ETT ORANGERI OCH CREPERIE I BOTANISKA TRÄDGÅRDEN I SKARA

Så här tror man det ursprungliga orangeriet såg ut

EN SOCIALLIBERAL TYCKER

ETT ORANGERI OCH CREPERIE  I BOTANISKA TRÄDGÅRDEN I SKARA

I centrala Skara finns sedan gammalt en vacker park, anlagd på 1700-talet, som kallas ”Botaniska Trädgården” eller i dagligt tal bara ”Botan”. Botan består idag av en vackert uppvuxen park dominerad av grupper av stora ädla lövträd av olika slag. Skara kommun har under senare år utvecklat parken med blomsterplanteringar, örtagård, ny entré m.m.

Fortfarande finns dock mycket att göra. Det finns t.ex. ingen publik verksamhet eller naturlig träffpunkt i parken, trots att den ligger mitt ibland bostäder, skolor, äldreboenden m.m. Det saknas liv i parken! Botan skulle kunna vara ett centrum för livligt socialt umgänge och en bättre utnyttjad resurs för att höja stadskärnans kvalitét. När Teglagärdet om några år byggs ut med fler bostäder så blir nog Botan ännu mer frekventerat än idag.

Folkpartiets förslag är att återskapa det orangeri (växthus för citrusfrukter m.m.) som fanns i Botan på 1700/1800-talet, och kombinera det med en enklare servering, ett creperie (franska för pannkakskafé).

Det finns idag ett stort och växande trädgårdsintresse i Sverige, och samtidigt en önskan att stimulera lokalt företagande med lokala råvaror, samt att utveckla stadskärnan. Vi tror att detta förslag är en bra kombination av dessa önskemål, och ligger i tiden. Dessutom har det alltså en genuin kulturhistorisk bas i det orangeri som en gång fanns i Botan.

Uppbyggnaden kan ske i samarbete mellan kommunen, näringslivet och EU-fonder. Lämplig finansiering är t.ex. EU:s regionala strukturfondsprogram som administreras av Tillväxtverket. Själva verksamheten i orangeriet/creperiet kan sedan drivas av en privat entreprenör eller som s.k. ”socialt företag” – inte av kommunen själv.

Bakgrunden är att professor Petter Hernqvist startade veterinärutbildningen i Skara på 1700-talet, och anlade 1803 också ett orangeri i Botan. En bevarad ritning visar byggnaden som var ca 15 meter lång och 4 meter bred, fasaden var drygt 4 meter hög med glasfönster, medan taket sluttade ner mot den bakre väggen som fungerade som värmemagasin. Huset var indelat i tre rum, där mittrummet var ouppvärmt, medan gavelrummen värmdes med kakelugnar. Orangeriet tycks ha legat ungefär mitt i den södra tredjedelen av Botan. En anställd trädgårdsmästare skötte anläggningen och planteringarna i Botan.

Idag finns det ett stort intresse för att restaurera och återskapa orangerier och växthus i Sverige. Ofta kombineras de med någon form av servering eller café. Flera böcker har utkommit om detta ämne. Näraliggande exempel är växthuset på Hällekis säteri, Kinnekulle, och planerad återuppbyggnad av orangeriet på Gunnebo slott, Mölndal. I mindre skala har privata växthus och trädgårdsintresse blivit en stor folkrörelse. Ett nyuppfört orangeri i Botan måste kanske inte vara helt identiskt med det ursprungliga, men ändå följa en traditionell utformning av sådana anläggningar.

Skara kommun borde ta initiativ till en förstudie där man mera i detalj utreder förslaget, med utformning, huvudmannaskap, finansiering, drift m.m. Lämpliga samarbetsparter är Tillväxtverket, Da Capo Trädgårdslinje i Mariestad, det lokala näringslivet, kulturmiljövården  m.fl. Det vore kanske ett lämpligt ämne för ett examensarbete på Da Capo:s trädgårdslinje.

Idén om ett orangeri i Botan har ursprungligen lanserats av Folkpartiets ordförande Karl Gustav Bynke och jag tycker att den förtjänar större uppmärksamhet.

Jan-Erik Augustsson (FP)

Jan-erik.augussson@telia.com

BILBYGGARLÄN UTAN MOTORVÄG

I sitt sommartal i Göteborg var Jan Björklund den förste partiledaren som påpekade nödvändigheten av motorvägsstandard genom Skaraborg. Vi på skaraborgsbänken hejade glatt.

Att Skaraborg har god kompetens att konstruera och bygga bilar är ingen myt. Men att skaraborgska riksdagsledamöter på allvar samverkat för att bygga E20 som motorväg är en myt. Mängder av tidningsspalter har sedan början av 1990-talet handlat om E20. Olika grupper har bildats för att främja E20, handelskammare och kommunföreträdare har försökt ”slå näven i bordet”, men ytterst lite tycks hända i Skaraborg.

