|
För hundra år sedan hade den
ändliga resursen Chilesalpeter tagit
slut. Dess framställning byggde på guano.
Det var en gång enorma anhopningar av fågelträck. Guanon hade ansamlats på ett
ställe vid den chilenska kusten under århundradens gång tack vare speciella
regnfria väderförhållanden just där. Det var samtidigt sällsynt gynnsamt för
sjöfågel genom den rikliga tillgången på kustnära fiskstim.
Närmast föregående blogg-inlägg
av Bengt Lindhé beskriver hur Haber&Bosch räddade världen från kvävebrist i
livsmedelsproduktionen, när denna av naturen skapade kväverika deponi
förbrukats och tagit slut.
Haber&Bosch är enkel
kemi: Grundelementen kväve och väte förenas till ammoniak enligt:
N2 + 3H2
---> 2NH3
Kväve Väte Ammoniak
Kväve Väte Ammoniak
Rätt utnyttjad kan ammoniak
eller dess derivat i form av andra kvävegödselmedel öka avkastningen i jord-
och skogsbruk utan nackdel för miljön, genom att gasen kväve efter sitt
kretslopp åter hamnar i atmosfären.
Parallellen till dagens
energikris är slående. Alla börjar inse, att vår fossildrivna ekonomi passerat
kulmen. Kol, olja och naturgas är också av naturen skapade energirika deponier,
som är ändliga. Dessutom tillkommer att vår hejdlösa förbrukning av dem lett
till klimatkris också. Den koldioxid som blir följden när de förbränns är den
viktigaste växthusgasen. Det är den som främst bidrar till
jordens temperaturstegring,
som leder till klimatförändring. Problemets lösning är att låta koldioxiden gå
runt i kretslopp mellan atmosfär och bränsle liksom kvävet mellan atmosfär och
växtnäring. Grundämnena kol och kväve ligger bredvid varandra i periodiska
systemet. Kol har till och med en isotop med samma atomvikt 14, som kväve.
Metanolsyntesen av koldioxid och väte är snarlik ammoniaksyntesen av kväve och
väte:
CO2 + 3H2
---> CH3OH + H2O
Koldioxid Väte Metanol Vatten
Liksom kvävekretsloppet
mellan atmosfär och biomassa kan alltså kolatomerna gå i ett kolkretslopp
mellan atmosfär och metanol. Av metanol kan kemisk industri göra alla de
kolväten (plaster, färger, hygienartiklar etc) som vi hittills fått från
fossilen, förutom att metanol i sig är ett utmärkt bränsle och drivmedel. Fäder
till ett sådant kolkretslopp är Olah&Prakash.
George Olah fick nobelpris i
kemi 1994 för en helt annan sak. Men i sin nobelföreläsning nämnde han sin
vision om CO2 recycling.
Han och hans medhjälpare, främst Surya Prakash har sedan dess arbetat hårt på
detta koncept, som nu är verklighet genom att en kommersiell fabrik sedan ett
par år är igång på Island. I år har en rad efterföljare på samma grundkoncept
kommit igång, att infånga koldioxid från luften och använda den som råvara till
metanol och dess derivat av kolväteprodukter.
J-G Hemming
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar