GMO – EN VETENSKAPLIG HACKKYCKLING I EUROPA

  

GMO står för genetisk modifierad organism och det innebär att den tillförts främmande gener med hjälp av genteknik. GMO har varit en extremt framgångsrik teknikrevolution inom jordbruket. Den första kommersiella planteringen av gentekniskt modifierade växter skedde 1996 och i dag, 17 år senare odlas genetiskt modifierade grödor på en yta som motsvarar mer än 10 % av den globala jordbruksarealen (den senaste siffran anger 13 %).  81 % av all soja är genmodifierad liksom 64 % av all bomull, 29 % av majs och 23 % av all raps.   

Soja, bomull, majs och raps är de fyra stora GM-grödorna.

Andra grödor som odlades kommersiellt 2010 var potatis, squash, papaya, lusern, sockerbeta, tomat, poppel och paprika. De största arealerna med GM-grödor finns i USA följt av Brasilien, Argentina, Indien och Kanada. Därefter kommer Kina, Paraguay, Pakistan, Sydafrika och Uraguay. I Europa odlas GM-grödor på mycket små arealer och utgörs främst av insektsresistent majs och en liten andel potatis med förändrat stärkelseinnehåll.

Den 1 oktober 2011 publicerade DN Debatt en artikel skriven av 41 svenska forskare på sju svenska universitet och högskolor med rubriken ”Kvasivetenskap hindrar ett hållbart jord- och skogsbruk”. Bakgrunden var miljöorganisationernas påstående om riskerna med GMO, att det bara gagnar de multinationella företagen och att det ökar kemikalieanvändningen.

Som en första punkt anförde forskarna att GMO revolutionerat grundforskningen om växter. Tusentals genmodifierade växter odlas varje dag på svenska universitet. 500 oberoende forskargrupper har fått 300 miljoner euro från EU för att studera riskerna med GMO.  Slutsatsen blev att ”GMOs are not more risky than conventional plant breeding technologies”.

Ett annat argument mot GMO är att sorter som skulle ha gett ett mer hållbart jordbruk inte lanserats. Sjukdomsresistenta växter som framtagits på konventionellt sätt kan börja odlas med en gång. En genmodifierad sort med samma egenskaper måste genomgå en mångårig prövning som inte bara är tidsödande, den kostar uppskattningsvis minst 100 miljoner kronor. Offentligt finansierade forskare och små företag har aldrig sådana resurser och kan därmed i praktiken inte omsätta landvinningar som görs inom grundforskningen. Endast ett fåtal multinationella företag klarar av att ta kostnaderna och de får m.a.o. monopol. Det gör att man kan stoppa sorter som leder till en minskad efterfrågan på jordbrukskemikalier. De nämnda forskarna framhöll vidare att den europeiska gentekniklagstiftningen är så oerhört restriktiv att framstegen inom offentligt finansierad grundforskning inte kommer till praktisk tillämpning.

Slutklämmen lyder som följer: ”Vi 41 forskare med anslag från Vetenskapsrådet för grundforskning inom växter uppmanar våra politiker och miljörörelser att ta ansvar och snarast försöka ändra på denna otidsenliga lagstiftning. Detta för att tillgänglig kunskap ska kunna användas för att skapa ett hållbart jord- och skogsbruk - Vår önskan är att världens bönder ska kunna erbjudas utsäde som tagits fram för att ge ett så energi- och vattensnålt och kemikaliefritt jordbruk som möjligt. Gentekniklagstiftningen motverkar detta.”

Spiken i kistan för GMO i Europa kom hösten 2011. En dom i EU-domstolen slog fast att pollen i honung betraktas om en livsmedelsingrediens. Professor Sten Stymne, professor i i växtförädling vid SLU slog fast att den domen gjorde det praktiskt omöjligt att utveckla GMO inom EU.  Tyska kemikaliejätten BASF beslutade som en följd av domen att upphöra med all kommersiell odling av GMO-grödor i Europa. Som en konsekvens försvann odlingen av potatisen Amflora som förädlats i Sverige liksom den enda GMO-odlingen som fanns kvar av den spanska odlingen av Monsantos majs. BASF flyttade sin verksamhet till Amerika. Tidigare GMO-aktörer som Syngenta och Bayer Crop-Science hade redan tidigare flyttat sina verksamheter till USA.

I april 2013 lämnade Stockholm Environment Institute, SEI, en rapport med rubriken ”På väg mot 9 miljarder” där forskaren Ivar Virgin skriver som följer: ”Fram till 2050 kommer världen att behöva producera nästan dubbelt så mycket mat och foder på samma jordbruksareal som i dag. Modern genteknik – med grödor som använder vatten, näring, energi och jordbruksmark mer effektivt än i dag är en av nycklarna. Utvecklingen och odlingen av GM-grödor i Europa är obefintlig jämfört med andra delar av världen. Skälen är främst ett komplicerat regelverk, en politiserad beslutsprocess och en debatt som ensidigt har fokuserat på risker med GM-grödor. Europas regelverk skall skydda miljö och hälsa , men regelverket kväver ofta GM-grödor som skulle kunna bidra till ett mer miljövänligt jordbruk i sin linda. I dag finns det bara två grödor på den europeiska marknaden, en potatissort och en majssort och de odlas i mycket begränsad utsträckning.  

Gyllene riset är ett exempel på vad GMO kan betyda. Det gyllene riset producerar höga halter betakaroten som omvandlas till A-vitamin i våra kroppar. A-vitaminbrist är vanligt i framförallt Sydostasien där många barn drabbas av obotlig blindhet varje år.  Enligt UNICEF lider c:a 400 miljoner barn och ungdomar av A-vitaminbrist. Enligt Ne är godkännandeprocessen i sitt slutskede men den har tagit mer än 10 år.

Godkännandet av gyllene riset har kritiserats av Greenpeace som motsätter sig alla former av genmodifiering. Mikael Karlsson, ordförande i Naturskyddsföreningen och Svante Axelsson som är föreningens generalsekreterare har i upprepade DN-artiklar agerat mot GMO.

Bengt Lindhé