Kring E20 finns många företag som är beroende av snabba kommunikationer. Här har Sveriges ekonomi möjlighet att växa.  Det handlar om en väg som också är transitled för trafik från Finland och Baltikum till Europa via Danmark. Säkerheten måste snarast höjas på den starkt trafikerade E20. Detta är också den nyligen avslutade Kapacitetsutredningen som styr mycket av regerings- och riksdagsbeslut eniga om, men denna stannade tyvärr på halva vägen och nöjde sig med mötesseparering, en- plus två-väg.

Historisk miss

”När det gäller E20 är det utskottets uppfattning att inga åtgärder bör vidtas som hindrar att även sträckan Göteborg – Örebro på sikt kan uppnå motorvägsstandard”, menade riksdagens utskott i början av 1990-talet. År 1994 hade riksdagen tolkat Vägverkets förslag om att hela vägen E20 skulle byggas ut till motorväg på sådant sätt att ”betydande effektivitetsvinster kan uppnås om vägsträckan på sikt byggs ut till motorvägsstandard.

Vi bilister i Skaraborg betalar år efter år in vägskatter i lika hög omfattning som andra län i riket. Trots detta försämras våra vägar år efter år. Nu måste vi folkpartister i Skaraborg på allvar stödja Jan Björklund om motorvägsstandard.  Ombyggnad av E 20 förbi Hova är satt först  till 2016 – 2021 och Trafikplats Jung, Vara till 2013 – 2018. Men var finns förslag för E 20 mellan Mariestad och Götene, mellan Skara och Vara? Nu behöver vi folkpartister ta ledningen för infrastrukturen.

Ulla-Britt Hagström

Vice ordförande Länsförbundet Skaraborg.

OM CENTRUMHANDEL, STADSMILJÖ, BILPARKERING M.M.

EN SOCIALLIBERAL TYCKER

Inglasning av gaturum något för Skara?

OM CENTRUMHANDEL, STADSMILJÖ, BILPARKERING M.M.

I centrala Skara är just nu flera butikslokaler tomma. Det ser lite ödsligt ut och situationen väcker oro hos handlare, politiker och allmänhet – håller centrum på att dö ut?

Vi kanske ändå inte ska gripas av panik. Jag har bott på Klostergatan 1 sedan 1995 och när jag flyttade dit var det ännu värre än idag – massor av butiksfönster var tomma, och lägenheter likaså. Sedan vände konjunkturen och nya butiker etablerade sig igen. Centrum fick nytt liv.

Så det vi ser nu är kanske mest en naturlig förnyelse av butiker och en generationsväxling. Vi som håller på marknadsekonomi och fri konkurrens bör akta oss för att försöka konservera en viss struktur i handeln.

Visserligen ska kommunen stödja sitt näringsliv, men här liksom inom industrin måste det finnas en ”kreativ förstörelse” när gamla branscher och företag slås ut av nya produkter och affärsidéer.

Vi kommer ändå aldrig tillbaka till 1950-talets centrum med massor av småbutiker och detaljhandlare. Stormarknader och externhandel förändrade allt detta på 1970- och 1980-talen.

Samhället präglas idag också av att medborgarna har en mycket större rörlighet än förr. Man bor i en kommun, arbetar i en annan, handlar i en tredje och går på äventyrsbadet i en fjärde. Man kan inte längre förvänta sig köptrohet av kunderna.

Däremot tycker jag att kommunen bör verka för att göra stadskärnan mera attraktiv, så att besökare utifrån lockas hit och därigenom ger ett ökat kundunderlag. Här äger verkligen politiken frågan. Genom olika miljöskapande åtgärder kan vi bygga centrum ännu mera attraktivt än idag, med mötesplatser, kultur, torghandel, grönska, offentlig konst och uteserveringar. Stortorget bör bli bilfritt och vara en central mötesplats med sittplatser och grönska. Här kan samhällsbyggnadsnämnden och kulturnämnden vara mera aktiva.

Och bygg nya, fina bostäder i centrum så att kundunderlaget ökar. Här kan Centrumbostäder göra en insats.

Däremot ska vi akta oss för vilda idéer som bara fördärvar den vackra stadsmiljön, som t.ex. att ”glasa in” Klostergatan eller Marumsgatan.

En nyckelfråga i sammanhanget är bilismen och parkeringsplatser på centrala gator och torg. Sedan flera decennier har vår stadsplanering varit inriktad på att bilarna ska in överallt i centrum, så att folk inte behöver gå mer än få meter. Det finns emellertid gott om städer där man gjort tvärtom – centrum har fredats från bilar och det visar sig då att folk ändå är villiga att gå hundra meter för att komma till ett attraktivt centrum med butiker och torghandel.

Så fram för en politik som skapar en attraktiv stadskärna, där nya handlare och näringar etablerar sig igen. Själv skulle jag gärna se butiker med vassare herrmode, en manuell fiskdisk och en filial av bageriet ”Le Pain”.

Jan-Erik Augustsson (FP)

Jan-erik.augustsson@telia.com