Andra
undersökningar har visat högre biologisk mångfald i konventionellt
odlad mark i jämförelse med ”ekologiskt”. Det finns 4 gånger mer
daggmaskar i den konventionella jorden.
”Ekoskördarna”
av sådant man kan äta, är halverade i jämförelse med den odling som är
baserad på vetenskap och beprövad erfarenhet. Orsakerna till de dåliga skördarna
i ”ekologiska” odlingssystem är bl.a. sjukdomar och bristande näringstillgång,
vilket kan äventyra livsmedelskvaliteten. ”Ekologisk odling” kräver också
mer mark och energi och leder till större import av mer eller mindre
kontrollerade varor.
Det
är också en myt att ”ekomaten” är giftfri. Enligt Livsmedelsverket är PCB och
dioxinhalterna i “ekologiska ägg” 3 ggr så höga som i andra ägg. Många
växter innehåller naturliga gifter som vi konsumerar i betydligt större mängd
än vad vi gör av rester av växtskyddsmedel. De naturliga gifterna kan vara
dödliga och cancerogena även i mycket låga doser. Speciellt baljväxter, bönor
och ärter är bl.a. på grund av sin fröstorlek svårtorkade och kan då lätt
drabbas av mycket giftiga ämnen, något som de flesta konsumenter är omedvetna
om. Ju mer ogräs (mångfald) ju svårare är det att torka grödan.
När
alla, på grund av bristande alternativ, var ”ekologiska” kunde skördarna i Sverige inte
ens mätta 1,2 milj människor. Många utvandrade till USA på grund av svält. Den
uppfinning som anses ha främjat mänskligheten mest är Haber&Bosch metoden;
att omvandla luftkväve till gödsel. Råvaran luftkväve, är samma som används
inom ”ekologisk” odling, fast mineralgödseln är betydligt mer miljö- och
klimateffektiv än gröngödsling. Genom att öka fotosyntesen genererar detta kväve
minst 6-9 ggr mer energi än vad som tillförs. Att politikerna och
”ekoföreträdarna” inte vill anamma denna verklighet är förbluffande.
I
Sverige fanns det före 1985 olika typer av alternativa odlingsformer: biodynamiskt (antroposofiskt),
organiskt-biologiskt och naturenligt. KRAV bildades 1985, där alla organiserade
alternativodlare blev medlemmar. Det fundamentala misstaget som gjordes var att
fastställa detaljerade regler. Inför EU-inträdet tog man ”patent” på den
vetenskapliga benämningen ”ekologiskt”. I och med inträdet blev det ännu
svårare att miljöanpassa det omfattande regelverket som styrs från
Bryssel. Sveriges ”vanliga” bönder får vara miljövänliga om det inte
strider mot lagstiftningen men de ”ekologiska” måste följa sitt regelverk för
att få EU-stöden. Med detaljerade regler avhände man sig möjligheter att
använda bästa miljövänliga sättet att odla och skapa långsiktigt hållbara
odlingssystem som bevarar markens bördighet och produktionsförmåga.
”Ekoföreträdarna” är fångna i ett regelverk som inte är miljö- och
hållbarhetsgranskat.
I
mitten på 1990-talet
beslöt Göran Persson-regeringen att satsa stora pengar på ”ekologisk”
produktion. All forskning på SLU skulle utveckla den ”ekologiska” produktionen.
Länsstyrelsernas rådgivning skulle enbart omfatta s.k. ekologisk produktion.
Radio, tv, media, lärare, och andra samhällsaktörer uppmanades att propagera
för ”eko” och Konsumentverket hade detta som uppdrag från Regeringen.
Följden har blivit att vetenskapen ekologi
har missbrukats, sakkunskap och fakta förvrängs till politiska dogmer, tro och
ibland ren humbug.
Ekologi
betyder samspel mellan
allt liv och den omgivande naturen. Det innebär att all odling och allt det vi
gör är ekologiskt. I Sverige profiterar KRAV och andra ”ekologiska” verksamheter
på ordet ”ekologisk” av pengaskäl. Jordbruksministern har påstått att han vill
öka svensk livsmedelsproduktion men samtidigt öka andelen ”ekologiskt”. I
praktiken vill han alltså halvera svensk livsmedelsproduktion!
Frågan
som måste besvaras är: Hur kan ett akademiskt skolat folk förirra sig i myter? Som
vänner av miljö, kvalitetstänkande och djurvälbefinnande är det svårt
att förstå varför vissa ideologier, som inte kan motiveras ur vetenskaplig
synpunkt och inte är hållbara, ska ha extra bidrag av våra skattemedel. Däremot
får givetvis medborgarna göra vad de vill med sina pengar men skattepengar ska
användas på ett ansvarsfullt sätt. Folke Vestervall (agr. lic, f.d. medlem av
EU-kommissionens rådgivande kommitté) har beräknat att ”ekomatsatsningen” under
den tid det pågått, 20 år, kostat skattebetalarna minst 20 miljarder kr.
Klarsynta personer bör inse att något är fundamentalt fel, när alla
livsmedelsföretag varje vecka pressar ut nationellt heltäckande reklam om
”ekovaror” i en omfattning som omöjligen täcks av verifierad produktion.
Enligt
miljömärkningssystemet inom ISO-standardiseringen behöver en produkt inte vara
bättre för miljön än andra produkter (ur vetenskaplig synpunkt). Det är
producenten själv som motiverar miljömärkningen.
Försäljningen
av ”ekomaten” är
en riktig kassako för handeln. Det finns alltså inga vetenskapliga belägg för
att ”eko”maten skulle vara nyttigare eller bättre för djur och miljö.
Marknadsföringen av ”ekoprodukter” bygger på att sälja en känsla och det ligger
starka ekonomiska krafter bakom. Om man vill handla hållbart; köp vanlig svensk
mat.
Ulla Forsling, miljö och odlingsagronom
Sture Larsson, agronom
Folke Vestervall, agr. lic., f.d. medlem av EU
kommissionens rådgivande kommitté för djurmat
Kersti Linderholm, agronomie doktor
Betty Malmberg, riksdagsledamot
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar