 |
|
George Olah
Foto från www.dornsife.usc.edu
|
George Olah’s
självbiografiska reflektioner ”A life of magic chemistry” från år 2000 kommer ut
i ny upplaga lagom till hans 88-årsdag den 22 maj 2015.
Under skolåren läste Olah med
liv och lust allt utom kemi på Budapests då bästa läroverk, som drevs av Piaristfäderna,
en Romersk-katolsk orden. Det var en strikt och krävande undervisning med stark
betoning på humaniora, inklusive 8 års latin och med tyska och franska som
obligatoriska främmande språk.
”Mitt stora intresse var humaniora, särskilt historia,
litteratur, etc. Jag var (och är fortfarande) en ivrig läsare och tror, att om
man alltför tidigt fastnar i ett specialfack, så saboterar det en balanserad
bred utbildning. Även om läsning av latinska klassiker i skolan kanske inte är
så fruktbart som i mer mogen ålder, så är det få vetenskapare förunnat att få
tid till sådant senare i livet.”
Alltnog, det blev kemi som
attraherade Olah efter studenten och de krigets hemsökelser som drabbade
Budapest. ”Jag valde kemi på
universitetet, lockad av den breda mångfald kemin erbjöd. Särskilt organisk
kemi väckte mitt intresse. Jag hade lyckan att bli docent under professor Geza
Zemplen, Ungerns ledande professor i organisk kemi. Han var själv student en
gång till Emil Fischer i Berlin, som räknas som grundare av biokemi som
självständig gren av kemi. Så jag är stolt kunna säga, att jag är ’vetenskaplig
sonson’ till Fischer, som år 1902 fick Nobelpris i kemi för sina arbeten med
syntetiska kolhydrater.” Det går alltså en röd tråd från Emil Fischers
syntetiska kolhydrater och Nobelpris 1902 och till George Olahs karbokatjoner
som öppnade för syntetiska kolväten och gav Nobelpris 1994.
Men åter till Olah och Ungern:
Han gifte sig 1949 med Judy Lengyel, likaledes kemist. De har nu varit lyckligt
gifta i 66 år. Olah sticker inte under stol med att Judy och familjens två
söner är en viktig förklaring till hans framgångar. Hans första stora arbete på
Budapests institut för organisk kemi gällde organisk fluorkemi. Hans arbete
uppmärksammades av den store kemisten Hans Meerwein, som lyckades skicka Olah
en stålflaska med bortrifluorid. Det var guld för Olahs grupp och de kunde
fortsätta sina studier i fluorkemi.
I oktober 1956 kom revolten
mot Sovjetstyret. Sovjets blodiga svar tvingade Olah med familj och
kemikolleger på flykt (tillsammans med 200 000 andra ungrare). Efter några
månaders mellanlandning i England hamnade familjen i Kanada, där Olah fick
anställning hos Dow Chemical i Sarnia, Ontario. Här inledde han det arbete som
med supersyrors hjälp ledde fram till lång-livade karbokatjoner, och som är en
förutsättning för syntetiska kolväten. Det var en direkt fortsättning på de
studier i fluorkemi, som han redan hemma i Ungern fascinerats av. Efter
avancemang hos Dow och flyttning till Cleveland på USA:s
sida om gränsen fick han 1965
erbjudande om professur där vid Western Reserv University. Åren hos Dow och
kemisk industri hade varit mycket givande, men erbjudandet att återvända till
akademisk forskning kunde han inte motstå.
Western Reserve University
var granne med Case Institute of Technology. Efter ett par år blev det med stor
insats av Olah en lyckad sammanslagning av de två universiteten till Case
Western Reserve University. Samtidigt fortsatte hans snabbt växande grupp av
doktorander att utforska området supersyror och karbokatjoner.
1977 kom så erbjudandet från
University of Southern California att bygga upp ett forskningsinstitut för
kolväten, som senare kom att benämnas Loker Hydrocarbon Research Institute för
att hedra Don och Katherine Loker, universitetets och institutets stora
välgörare. 1994 var tiden mogen för Nobelpris i kemi, där den lakoniska
motiveringen löd: För hans insatser inom karbokatjon-kemin. Den hade då redan
revolutionerat den petrokemiska industrin och väsentligt mildrat oljekrisen
1973 genom att raffinaderierna nu kunde få fram så mycket mer av råoljans
värdefullaste fraktioner.
Nobelprisets triumf efter
fyra decennier ”på spåret” har inte fått Olah att slå sig till ro. De två
senaste decennierna har gått i metanolekonomins tecken: Olahs stora vision att
kemiskt härma (inte kopiera) fotosyntesen och få till ett antropogent (av
människan skapat) kolkretslopp, där de för syntetiska kolväten nödvändiga
kolatomerna kommer från luften vi andas, vätet från vatten och energin att
åstadkomma detta från solen. Så kan mänskligheten befrias från sitt beroende av
de miljöfarliga fossilen kol och olja och istället producera sina syntetiska
kolväten var som helst på planeten utan politiska och krigiska konflikter.
J-G Hemming
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar