SKARAHISTORIER 13 – ”DEN LILLA STADEN MED DE STORA DRÖMMARNA”

SKARAHISTORIER 13 – ”DEN LILLA STADEN MED DE STORA DRÖMMARNA”

Det pågår nu i kommunen ett arbete med att kartlägga Skaras varumärken eller starka sidor, alltså vad kommunen är känd för. Detta ska så småningom bli underlag för en kommande ny vision för Skara kommun.

Jag har i en serie bloggtexter (1-12) undersökt några av de ”Skarahistorier” som ofta förs på tal, och prövat deras värde. Några saknar substans, medan andra är för tillbakablickande. Några är värda att satsa på i framtiden. Det här inlägget får tills vidare avsluta serien.

Gemensamt för alla är att vi i Skara tycks ha stora drömmar – om hur vi varit, hur vi är, eller hur vi skulle vilja bli. Det är inget fel i att ha höga ambitioner, men de måste ändå bottna i en realistisk insikt om verkligheten, och vad Skara egentligen förmår.

Vi vill så gärna blicka tillbaka på ett storslaget förflutet, kanske under medeltiden eller under järnvägsepoken, men det har liten relevans idag.

Kanske har vi också en jordnära försiktighet när det gäller att satsa ekonomiskt - en försiktighet som ibland bromsar goda idéer.

Faktum är att vår kommun verkar ha stabiliserats på drygt 18.000 invånare, och vi ska nog inte räkna med att den blir så mycket större. Samtidigt har vi blivit alltmer beroende av grannkommunerna - som växer mer - för arbetspendling, handel, service, nöjen m.m. Även de kommunala verksamheterna tenderar att flyta ihop med grannkommunerna. Rätt snart väntar nog nästa kommunsammanslagning – en tanke som många värjer sig mot.

Skara måste därför ompröva mycket och våga släppa gamla roller. I stället borde vi satsa mera på våra starka sidor. Men detta innebär att den offentliga självbilden av Skara behöver revideras – en utmaning för många politiker och opinionsbildare.

Vi måste lära oss att säga nej till att satsa på verksamhetsområden som inte lönar sig – och i stället satsa på några få som har framtiden för sig, och där vi har ett reellt underlag. Man kan inte fortsätta att hålla alla bollar i luften. Att prioritera betyder ju faktiskt att välja bort en del!

En lagom blandning av realism och högmod är egentligen karaktäristiskt för Skara. Kanske vore det därför lämpligt att kalla oss ”DEN LILLA STADEN MED DE STORA DRÖMMARNA”?

Jan-Erik Augustsson (FP)

Jan-Erik.Augustsson@telia.com

SKARAHISTORIER 12- HANDELSSTADEN

Många stora matvarukedjor i Skara

SKARAHISTORIER 12- HANDELSSTADEN

Man hör ibland Skara beskrivas som en handelsstad. Stämmer det egentligen? Det har skrivits en hel del i tidningarna om detta på sistone. Vår position är nog egentligen lite kluven – Skara har bra dagligvaruhandel, men i övrigt är det dåligt beställt med butiker.

Å den ena sidan har vi flera stora mataffärer – ICA, COOP, City-Gross, Willys - alla med ett rikt sortiment. Mellan dessa råder skarp konkurrens vilket leder till låga priser för konsumenterna. Detta har medborgarna förstås stor glädje av.

Vi har dock inga specialbutiker av typen charkuteriaffär, ostaffär, fiskaffär eller liknande i Skara. Var hittar man t.ex. Påverås ost? Kanske i en varuvagn på Hötorget en dag i veckan. Måste man åka bil till gårdsbutiker på landet för att köpa lokala produkter?

Så även om matvarusidan i stort är bra, så finns det även här utmaningar för handeln.

Å den andra sidan har så vi det stora sorgebarnet, med en alltför svag sällanköpshandel. Det är väl dokumenterat att i Skara finns det få butiker med kvalitativt utbud inom mode, inredning, fritid m.m. Sällanköpshandeln har numera i stor utsträckning flyttat till Lidköping och Skövde. Detta är dels en konsekvens av att kundunderlaget i Skara är svagt, och dels av konsumenternas ökade rörlighet. Jag själv är inget undantag, och på lördagarna träffar jag många Skarabor när jag handlar i Lidköping. Man kan inte begära att kunderna ska vara ”trogna” sin hemmamarknad, och kommungränserna har idag allt minde relevans för människors konsumtionsvanor.

Skara har ju förstås också JULA-varuhuset med sin lågprisprofil. Kanske bidrar det till att locka kunder utifrån som ett komplement till dagligvaruhandeln.

Så hur blir det med Handelsstaden Skara i framtiden? Blir vi ett centrum för lågprishandel och dagligvaror, medan resten av detaljhandeln flyttar till grannstäderna? Vi kanske måste acceptera den rollen.

Jan-Erik Augustsson (FP)

Jan-Erik.Augustsson@telia.com

SKARAHISTORIER 11 – KYRKOSTADEN

Varnhems klosterruin

SKARAHISTORIER 11 – KYRKOSTADEN

 

Om ett tänkbart nytt besöksmål i gamla biblioteket.

Det stora utställningsrummet i gamla bibliotekets bottenvåning har länge stått tomt efter Arn-utställningen. Kommunen har inte resurser att fylla det med ny utställning. Samtidigt pågår en översyn av kommunens lokaler för att uppnå bättre nyttjandegrad. Alla förslag på nya användningar, interna såväl som externa, bör övervägas. Det vore önskvärt att hitta en ny funktion som stämmer med karaktären på husets övriga innehåll, som har fokus på Skaras äldre kulturhistoria.

Samtidigt vore det klokt att hålla fast vid Skaras profil som medeltidsstad, ett tema som redan mycket investerats i. I den här lokalen skulle man då kunna utveckla ett nytt besöksmål med ett tema som verkligen utmärkte Skara som medeltidsstad, nämligen ”Skara – kyrkostaden”.

Skaras profil under medeltiden var mycket starkt som kyrkligt centrum, med domkyrkan, stiftscentrum, två tiggarkloster, tre ytterligare stadskyrkor – och nära inpå fanns Varnhems och Gudhems kloster.

Det i särklass främsta besöksmålet i dagens Skara är domkyrkan – tvärs över gatan från biblioteket. I kyrkan finns emellertid ingen utställning om domkyrkans och övriga kyrkors historia. Men det skulle däremot kunna vara huvuddelen i den nya utställningen på gamla biblioteket.

Det måste vara en lättillgänglig och mera publik utställning med mycket rekonstruktions-teckningar, modeller, musik m.m. Alltså inte en museiutställning med originalföremål, glasmontrar etc. (det kan man se på Västergötlands Museum). Mera som ett besökscentrum för kyrkan, och inkörsporten till en modern ”kyrkoturism”.

Utställningen kan också handla om klostren i Varnhem (också ett stort besöksmål) och Gudhem, och locka besökarna att åka dit. På så sätt skulle utställningen fungera som en vägvisare till besöksmål i kommunen.

Många stora katedraler på kontinenten har ju en domkyrkoutställning alldeles intill, och de är ofta också ett stort besöksmål i sig. Man kan skapa en tydligare gångväg mellan domkyrkans norra ingång och gamla biblioteket, och visuellt knyta ihop de båda byggnaderna.

En sådan här utställning kan också innehålla delar om bibliotekets historia samt den befintliga Missale-utställningen som är mycket fin. Dessutom kan här finnas information om pilgrimslederna som nu vinner allt större intresse, och om pilgrimsvandringar förr och nu.

Om detta ska kunna realiseras krävs det att initiativet och merparten av finansieringen kommer utifrån. Kanske kan stiftet och församlingen ta initiativet, och få till stånd ett samarbete med turismnäringen, regionen och kommunen. Medfinansiering kanske kan fås av regionen, staten, EU, och någon privat sponsor.

Jan-Erik Augustsson (FP)

Jan-Erik.Augustsson@telia.com

KÖTTHALLEN LOKE

”KÖTTHALLEN LOKE” - EN SALUHALL I CENTRALA SKARA?

Just nu diskuteras hur man ska utveckla ”Matlandet Skara”. Vid ett upptaktsmöte häromdagen på Green Tech Park diskuterades lämpliga projekt, som skulle kunna lyfta Skara som matstad. Idén om en saluhall har presenterats tidigare av Leif Chressman, ordförande i MEGA,  utan större respons. Bättre gick det på Green Tech parkmötet där bl.a. företrädare för olika näringar i anslutning till ”mat” var närvarande. Vi, som var där, beslöt att förorda att en förstudie görs för att kartlägga förutsättningarna för en saluhall. Ett första villkor för en hall är förstås att det finns lokala producenter som är villiga att sälja sina varor där. Några tankar kring detta:

Runtom Skara finns flera gårdar som levererar kött och charkprodukter av högsta klass. Detta är något som borde uppmuntras och nå ut till konsumenterna på ett bättre sätt. Ofta säljs varorna i egna gårdsbutiker och ibland, i liten skala, även i större mataffärer i staden.

Vi har själva länge tyckt att det saknas försäljning inne i centrum av Skara av lokalt kött och chark, med lite mer kvalitet, personlig service och känsla än man får i snabbköpen.

Vi har också förstått att en del funderar på om det går att få till stånd en ”Saluhall” i centrala Skara, där sådana varor kunde säljas. Själva tanken med en saluhal är ju att flera handlare samsas under samma tak, vilket drar fler kunder. Man kan ju då välja handlare med kvalitetsprodukter.

Det går nog i och för sig att bygga en ny saluhall, kanske rentav mitt på Hötorget, eller hellre på parkeringen bakom Willys. Men det blir dyrt, och ställer stora krav på anpassning av arkitekturen. Knappast lönsamt i första taget. Och vem ska stå för en sådan investering? Innan man löst den frågan har nog luften gått ur projektet.

Bättre då att använda en befintlig och ledig lokal, som man kan växa in i utan alltför stora investeringar.

Ett förslag värt att pröva är att använda de lokaler som förut
inrymt Skaraborgs Läns Tidning, i hörnet Skaraborgsgatan och Klostergatan.
Alltså hela bottenvåningen i det huset, både redaktionsdelen och den större
hallen bakom, som vetter ut mot Olins Gränd. Här finns t.ex. redan lastport.
Lokalerna är stora nog att rymma flera kötthandlare, kanske 3-4 stycken. Det blir som en saluhall i miniatyr. Det visar sig kanske att det finns flera som vill hyra in sig där. Åtminstone en kvinna som länge velat starta kött- och charkförsäljning med produkter från den egna gården. Här kan hon starta i liten skala, och få draghjälp av andra likasinnade.

Kanske ryms det också en enklare servering?

Läget är utmärkt - mitt i centrum, mellan ICA Munken, Netto och Willys. Här kan bli ett riktigt matkluster. Lokalen har stora fönster åt flera håll och kan lätt bli riktigt inbjudande, med entré från flera sidor. Just nu verkar det inte finnas någon annan som vill flytta dit.

Kanske kräver en sådan här verksamhet en ändring i detaljplanen för att godkännas. Men det ska väl inte vara omöjligt, förutsatt att lokalen kan anpassas till normala krav på hygien och livsmedelshantering.

Kvarteret heter Loke - så varför inte kalla etablissemanget för "Kötthallen
Loke" - lite i analogi med "Potatisboden" i andra änden av Klostergatan.

Jan-Erik Augustson (FP)

Jan-Erik.Augustsson@telia.com

Anita Afzelius-Alm (FP)

afzelius.larsson@skara.net

SKARAHISTORIER 10 - BOSTADEN

SKARAHISTORIER  10  -  BOSTADEN

En nyckelfaktor för att göra Skara attraktivt är att bygga bostäder som lockar folk att flytta hit eller stanna kvar, men samtidigt slå vakt om den fina bebyggelsemiljön.

I den här frågan får jag utlopp för mitt stora intresse för arkitektur och samhällsbyggnadsfrågor, och genom mitt tidigare yrke som landsantikvarie i Skaraborg - nu också som ledamot av samhällsbyggnadsnämnden i Skara.

I Skara har man under lång tid (egentligen ända sedan 1980-talet) i huvudsak satsat på att bygga enfamiljsvillor. Först på Hindsbo och sedan Skaraberg. Detsamma har gällt Ardala, Axvall och Varnhem. Nästan ingenstans har det byggts flerfamiljsboenden och hyresrätter.

Idag finns det emellertid nya bostadsbehov. Samtidigt har samhällsbyggnads-förvaltningen föryngrats och tillsammans med den nyvalda nämnden håller man snabbt på att dra igång planering för olika sorters boende – både i Skara och i Varnhem.

Visst finns det fortfarande många som vill bo i villa, men en starkt ökande trend är ett generationsskifte med äldre som nu vill lämna sina stora, svårskötta villor och hitta ett boende mera centralt, gärna marknära eller med större uteplats, och nära till handel, service och nöjen.

Det befintliga bostadsbeståndet är ofta äldre och mindre attraktivt.

Våra grannkommuner Skövde och Lidköping bygger nytt i sina stadskärnor och risken är att Skara tappar invånare som hellre flyttar dit om vi inte snabbt vidtar åtgärder.

Skaras centrum skulle också vinna på att förtätas och bli mera stadsmässigt. Här finns flera tidigare bebyggda ytor som idag blivit parkering eller grönytor. Tydligast är den stora ytan bakom Willys – en värdefull och central tomtmark som borde innehålla bostäder i stället för parkering. I centrala Borås har man t.ex. byggt stadsradhus i tre våningar, och i Alingsås har ett centralt affärshus byggts på med en bostadsvåning med takterrasser. Kanske blir vårt kommunkontor vid torget ledigt snart och kan byggas om till bostäder. Hänsynen till kulturmiljön som är ett riksintresse är förstås då viktig.

En konkret åtgärd som kommunen kan vidta är att utlysa en idétävling eller att ge några arkitektkontor ett parallellt uppdrag att komma med idéskisser till kompletteringsbyggande i centrum. Detta väcker kanske intresset hos byggare och brukare.

Jag förstår att detta förslag leder till en viss konflikt med handeln om parkeringsplatser försvinner, men jag vill hävda att bostäder är viktigare – speciellt på tomtmark. Med ökad inflyttning till centrum, och ökad attraktionskraft, så ökar nog också underlaget för centrumhandeln.

Vi ska inte heller glömma bostadsbehovet i Varnhem. Här behövs i synnerhet ersättningsboende för äldre som lämnar stora villor, men vill bo kvar i samhället. Men det behövs också villatomter. Varnhem ligger bra till för arbetspendling både till Skara och Skövde, med fina kommunikationer.

Inom kort finns det en ny Fördjupad Översiktsplan både för centrala Skara och Varnhem, som anger var man kan bygga framöver.

Detta förutsätter förstås att det finns byggherrar som vågar investera också.

För kommunens bostadsförsörjning är det kommunala bostadsbolaget Centrumbostäder en nyckelaktör, som måste bli mera aktivt. Kanske behöver kommunen förtydliga sitt ägardirektiv till Centrumbostäder? I Domprostebyn har Centrumbostäder nyligen byggt populära marknära hyresrätter, och något liknande behövs också i Varnhem.

Jag ska i annat sammanhang återkomma till de aktuella planerna på att bygga ett bostadshus i kvarteret Munin/Blå Kiosken, bl.a. ett 6-våningshus. Detta förslag vill jag ändra på så att man nöjer sig med 4 våningar. Det illustrerar tydligt konflikten mellan att vilja bygga bostäder och hänsynen till den befintliga stadsmiljön.

Jan-Erik Augustsson (FP)

Jan-Erik.Augustsson@telia.com

SKARAHISTORIER 9 – HÄSTSTADEN

SKARAHISTORIER  9 – HÄSTSTADEN

Just nu utreds ett koncept som kallas ”Skara Hästland” (och alltså inte Häststaden som i min rubrik ovan). Skaraortens Ryttarförening är projektägare och Skara kommun en av projektdeltagarna, tillsammans med SLU, Axevalla Travbana och Västergötlands Travsällskap. En delrapport gavs nyligen till kommunstyrelsen.

Låt mig med en gång säga att jag tycker att detta är en utmärkt idé, som bygger på goda lokala förutsättningar, och som kommunen bör satsa vidare på. Detta kan bli en tydlig och vinnande profil för Skara, och är något som engagerar många kommuninvånare.

Här är lite fakta ur den intressanta rapporten:

”Hästnäringen i Sverige omsätter 48 miljarder kronor och genererar 28 000 arbetstillfällen per år, varav 10 000 är direkt länkade till hästsektorn. En halv miljon svenskar ägnar sig åt hästar, det stora flertalet på sin fritid. Ridsporten är Sveriges näst största ungdomsidrott. Bara fotbollen är större.

I Skara finns drygt 90 företag registrerade som arbetar inom avel, träning och service kring häst såsom hovslagare och uppstallning”.

Så här formulerar man projektets syfte:

”Skaraortens ryttarförening vill tillsammans med Axevalla travbana och andra hästsportföreningar utveckla hästverksamheten vid och kring Skålltorps ridanläggning och Axevalla travbana. Syftet är att nå en ökad etablering och mångfald av hästverksamhet i Skara kommun - att skapa ett hästland”.

Man tänker sig olika meetings, kurser, tävlingar, ponnyvecka, familjeläger, boende på Sommarland, ridturer i Valle m.m. Man pekar på att här finns rika möjligheter att utveckla småskaligt, lokalt företagande med bas på landsbygden.

Skålltorps ridanläggning behöver då rustas upp och utvecklas, och knytas ihop med Axevalla Travbana på ett tydligare sätt.

Jag tycker bestämt att Skara kommun bör stödja projektet på sitt sätt – politiskt och planeringsmässigt. Sedan är det förstås upp till föreningar, enskilda företagare m.fl. att satsa ekonomiskt på olika konkreta delprojekt.

Vi har här goda förutsättningar med två befintliga anläggningar som redan har en god basverksamhet, och som kan utvecklas vidare stegvis.

Men man ska bara akta sig för att låta entusiasmen fara iväg med omdömet, som i Vallentuna kommuns slogan: ”Var femte invånare är en häst” . Det låter inte riktigt bra.

Det påminner för övrigt om Falköpings beryktade slogan från mitten av 90-talet: ”Sveriges kotätaste kommun”. Men den slutade man snabbt att använda – ibland hävdar man att den inte ens fanns, i alla fall inte officiellt.

Jan-Erik Augustsson (FP)

Jan-Erik.Augustsson@telia.com

SKARAHISTORIER 8 - TRÄDGÅRDSSTADEN

SKARAHISTORIER  8 - TRÄDGÅRDSSTADEN

Ibland hör man Skara beskrivas som ”Trädgårdsstaden”. Är det verkligen korrekt?  Det är i alla fall lite oklart vad uttrycket då syftar på.

Termen ”Trädgårdsstaden” är nämligen ett vedertaget begrepp inom stadsplanering och samhällsbyggnad, som syftar på medvetet planerade villaområden med öppna trädgårdstomter, nyttoträdgårdar och allmänna grönytor, vanligen tillkomna under åren 1900-1930. Det var då en del av en medveten bostadssocial strävan inom samhällsplaneringen för att skapa luft och ljus, och delvis självförsörjning. Kända exempel är Örgryte, Enskede och Bromma.

Men här hos oss används termen trädgårdsstaden oftast lite slarvigt om de gamla trädgårdar som finns kvar från tiden före sekelskiftet 1900, då stenstaden började byggas ut – främst i stadens norra och västra halva.

Men egentligen finns väl i Skara bara ett område som kan kallas trädgårdsstad i den formella bemärkelsen ovan, och det är några villakvarter på Västermalm, byggda 1910-1940.

Dessutom var Skara betydlig grönare och lummigare förr än det är nu. Foton från 1900-talets början visar att stadsbilden då var mycket grönare än idag. Det fanns fler stora träd på tomterna, fler häckar och buskar. Det mesta av detta har nu försvunnit. Hårdare krav på renhållning, säkerhet och siktbarhet har gjort att vegetationen successivt har minskat. Den södra halvan av Skara domineras dessutom helt av nyare hyreshus i tre våningar, byggda på 1950- och 1960-talen, och där finns inte mycket grönt alls.

Något som däremot förtjänar att lyftas fram bättre är vår centralt belägna stadspark, Botaniska Trädgården eller i dagligt tal ”Botan”. Här finns stora gamla träd av många arter, blomsteräng och kryddgård. Tyvärr används inte parken så mycket, och där finns inga aktiviteter – bortsett från att MV sjunger där i maj. Karl-Gustav Bynke (FP) har föreslagit att man skulle återuppbygga det orangeri som fans här på 1800-talet, och komplettera det med ett Creperie (pannkakscafé), och kanske en scen. När det intilliggande Teglagärdet om några år bebyggs med bostäder, så hamnar Botan ännu mera i fokus.

Men ändå - strängt taget är väl Skara av idag inte mer trädgårdsstad än flera av våra grannstäder, så vi borde egentligen inte dra fram det som ett särdrag i vår marknadsföring.

Jan-Erik Augustsson (FP)

Jan-Erik.Augustsson@telia.com

SKARAHISTORIER 7 - KONSTSTADEN

SKARAHISTORIER 7 - KONSTSTADEN

Nu ska jag framföra en åsikt som nog kommer att förarga en del personer. Jag tycker nämligen inte att Skara har så mycket att komma med som konststad betraktad – och inte heller har vi förutsättningar att bli en sådan i framtiden!

Ändå hör man ibland folk som talar om Skara som en konststad. Det drivs till och med kampanjer i kommunens regi för detta. Vad beror det på?

Här finns förstås en del offentlig konst – främst äldre sådan och av traditionell typ. Men här finns ju inget omfattande konstliv med gallerier, konsthandel m.m. Antalet aktiva konstnärer (medlemmar i KRO) är litet, och få av dem har lyskraft utanför Skaraborg – möjligen med undantag av de båda keramikerna Marie Beckman och Jussi Ojala, som är riktigt bra.

