Klimatöverenskommelsen ger orimliga konsekvenser för Tyskland

Klimatöverenskommelsen i Paris som 195 länder i världen enades om i december förra året har redan fallit i glömska för de flesta av oss. Vi vet att Åsa Romson var där och att vi skall begränsa temperaturhöjningen till 1,5 grader genom att reducera koldioxidutsläppen men vi har inte börjat fundera över vad överenskommelsen rent praktiskt kommer att betyda för oss. Den tyske journalisten Daniel Welzel har i en artikel i Die Welt den 21 juni i år berättat vad beslutet innebär för Tyskland.

Welzel tvivlar på att de 170 statsrepresentanter som undertecknade klimatöverenskommelsen i FN i april i år var helt på det klara med vad överenskommelsen innebär. Allt utsläpp av växthusgaser skall upphöra vilket innebär slutet för alla förbränningsprocesser i motorer, uppvärmnings-anläggningar och kraftverk som ger upphov till utsläpp av CO2.

När vi närmar oss 2025 måste all produktion av bensin- och dieseldrivna fortskaffningsmedel upphöra. För godstrafiken väntar eldrivna fordon som får elen från luftledningar på samma sätt som tågen. Detta gäller även busstrafiken. Studien uppehåller sig inte alls vid konsekvenserna för den industri som tillverkar de transportmedel som vi använder nu.

Vid planeringen av uppvärmningssystem måste man ha en framförhållning på 20 år och därför måste det bli förbud för nya anläggningar för nya kol-, olje- och gasdrivna värmeverk från år 2020 för att vi redan 2040 skall vara fria från alla utsläpp av koldioxid.

Redan om 4 år blir det förbud för gaseldade värmeverk som framgent måste vara eldrivna. Eftersom dessa anläggningar mest går på naturgas så är de inte lämpade för dekarbonisering genom Energiewende och får från och med 2020 inte längre byggas.

När all trafik och all uppvärmning drivs av elektricitet behövs det självfallet produceras väsentligt mer el ekologiskt. Den tyska elförbrukningen kan därför behöva femfaldigas från dagens 600 TWh till 3120 TWh år 2040. Detta är en siffra som t.o.m. kräver omtänkande för de mest övertygade energiomvandlings-propagandisterna.

Åren före Fukushima utgick man i Tyskland från att den tyska strömförbrukningen skulle minska och man hoppades därmed också få ett stopp på ökningen av antalet vindkraftverk. I dag producerar vind och sol 200 TWh. Är det möjligt att öka det till 3000 TWh?

Även med möjliga besparingar torde behovet av ström i Tyskland fördubblas till 1320 TWh och detta betyder att den ekologiska elproduktionen måste bli 6 gånger större. Produktionen av vindkraft på land måste ökas från dagens 40 Gigawatt till 200 Gw som innebär en femfaldig utökning.

Nu blir vindkraftverken högre och effektivare och det innebär att ökningen av antalet kraftverk kanske kan begränsas till 3 eller 4 gånger. Av den anledningen måste den tyska landsortsbefolkningen vara förberedda på att antalet vindkraftverk ökar från dagens 26 000 till 80 000.  Kostnaden för detta beräknas uppgå till 25 miljarder Euro.

Texten ovan är en komprimerad översättning av Welzels artikel. När man läser den skall man komma ihåg att Tyskland efter Fukushimaolyckan beslutade att stoppa all elproduktion med kärnkraft senast 2022. 9 kärnkraftreaktorer finns kvar nu efter det att man stängde 7 stycken direkt efter olyckan 2011. Man är i Tyskland inte heller bortskämda med el från vattenkraft som vi har stor glädje av i Sverige.

Det skall också sägas att vi inte har något politiskt beslut om ett slutdatum för svensk kärnkraftproduktion. Det som händer i Tyskland har därmed inga direkta paralleller i Sverige bortsett från trafikomläggningen och den begränsade uppvärmningen vi har i Sverige med hjälp av kol, olja och gas. Det kan möjligen resultera i att vi får exportera mer el dit.

