. Till det kommer att i vårdens alla övergångar mellan vårdgivare, vårdnivåer och olika vårdavdelningar är risken stor för att information tappas bort och patientsäkerheten sätts ur spel.

Det råder enighet mellan regeringen, Socialstyrelsen, Läkemedelsverket, läkarna, farmacevterna samt  patient- och pensionärsorganisationerna om nödvändigheten att införa en nationell läkemedelslista och det utan dröjsmål. Genom en sådan nationell läkemedelslista kan man få en samlad bild av en patients läkemedelsbehandling, oavsett var i landet patienten har ordinerats eller hämtat ut sina läkemedel. Den möjliggör också uppföljning av läkemedels nytta och risker.

Regeringen har utformat ett förslag till en sådan lista (Ds 2016:44). Det var tänkt att vara underlag för en proposition till riksdagen. Förslaget har utformats så att behovet av det integritetsskydd som patienten har behov av kan tillgodoses.

 När det började glunkas om att en proposition inte var på väg ställde jag frågan till regeringen om vad den gör för att en nationell läkemedelslista ska komma på plats utan dröjsmål. Det handlar ju om patientsäkerhet.

Svaret kom igår och skälet till dröjsmålet är Datainspektionens kritik mot det förslag som presenterats. Under framtagningen av promemorian har Datainspektionens tidigare remissyttranden i ärendet beaktats och så långt möjligt även dataskyddsförordningen men en mer grundläggande analys utifrån förordningen har ännu inte gjorts. Anledningen, enligt Gabriel Wikström, är att den pågående Socialdataskyddsutredningen inte kommer med sin redogörelse förrän 31 augusti 2017.

Socialdataskyddsutredningen är föranledd av att EU våren 2016 beslöt om en ny förordning om generell reglering för personuppgiftsbehandling inom unionen. Den bygger på ett direktiv från 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och det fria flödet av sådana uppgifter. Direktivet har i Sverige omsatts i personuppgiftslagen (PUL 1998:204). 

PUL är samtidigt subsidiär vilket innebär att lagens bestämmelser inte ska tillämpas om det finns avvikande bestämmelser i annan lag eller förordning. Det här är alltså fråga om en komplicerad lagstiftning till skydd för den enskildes integritet men den krockar samtidigt med insatser för att höja patientsäkerheten.

Gabriel Wikström avslutar sitt frågesvar med ”Ärendet bereds nu vidare inom Regeringskansliet och som ett led i detta arbete kommer förslaget under hösten att genomlysas utifrån dataskyddsförordningens bestämmelser, med stöd av Socialdataskyddsutredningens bedömningar.”

Politik tar tid men frågan är hur länge vi ska leva med denna fråga. Redan 1969 uppmärksammades behovet av en samlad ordinationsdatabas för att läkemedelsbehandlingen ska bli så säker som möjligt. 2005 trodde vi att vi hade lösningen men så är alls inte fallet.

Med vänliga hälsningar

Barbro Westerholm

Ordförande

Nätverket Liberala seniorer