Västergötlands museum har sin tonvikt mera på kulturhistoria än konst (även om det finns en del äldre konst i samlingarna). Sedan tjugo år tillbaka är det ju Länskonstmuseet i Skövde som har regionalt konstansvar i Skaraborg.

Det enda spektakulära i konstväg som Skara har är Lars-Göran Blanks privata konstsamling som nu är utställd till allmän beskådan på Jula Hotel. Han förtjänar stort beröm för detta, men det är trots allt en privat samling och vem vet hur det blir med den i framtiden. Dessutom är samlingen ganska speciell – visserligen med kända namn som Zorn, Liljefors m.fl. - men ändå i huvudsak måleri från förra sekelskiftet, och dessutom kanske inte första rangens verk heller.

För att göra Blanks konstsamling lite intressantare ska man se den ihop med Göran Löfwing och hans ateljé (i Falköpings kommun). Löfwing gör egentligen samma sorts natur- och friluftsmåleri som Zorn och Liljefors gjorde, men hundra år senare. Mycket riktigt drar Löfwings ateljé stora besökarskaror och det märks att det är en konst som går hem hos Västgötarna.

Stadsgalleriet i Bladhska huset, som drivs av Skara Konstförening, är visserligen en liten ljuspunkt i mörkret, men ändå inte öppet mer än delar av året.

Med ambitionen att utveckla kommunen som besöksmål, har Rådhuset AB i sommar försökt skapa en konststad ur intet, med lokal konst i butikernas skyltfönster. Den senaste projektidén ”Naket” var allt alltför ogenomtänkt, ja rent ut sagt dålig - och dessbättre fick den inga regionanslag och stoppades sedan.

Ibland undrar jag om det inte finns det någon självkritik inom kommunen, utan bara jasägare.

Jag tror visst att en hel del Skarabor är intresserade av konst, men de är inte tillräckligt många för att skapa underlag för ett rikare konstliv och en riktig konstmarknad. Och som sagt inte tillräckligt många konstnärer.

Grannkommunerna Lidköping och Skövde kan med mycket större rätt kalla sig konststad än vi. Dit går det lätt att åka och ta del av deras utbud.

Jag menar att drömmen om Skara som konststad är en vision som gör bäst i att förbli i drömvärlden. Det vore mycket bättre om Skara koncentrerade sig på att utveckla något som vi verkligen har förutsättningar för, som t.ex. populärmusiken eller hästnäringen.

               

Jan-Erik Augustsson (FP)

Jan-Erik.Augustsson@telia.com

SKARAHISTORIER 6 - TEATERSTADEN

SKARAHISTORIER  6 - TEATERSTADEN

Sedan lång tid är teater och revyer också framträdande delar av Skaras kulturliv, liksom musiken som jag förut skrivit om.

Skara Teaterförening startade 1933 och är fortfarande mycket aktiv. Man arrangerar föreställningar i olika lokaler runtom i kommunen, och ingår i Riksteaterns stora utbud av turnerande föreställningar.

Teaterföreningens utbud begränsas dock av att Skara inte har någon riktig teaterlokal med en djup s.k. tittskåpsscen, så att man kan ta hit större föreställningar, utan man är idag begränsade till mindre uppsättningar.

Alla vet kanske inte att Skara förut haft ett ”Teaterhus”. Det låg där ICA-Munken idag finns, och byggdes 1905. Det hade en mångfald lokaler och inrymde all slags kulturverksamhet. Där fanns teater, musik, dans, kabaréer, film, t.o.m. viss idrott. Dit kom Rikskonserter och Riksteatern och spelade. Det var ett riktigt kulturhus.

Teaterhuset brann tyvärr ner till grunden i december 1981, och då blev många föreningar husvilla. Det var ett svårt avbräck för Skaras kulturliv, som egentligen aldrig riktigt reparerats, även om tillkomsten av Rosers Salonger 1993 var ett försök i den riktningen. Scenen på Rosers Salonger är emellertid ingen riktig teaterscen – den är för grund och bred. Den passar bättre för revyer.

Skara behöver en bättre teaterlokal, med riktig scen. Där kan olika aktörer samsas - Teaterföreningen, Charlies Teater m.fl. Det har därför föreslagits att när Djäkneskolan om några år upphör som skola så kunde man bygga om dess stora gymnastiksal till teater- och konsertsal. Här kan teaterföreningarna samsas med Musikskolans konserter. Här får man plats med en djupare tittskåpscen.

Vår andra stora teatertillgång är förstås Skara Skolscen, som bildades 1962 och erbjuder en tre terminers yrkesförberedande utbildning för skådespelare. Många duktiga skådespelare har börjat sin bana här, och den har gett Skara ett gott rykte i hela landet.

