Tveksamheter om Parisöverenskommelsen - och svensk vindkraftutbyggnad

http://www.climatedepot.com

Clexit är en förkortning av Climate Exit och det är en organisation som i dagsläget omfattas av 170 representanter från 25 länder. Målsättningen är att förhindra ratificering av FNs Paris-överenskommelse beträffande klimatet.

Australien är speciellt utsatt eftersom man inte har någon kärnkraft och bara begränsade resurser när det gäller vattenkraft. Kolet står för en stor del energitillförseln. Man har satsat stort bl.a. på vindkraft men man kan inte riskera att hela den australiska kontinenten blir strömlös de dagar på året då det inte blåser. Detta gör att det nu finns krafter i Australien som förordar Clexit.

Clexit-resonemangen har åter aktualiserat den svenska debatten om satsningen på vindkraft i Sverige. Det finns aktuella planer på en fortsatt utbyggnad av den svenska vindkraften men det är inte alla som inser det kloka i den politiken.

Till tvivlarna hör professor Lennart Bengtsson som bland många meriter också är medlem av Vetenskapsakademien. Han skriver så här i en inlaga: Tack vare landets vattenkraft (eventuellt i samarbete med Norge) kan vindkraften utnyttjas relativt bra. Ingen kan i dag svara var den praktiska gränsen ligger då det beror på en mängd komplexa omständigheter inklusive gällande vattendomar. (Kanske i intervallet 10 – 50 TWh).

Här har forskningen varit otillräcklig. Min bedömning är emellertid att det är tveksamt om det i längden är nationalekonomiskt lönsamt då den energi man kan få ut under ett vindaggregats livslängd endast är 2 – 3 gånger mer än den mängd energi som gick åt att bygga aggregatet (med hänsyn till reservkraft). Dessutom extra slitage på vattenkraftsanläggningarna.

För ett långsiktigt nationalekonomiskt värde räknar man normalt med minst en faktor 5 (Referens Weissbach et al., 2013). Man kan ju självklart inte fortsätta att subventionera i evighet då detta är ingenting annat än en ekonomisk transaktion från elanvändare till elspekulanter eller från de fattiga till de rika.

De mest lönsamma och förnuftiga elinstallationerna är kärnkraft så länge man önskar undvika fossil energi.

Bengt Lindhé

Fossilfrihet på väg år 2030

Hur stor utmaning är det? Idag finns ca 4 900 000 bilar i Sverige. Det säljs ca 350 000 nya om året.  Vi har bara 14 år på oss! (14 x 350 000 =4 900 000)

Varje ny bil från och med nu måste alltså vara fossilfri! Det är orimligt. Rubriken är en myt!

Rubriken är en myt om man menar att bilparken ska bytas ut till fordon med nollutsläpp. Det går bara inte som framgår av enklaste matematik.

Det som däremot skulle kunna gå, om insikt och vilja finns, är att byta fokus från fordon till drivmedel.

Den statliga utredningen ”Fossilfrihet på väg” (SOU 2013: 84) sätter hoppet till biodrivmedel och elbilar. Men det är också en myt. Så som jord- och skogsbruk bedrivs idag ligger massor av fossil energi bakom biodrivmedel: Fossil diesel som dragkraft och fossil naturgas som råvara till både konstgödsel och många växtskyddsmedel. För att inte tala om att biomassan behövs till livsmedel, fiber, farmaka och mycket annat. Se artikeln ”Allt som glimmar inte guld. All biomassa inte klimatsmart” här på bloggen den 12 juli i år.

Därmed inte sagt att man ska blunda för elbilars potential. De ska naturligtvis främjas där de passar. Men en hundraprocentig övergång till eldrift på 14 år är också en myt.

Nya genombrott i teknik att extrahera CO₂ direkt från luften gör det möjligt att utnyttja atmosfärens C-atomer utan att ta omvägen över biomassan. Se artikeln ”Ersätt fossilekonomi med cirkulär metanolekonomi” här på bloggen den 2 augusti i år.

Den kanadensiska firman Carbon Engineering bygger nu en fabrik med kapacitet att extrahera 1 miljon ton CO₂ från luften med det koncept som framgår av bloggbilden den 2 augusti. Enligt samma artikel finns inte något tekniskt hinder, att Sverige till år 2030 ska kunna bygga tillräckligt många sådana fabriker, för att syntetiska kolväten plus rena elbilar då frigjort oss från fossilen i trafiken.

J-G Hemming