ÖKAT INTRESSE FÖR METANOLEKONOMI

Metanol CH₃OH. Bild Wikipedia

I november ifjol berättade jag om 2014 års fyra stora konferenser i världen, som alla pekade mot en gryende metanolekonomi (I år har världen fattat, CO₂ skall gå runt).

I höst tilldrar sig två stora evenemang på samma tema, ett nationellt och ett på EU-nivå.

Den 11 sept Workshop i Malmö – råvaror, produktion, distribution, motorteknologi och applikationer.

Enligt inbjudan söks svar på frågor som:

*Vad händer, vad är planerat i metanol-Sverige (EU) idag?

*Vad ska hända för att metanol ska fungera som en energibärare som kan lämna ett betydande bidrag till uppnåendet av 2030/2050-målen?

*Hur kan kostnadsbilden för metanol påverkas i de olika leden?

*Hur bör ett system för hela metanol-värdekedjan utformas för att nå högsta möjliga kostnadseffektivitet?

*Vilket intresse finns för medverkan i kommande projekt /konsortier på området?

Den 13-14 okt Methanol Policy Forum i Bryssel – globalt ökad efterfrågan på metanol drivs främst som ersättning för olja. Många regeringar världen runt har insett fördelarna med metanol som ett alternativt drivmedel som brinner rent.

Bland föredragshållare märks:

Greg Dolan, Methanol Institute, USA.

G K Surya Prakash, Loker Hydrocarb. Res. Inst., USA

Rebecca Boudreaux, Oberon Fuels, USA.

Jamie Turner, University of Bath, England.

K-C Tran, Carbon Recycling International, Island.

Bengt Ramne, ScandiNAOS AB, Sverige.

Med tanke på klimatförhandlingarna i Paris i slutet av året (COP21) kommer man vid detta evenemang att diskutera metanols potential att bidra inom följande områden:

*Reduktion och användning av CO₂

*Lagring av intermittent tillförd energi (t ex sol&vind)

*Förbättrad luftkvalitet

*Ökad tillgång på förnybar energi

*Minskad energiimport

*Ökad takt i återindustrialisering och nya jobb

J-G Hemming  

CO2-PROBLEMET KAN LÖSAS MED CIRKULÄR KARBONEKONOMI

KC Tran (CRIs vd), Ségolène Royal (Frankrikes energi- & miljöminister) 

och Ragnheidur Elin Arnadottir (Islands Industri-& handelsminister) 

vid det franska studiebesöket nyligen inför COP21 Paris om tre månader. 

Foto CRI

COP21 i Paris hålls om bara 3 månader. Har världen vaknat för sent eller finns rimlig chans uppnå 2-gradersmålet 2050? Tekniken finns. Hakar är låga fossilpriser samt bristande insikt och vilja i politiken.

Till insikt om problemet och dess lösning hör kunskap om grundämnet karbon med kemisk beteckning C. Svenskan har samma ord ”kol” för både grundämnet och fossilet, vilket förvirrar begreppen. Vi bör göra som i engelskan, skilja på carbon och coal.

Karbonatomer bygger liv och välfärd.

Karbon, karbonväten, cellulosa, stärkelse och mycket mer är oersättliga för liv och livskvalitet, men hamnar till sist som CO₂ i atmosfären. Pudelns kärna är då varifrån karbonatomen kommer. Är den fossil och klimatskadlig? Eller har den gått runt och är neutral?

De karbonatomer som är fossila till sitt ursprung plussar på atmosfärens halt av CO₂. De som gått runt (via biomassa eller på annat sätt) är neutrala. Vi har ju lånat dem från luften och lämnar tillbaka dem dit (och borde tacka för lånet).  

När 7 miljarder människor utnyttjar fossil från borrhål och gruvor och sedan dumpar förbränningsresten i atmosfären stiger naturligtvis luftens halt av CO₂ obönhörligt. 1900-talets slogan ”Drill Baby, drill” är hög tid byta till ”Go around Baby, go around”.

Luftens CO₂ rubbad av fossilbränning

Fotosyntes (i gamla skolan ”kolsyreassimilation”) får CO₂ i atmosfären att ingå i en karboncykel som bygger biomassa, som i sin tur dör och blir CO₂ och återigen går till väders i ett evigt kretslopp.

Det säger som sagt sig självt att denna balans i atmosfärens halt av CO₂ rubbas, när vi eldar på som vi gör med fossil energi. Tidigare Vattenfallschefen Lars G Josefsson trodde problemet kunde lösas genom att inte släppa ut CO₂ utan samla upp och begrava den under jord eller hav (CO₂ Capture & Storage, CCS). Därför köpte Vattenfall under hans tid på sig kol-och gaskraftverk på Kontinenten, sist det olycksaliga Nuon. Enkel fysik visar orimligheten i CCS.