Skolscenens verksamhet har alltid haft starkt lokalt stöd, men man har ändå under flera år haft ekonomiska problem, och nyligen tog Folkuniversitetet över som huvudman för utbildningen, medan en lokal stiftelse finns kvar som ägare till fastigheten.

Sedan 1985 har vi också föreningen Charlies Teater, som utbildar barn- och ungdomar oh gör egna uppsättningar. Under framgångsrik ledning av Charlotte Kristensson har deras verksamhet fått många lovord. Men de har inte heller någon scen – sommartid spelar de utomhus på Båtsmanshusets gård.

Dessutom har vi haft flera andra teaterföreningar, som t.ex. Teater Pegasus – nu Teater Tidlös med historiska uppsättningar. Man ska inte heller glömma Katedralskolans estetlinje.

Men Skara har också ett rykte för sina revyer. Redan på 1940-talet startades Skaras nyårsrevyer, som sedan fick en nytändning vid 1000-årsjubileet 1988 – då med den dynamiske Mats Ljung som ledare. Succén med revyerna blev sedan en av anledningarna till att Rosers Salonger byggdes 1993.

Skaras nya kulturpolitiska program antogs den 24/9 och det har bl.a. som mål att ”skapa flera scener och bidra till ett vitalt teaterliv”. Denna ambition måste vi stödja så att den verkligen genomförs också. Teaterstaden är en profil som Skara bör bygga vidare på. Gör därför om Djäkneskolans gymnastikbyggnad till Teater- och Musikhus så att kulturlivet kan vitaliseras!

Jan-Erik Augustsson (FP)

Jan-Erik.Augustsson@telia.com

SKARAHISTORIER 5 – MUSIKSTADEN

SKARAHISTORIER  5 – MUSIKSTADEN      Publicerat 2012-10-05

Sedan lång tid är musik, körsång och allsång framträdande delar av Skaras kulturliv, och sett utifrån är det kanske särskilt musiken som många förknippar med Skara.

Det historiska ursprunget till Skaras musikliv är domkyrkans rika kör- och kyrkomusik, med Ivar Widéen som minnesrik dirigent och kompositör. Idag har domkyrkan åtta olika körer.

Redan på 1800-talet bildades också Skara Musiksällskap, som arrangerade konserter och kammarmusik. Musiksällskapet blev i sin tur ursprunget till den kommunala Musikskolan bildad 1958.

Musikskolan gör över 100 framträdanden per år och möter 600 barn varje vecka. Musikskolans nuvarande placering i barn- och utbildningsförvaltningen gör emellertid att den ibland kommer bort i kulturpolitiken.

Sedan kan man nämna Musikens Vänner MV, med dubbelkvartetten DQ, och Octo Puellae. Därtill den ärevördiga Skara Manskör. Och så sommarmusiken i Varnhems klosterkyrka.

På 1960- och 1970-talen blommade dansbanden och upp i Skara. Bert Karlsson såg potentialen i populärmusiken och av detta blev det blev storindustri med musikförlag och annat som ”satte Skara på kartan”.

Ur detta föddes så småningom Music Factory på Klostergatan, som bildades för drygt tio år sedan, och som är en modern utveckling av populärmusikbranschen. Här samsas entreprenörskap med Katedralskolans utbildningslinje ”Music and Production”, som nu har får s.k. riksintag av elever.

Music Factory är ett utmärkt exempel på potentialen i den s.k. upplevelse-industrin eller kreativa industrin. Med detta menas gränsytan mellan kultursektorn/nöjeslivet /näringslivet/turismen. Där verkar eldsjälar som Kristian Wejshag och Lars ”Dille” Diedricson, och har bl.a. resulterat i förmågor som tjejgruppen Timotej.

Music Factory har också startat ett mycket populär sommarkollo för barn 10-16 år, kallad ”KIDS & TEENS”.

Music Factory och dess många verksamheter är något som Skara kan vara stolt över och bygga vidare på.

Men man ska aldrig slå sig till ro och blicka bakåt. Många medborgare vill också ha kvar Allsången i Olins Gränd. Och någon form av stadsfest eller kulturfestival med mycket musik behövs igen i Skara. Låt oss hoppas att kommunen, näringslivet och föreningslivet kan förverkliga detta.