Bengt Lindhé 

Allt som glimmar inte guld All bio inte klimatsmart

I en artikel här på bloggen för en månad sedan (”Utredningar missar elektrobränslena”) jämförde jag i korthet biodriv-medel som bygger på naturens fotosyntes och elektrobränslen som bygger på metanolsyntesen. Nu går jag djupare in på de fyra punkter som sammanfattade den artikeln.

Planetens åker- och skogsarealer otillräckliga.

Världens nu över 7 miljarder invånare innebär en stor överbefolkning, möjliggjord av att människan för ca tre sekler sedan började storskaligt utnyttja fossil energi.

Vid sekelskiftet år 1700 fanns ca 0,7 miljarder människor på jorden. England var t ex avskogat och man var tvungen börja elda med fossilt kol. Det öppnade för den industriella revolutionen. Under 1800-talet tillkom fossil olja och under 1900-talet naturgas. För närvarande är människans samlade utsläpp uppe i över 40 Gton (Gigaton=miljarder ton) fossilrelaterade koldioxidekvivalenter per år.

Att övergå till biobränsle hjälper föga till reduktion av dessa enorma utsläpp av växthusgaser, eftersom vi producerar dessa biobränslen med så enorma insatser av fossil i helmekaniserade jord- och skogsbruk.

Livscykelanalyser (LCA) av biodrivmedel av majs

bekräftar ovanstående slutsats om bioenergi i allmänhet. Flera sådana amerikanska LCA av majsetanol sammanfattas i ”the cure is worse than the decease” (boten är värre än frånfället). Svensk etanol av spannmål ligger ännu sämre till. Möjligen kan etanol av sockerrör under gynnsamma förutsättningar gå runt, men då uppträder snart andra nackdelar som att konventionell livsmedelsproduktion fördrivs till andra områden med sociala konsekvenser som följd.

Den låga densiteten hos råvaror till biobränslen borde leda till slutsatsen att skogsrester lämpade som bränsle bör eldas i moderna effektiva pannor i närområdet med minsta möjliga transportinsats. Inte skickas långväga till storskalig förgasning som t ex GOBIGAS i Göteborg.

Förutom att storskaligheten leder till ett icke önskvärt transportbehov, så kan också själva förgasningen ifrågasättas. Den innebär att ungefär 50 % av skogsråvarans energiinnehåll bokstavligt talat går upp i rök för att frigöra biomassans C-atomer i form av den bildade syntesgasen. Samtidigt riskerar man att det komplicerade och känsliga systemet med alla rör, ventiler och renare beckar igen sig av tjära och sot.

I fallet GOBIGAS blir syntesgasen till metan och i Björn Gillbergs planerade anläggning i Hagfors till metanol. Naturligtvis kan man och ska man i båda fallen inte släppa överskottsvärmen till kråkorna utan utnyttja den i fjärrvärmenät eller liknande.

Hur som helst – hur mycket enklare är det då inte att hämta CO₂ från luft med den nya tekniken och väte från vatten med elektrolys, där fossilfri sol- och vindkraft står för energibehovet.

Så kan framtidens produktion av metan/metanol se ut. Både råvarorna och behövlig fossilfri energi finns överallt. En sådan verksamhet kan lokaliseras var som helst där produkten efterfrågas, så transportbehovet för slutprodukten också kan minimeras.

Det är lätt säga TULIPANAROS, men för att göra’t krävs en så hög CO₂ -skatt att de utsläppsökande fossilrelaterade alternativen blir olönsamma. Och det räcker inte med sådan CO₂ -skatt inom EU – den måste vara global. En grov skattning utifrån dagens låga oljeprispris på ca $50/fat (ca 0,13 ton) landar i att en sådan CO₂ -skatt rör sig om åtminstone $30, kanske så mycket som $50 per ton utsläppt fossilrelaterad CO₂ -ekvivalent.

J-G Hemming