När vi bränner ett flytande drivmedel blir volymen av alstrad CO₂ gas 600 gånger större än volymen på det flytande fossila drivmedel vi brände. Sunda förnuftet säger att vi aldrig kan ta hand om och gömma undan sådana kvantiteter i gamla gruvor, oljekällor och andra jordskorpans håligheter i den utsträckning som behövs. Viktmässigt lika orimligt: När vi bränner 1 kg C får vi 3,7 kg CO₂. Nästan tre fjärdedelar av CO₂ är alltså syre. Syret i luft vill vi verkligen inte bli av med.

IPCC visar hur risigt vi ligger till om inget görs

Enligt Intergovernmental Panel on Climate Change 5^th Assessment Report måste alla emissioner från fossilbränning ackumulerade sedan 1870 stanna under 2 900±250 Gton CO₂ekvikvalenter (Gton=miljarder ton). År 2011 var denna siffra redan 1 900 Gton, så vi har bara 1 000 Gton kvar att emittera om det så kallade tvågradersmålet ska uppnås 2050. Har vi chans att hinna ställa om? Kända fossila reserver motsvarar ca 4 000 Gton CO₂ . Vi bränner dem i rasande takt – 1 000 Gton CO₂ ytterligare har gått till väders redan om några decennier om vi blundar.

Karbon från luften i stället för kol från backen

Metanolsyntes av väte och luftens CO₂ är nu en etablerad kommersiell industri. Här på bloggen har CRI på Island nämnts flera gånger. Nu finns också Sunfire i Tyskland och Lanza Tech i USA med flera på liknande koncept. Ironiskt nog försvåras denna lovande utveckling och uppskalning av just nu sensationellt låga fossilpriser samt en skattepolitik på energi globalt, som avslöjar byråkratiers oförmåga att stå emot fossillobbyns särintressen. Den intresserade rekommenderas läsa Solutions for a Circular Carbon Economy (http://co2forum.cpe.fr)

J-G Hemming

QUINNOVINDAR I BLÅSVÄDER

Jag tycker att författarna till energiartikeln i SkLT den 5 augusti skulle uppträda med egna namn i stället för att svärta ner feminismen genom att underteckna en dåligt påläst energiartikel med Quinnovindar.

Jag delar uppfattningen att vi har haft en vinglig energipolitik men den återspeglar bara förhållandet att vi upprepade gånger har haft förmågan att i sista minuten korrigera tokiga beslut. Tankeförbudslagen från 1987 som förbjöd oss att förbereda uppförande av nya kärnkraftverk avskaffades av riksdagen 2006. Birgitta Dahls ”oåterkalleliga” tidsplan för kärnkraftavvecklingen återkallades av partikongressen i september 1990. Under 1991 träffades en trepartiuppgörelse om att kärnkraften skulle vara avvecklad 2010. Den 5 februari 2009 beslutade alliansregeringen att ta bort avvecklingslagen och det nya beslutet som gäller än är att max 10 reaktorer får byggas på de platser där de nuvarande reaktorerna står.

När det gäller uranförsörjningen räcker tillgången i 60 år med dagens kärnbränsleförbrukning. Med höjda uranpriser skulle uranet räcka för minst 200 år. Nu blir det aldrig aktuellt. De nya generationer av kärnkraftverk som vi får se de närmaste årtiondena kommer bl.a. att återanvända det kärnbränsle som vi i dag kallar för utbränt. Utöver det finns det stora tillgångar till torium i världen, bland annat i Norge och Indien, som kan avlösa uranet. Torium kan inte  användas för tillverkning av kärnvapen.

När det gäller den svenska importen av uran sker den huvudsakligen från Kanada, Ryssland, Nigeria och Namibia. De svenska kärnkraftverken ställer omfattande krav på sina underleverantörer på varje steg i bränslekedjan med hänsyn till miljö-, hälso och kvalitetsaspekter. OKG (Oskarshamnsverkets Kraftgrupp) anför att man besöker gruvorna och fabrikerna, pratar med invånare och politiker, intervjuar de lokala fackföreningarna och undersöker hur gruvföretagen samverkar med och stöttar den lokala befolkningen. Quinnovindarnas bild av den svenska uranförsörjningen saknar m.a.o. all relevans.

När det gäller vindkraften har nu all nybyggnad upphört. Det första halvåret 2015 gick utan att något nytt vindkraftverk blev uppfört. I dagsläget producerar vinden ca 14 TWh och det är i runda tal 10 procent av det svenska behovet. Problemet med vindkraften är att det inte blir någon el när det inte blåser. I elsammanhang talar man om effektvärde som är den garanterade effekten under 90 procent av årets timmar. Systemoperatörerna i Norden använder generellt siffran 6 procent som mått på vindkraftens effektvärde. Solkraften kan vi glömma i Sverige.

Låt oss för allt i världen behålla den helt idealiska mixen av vattenkraft och kärnkraft som huvudkomponenter i den svenska elförsörjningen.

Bengt Lindhé

___________________________________________________

Kvarnliden 5

532 31  SKARA

0511-16680

www.bengtlinde.se