En annan bra idé är att starta ”En sommarmusikfestival för ungdomar från olika kulturer”. Detta förslag har väckt s av Mehari Tesfai (FP), som också har startat ”After School Club” - en ideell förening för ungdomars fritidsverksamhet. Hans förslag om sommarmusikfestival för ungdomar går ut på att bygga vidare på Skaras starka musikprofil och fånga upp ungdomar, mångkultur, integration etc. Det är inspirerat av ”Gothia Cup” i Göteborg (internationell fotbollsturnering för ungdomar) och han föreslår alltså något liknande i Skara, men här med musik som tema. Tänkbara arrangörer är den kommunala Musikskolan, Music and Production och kommunens invandrarföreningar. Festivalen kan börja i liten skala och efterhand utvidgas med inbjudna från olika länder. Mehari menar att det är viktigt att en sådan musikfestival har en tydlig kulturprägel så att det inte bara blir kommersiell, internationell populärmusik. Festivalen bör inriktas på mångkulturens musikformer, och på så sätt stödja det viktiga arbetet med integration.

Det är viktigt att kommunen hela tiden utvecklar och förädlar vår musikprofil. Det finns nämligen konkurrenter. Vara kommuns nya Konserthus har verkligen blivit en succé, med lyskraft i hela regionen. Kan Skara åstadkomma något liknande?

Musikstaden är hur som helst en bra profil som Skara bör bygga vidare på!

Jan-Erik Augustsson (FP)

Jan-Erik.Augustsson@telia.com

SKARAHISTORIER 4 - SKOLSTADEN

SKARAHISTORIER 4  - SKOLSTADEN

Man får ofta höra att Skara skulle vara ”Skolstaden” framför andra. Detta är nog sant, men mest i ett historiskt perspektiv. Vi vill så gärna blicka bakåt till den tid då Skara faktiskt utmärkte sig för sina många skolor, och då vårt läroverk Katedralskolan var enastående och drog till sig massor av elever långväga ifrån.

Riktigt så är det ju inte längre. Flera äldre utbildningar har numera försvunnit och vi är inte längre enastående i ett jämförande perspektiv.

Flera av grankommunerna har idag hunnit ifatt oss, och de har nu gymnasieskolor med större söktryck än Katedralskolan  - som t.ex. De la Gardie-skolan i Lidköping och Västerhöjds-skolan i Skövde.

Katedralskolan  är förstås fortsatt mycket viktig för Skara, men den möter nu hård konkurrens om elever från grannkommunernas gymnasier. Situationen blir inte lättare av att barnkullarna i landet minskar några år framåt vilket gör att vårt gymnasium automatiskt tappar upp till en tredjedel av eleverna, vilket kommer att innebära neddragningar.

En realistisk ambition idag är att vi åtminstone ska kunna hävda att Katedralskolan är ”en av Skaraborgs främsta gymnasieskolor”. Det är gott nog.

Skaras del av Lantbruksuniversitetet (SLU) är också hotat, åtminstone som självständigt campus. En del av grundutbildningen kan också komma att försvinna, och i så fall tappar vi ett antal studenter som är en viktig del av stadens liv. Om utbildningen skärs ner så tappar vi också ett antal viktiga akademiska arbetstillfällen, vilket får negativa konsekvenser för invånarantal och köpkraft. I den här frågan styr emellertid starka intressen på andra orter, även om kommunen och regionen kämpar för att bevara SLU i Skara.

Skara Skolscen har länge varit en utbildning som vi kunnat vara stolta över och med betydande lyskraft. Skolscenen har under flera år varit hotad, men är nu räddad och ingår i Folkuniversitetet. Ändå har Skolscenens utbildning inte riktigt samma tyngd som den hade för några decennier sedan. Idag har utbyggnaden av konstnärliga högskolor tagit över en del av dess betydelse.

Det enda genuint nya och framåtsyftande inom Skara skolvärld är Music and Production (MoP), musikutbildningen som är förlagd till Music Factory på Klostergatan. . MoP har nu av Skolverket fått riksintag, alltså rätt att ta emot elever från hela landet. Här finns stora möjligheter att växa och utvecklas.

Sammantaget får man konstatera att skolstaden Skara är egentligen inte är riktigt så framstående längre, och det enda genuint nya - och som vi bör satsa mer på framöver - är Music and Production , som kan kombineras med stadens profil som ”Musikstad”.

Slutligen vill jag påminna om att Folkpartiet Liberalerna är det enda parti som förespråkar att skolan åter ska förstatligas. Kommunaliseringen av skolan har bidragit till utarmning och stora skillnader mellan olika kommuner, och till allt för låga lärarlöner. Skolans och lärarnas status måste höjas!

Jan-Erik Augustsson (FP)

Jan-Erik.Augustsson@telia.com